Smutskastningen mot Litauens president länkas till EFDD-tjänsteman

Vem svartmålar? Foto © European Union 2014 – EP

Före jul berättade jag om något som lät som en agentthriller, hur någon översatte (utan författarens vetskap) och tryckte upp en bok som smutskastar Putins hårdaste EU-kritiker, Litauens president Dalia Grybautskaite. Dessutom forslades böcker motsvarande tre billybokhyllor in i parlamentet och delades ut till parlamentarikerna.

En utredning tillsattes i Europaparlamentet och har nu kommit fram till följande skriver World Affairs:

• Nyckelperson var en EFDD-tjänsteman, Kevin Ellul Bonici. EFDD är partigruppen där Sverigedemokraterna ingår.
• Två personer till är identifierade, som tjänstemannens gäster just den dagen. En är rysk medborgare, den andre är polsk medborgare. En fjärde person är inte identifierad ännu.

Kevin Ellul Bonici är gift med generalsekreteraren Sharon Ellul-Bonici i European Alliance for Freedom. EAF är en europeisk partiorganisation där bland andra Nationella Fronten (som tagit emot stora banklån från rysk bank och som är öppet pro-Putin) ingår. I den organisationen var SD:s riksdagsledamot och internationelle sekreterare Kent Ekroth kassör fram till i våras (omkring maj-juni (vilket har noterats av EUbloggen)).

SDU bildade också en europeisk ungdomsorganisation till EAF tillsammans med bl a Nationella Fronten men partiet tvingade SDU att lämna det ett par månader senare.

Enligt Europaparlamentets talman Martin Schulz blir det i första hand EFDD-gruppen själva som får besluta om disciplinära åtgärder med tjänstemannen rapporterar Delfi.

UPPDATERAT: Läs om Kevin Ellul Bonicis studietid i Sovjetunionen.

För Sverigedemokraterna kommer uppgifterna vid sämsta tänkbara tillfället. Partiet försöker ändra bilden av sig som pro-Putin och partiledningen försöker ta avstånd från sina rysslandsvänliga medlemmar. Bland annat röstade man för (även om det inte är registrerat pga voteringsform) resolutioner angående Ukraina och Ryssland för första gången i veckan.

Utöver det kommer EUbloggen i morgon att publicera en längre intervju med Mikael Jansson, försvarspolitiske talesperson, om EUbloggens Rysslands-Index där SD:s voteringar i Europaparlamentet placerar partiet tillsammans med Nationella Fronten och UKIP:

”Jag tänker aldrig vara Putins femte kolonn. Han (Putin) kan i sin regeringspolitik göra tusental olika saker och några kan vara bra, men man får se på helheten. Och anfaller man andra länder är det dags att vara väldigt tydlig.”

Först med uppgifterna om EFDD-tjänstemannen var Delfi.

(PO)

Apropå Europaparlamentet och ”agentromaner”, läs om Jobbiks MEP som är misstänkt spion.

Kommer ett drag från UKIP på måndag?

Blev uppmärksammad av Will Bates, en UKIP-supporter, på twitter på en intervju med UKIP-MEP David Coburn i BBC som är anmärkningsvärd på flera sätt.

Coburn uttrycker stort självförtroende att den kraschade EFDD-gruppen återuppstår redan nu på måndag.

– It will be business as usual on Monday, säger Coburn som berättar i intervjun att man pratar med många som vill gå med i gruppen, men att man måste också kolla av de som är/var i gruppen att man är bekväm med den man tar in för att EFDD ska resa sig som Fågel Fenix. Först när Coburn blir pressad förnekar han att man talar med Le Pens Front National eftersom Nigel Farage har sagt det glasklart enligt BBC-programledaren.

Eftersom Coburn i intervjun lyfter upp gruppens betydelse så starkt så men också försöker släta över att vem man än tar in så kommer det att vara kontroversiellt så är det lätt att misstänka att det är samtal med någon/några i Le Pens EAF-gäng.

I praktiken handlar det då om tre partier, där särskilt Vlaams Belang och FPÖ är troligen mer känsliga i än PVV i brittiska ögon (även om Wilders vurm för Le Pen har raljerats av britterna. Jag har valt bort Lega Nord eftersom det redan finns italienare i EFDD):

ÖSTERRIKE: Frihetspartiet (FPÖ) 4 ledamöter

BELGIEN: Vlaams Belang 1 ledamot

NEDERLÄNDERNA: Frihetspartiet (PVV) 4 ledamöter

…den eller dom läggs då till övriga kvarvarande sex nationer i EFDD…

FRANRIKE: Avhoppare från Front National, Joëlle Bergeron, 1 ledamot

ITALIEN: M5S, 17 ledamöter

LITAUEN: Lag & Rättvisa (Tvarka ir teisingumas) 2 ledamöter.

STORBRITANNIEN: UKIP 24 ledamöter

SVERIGE: Sverigedemokraterna 2 ledamöter

TJECKIEN: SSO 1 ledamot

Kriteriet för grupp är ju minst 25 ledamöter från minst sju länder.

TILLÄGG måndag 8:40: The Guardian skriver om hur UKIP försökte få med sig Sonneborns satirparti Die Partei, men att Farage inte svarat när Sonneborn begärt att partigruppen skulle heta Sonneborns EFDD. Sonneborns parti är närmast att betraktas som en kulturinstallation och att UKIP tog kontakt visar graden av allvar.

Inom 24 timmar, eller låt oss säga 36 timmar i alla fall (eftersom det är Strasbourgvecka och ledamöterna kommer fram på kvällen och så ska de hinna snacka ihop sig och sen hålla pressträff kanske på tisdag morgon) så vet vi om Coburn har täckning eller inte för vad han sade i intervjun.

(PO)

PARTIGRUPPERNA: Störst – ökar mest – minst

PARTIGRUPPERNA från vänster till höger

*I valresultatet ingår nya partier + grupplösa förra mandatperioden

När deadine passerat är det det dags att summera utfallet i det som jag skämtsamt kallat för MEP-draften, dvs perioden efter valet där det förhandlas om vilka partier som ingår i vilka grupper. Den stora nyheten före deadline var att EAF med högerextrema partier som Nationella Fronten mfl inte lyckades klara kriterierna att ha minst 25 ledamöter från en fjärdedel av medlemsländerna.

Den stora skrällen är att ALDE tappar sin traditionella position som tredje största partigrupp och är numera bara fyra. Vinnare i bronskampen är gruppen ECR med EU-skeptiska högerpartier som breddats till att numera omfatta mer populistiska partier. EPP (Moderater & Kristdemokrater) och S&D (Socialdemokrater) är fortsatt utan konkurrens de största partigrupperna.

EFD där Sverigedemokraterna ingår blev minsta partigrupp även den här gången men ökar i antal medlemmar på grund 5stjärnerörelsen i Italien och valframgångar för UKIP. I antal tappade mandat jämfört med förra mandatperioden är EPP och ALDE parlamentets förlorare, men där förlusten av ALDES självklara tredje plats svider mest.

Partigruppernas storlek har betydelse inte bara i praktisk maktpolitik (att få igenom sin politik) utan även i fördelning av maktposter i parlamentet. Parlamentet använder sig av d´Hondt-metoden för att fördela utskottsordförandeposter, vice ordförandeposter och rapportörskap där ju större grupp desto mer ”poäng” finns att skaffa sig poster. Här har storleksordning betydelse i vem som väljer först.

Hur politiken påverkas och hur olika konstellationer kan se ut kan du läsa här.

Officiell uppräkning av grupperna på parlamentets hemsida.

Titta gärna igenom en ganska pedagogisk video från Europaparlamentet hur det här med partigrupperna fungerar.

Klicka på bilden för att komma till filmen

(PO)

 

 

FLASH: INGEN HÖGEREXTREM PARTIGUPP (Wilders: ”Inte nu men sen”)

De högerextrema krafterna i Europaparlamentet lyckas inte den här gången heller. Sent på måndagkvällen konstaterade den nederländska partiledaren för PVV Geert Wilders för nyhetsbyrån ANP att man inte hinner bilda gruppen innan tidsfristen löper ut.

-Jag är övertygad om att detta kommer att lyckas senare i år ännu och att vi kommer att få ihop parlamentariker från de obligatoriska sju länder.

Deadlinen handlade om att kunna ta del av pengar, presidieplatser etc för 2014 men det är praktiskt möjligt att bilda partigrupp när som helst. Enligt ANP så misslyckades EAF komma sams med det polska partiet KNP vars partiledare Korwin-Mikke gjort sig känd med Hitlervänliga uttalanden och att han tycker att kommissionsbyggnaden ska göras om till bordell. Det blev för mycket för Wilders som backade ur. Samarbetet med de andra partierna kommer att fortsätta men inte som en parlamentets formella partigrupper.

För Marine Le Pen som var valets stora segrare i Frankrike är det här en prestigeförlust. Särskilt eftersom det cirkulerade uppgifter från centralt EAF-håll om att EAF skulle kunna bildas. Min snabba analys är att det är David Cameron och Tories agerande i partigruppen ECR som till sist klämt bort möjligheterna för Le Pen och EAF. Genom att ECR tog in partier som Sannfinländarna och Dansk Folkeparti från Nigel Farages EFD, så har EFD gjort det ännu trängre på högerkanten för EAF. Att Sverigedemokraterna gick med i EFD var till exempel en missräkning för Front National. Spelet till höger om högern blev både tuffare och mer tumultartat än jag trodde. Och jag trodde också att EAF skulle bildas.

För EAF var de större partier som stod till buds – som nynazistiska Gyllene Gryning, hårdfascistiska* Jobbik och polska KNP för hårdsmälta för de befintliga gruppmedlemmarna. Det finns alltså gränser även för högern till höger om högern. I ett officiellt uttalande från Front National heter det att man valt att vara”…trogen våra värderingar och politiska åtaganden, och i överenskommelse med våra politiska allierade partier har vi valt att fokusera på kvalitet och enhetlighet i stället…”  och att man beklagar att den kortsiktiga effekten är att man inleder som grupplös, men liksom Geert Wilders säger sig Front National vara övertygade att de kommer att få ihop en partigrupp inom en inte alltför avlägsen framtiden.

Läs även:

Nu väntar vi på Le Pen

Sverigedemokraterna klara för EFD

Allt tuffare för Le Pen & Farage

Trångt på högerkanten – rackarspel att vänta

Fyrfältare för högern bortom höger

Pressröster:

Le Monde: Front National misslyckas med att skapa en EU-skeptisk grupp i Europaparlamentet

EUobserver: LePen failed to create far-right EP faction

Reuters: Dutch, French far-right fail to form European Parliament group

Twitterröster:

Huge embarrassment for #MarineLePen and #GeertWilders, who claimed to have formed #EAF group for months, but fail in the end. #noeaf #EP2014

— Cas Mudde (@CasMudde) June 23, 2014

 

England at least you beat Le Pen: #EAF fail to even reach the Group stage #WorldCup2014 #EP2014

— Jenni Dunsmore (@yennimimi) June 23, 2014

 

.@David_Cameron‘s #ECR nicked Farage’s #EFD Scandinavian allies, who in return nicked crucial allies from Le Pen/Wilders (TT…) #EAF

— Thomas Seymat (@tseymat) June 23, 2014

 

(PO)

*Hårdfascistisk blev min ovetenskapliga etikett för ett parti som kallats för fascistiskt, nyfascistiskt, nynazistiskt, extremistiskt, rasistiskt, anti-semitiskt, anti-roma och homofobiskt.

 

Nu väntar vi på Le Pen

Ännu har inte den mest högerextrema gruppen, EAF, gått i mål med att bilda partigrupp. Man har till i morgon på sig för att ha chansen att del av årets utdelningar av pengar och poster (men gruppen kan bildas när som helst).

Om EAF inte skulle bildas är det en prestigeförlust för Front National och Marine Le Pen. Fem partier har varit klara sedan länge. Ett sjätte är på väg in och en sjunde ledamot behövs för att få ihop partigruppen (som dock blir väldigt bräcklig och extremt känslig för avhopp). Om EAF går i mål är mitt tips att gruppen får följande sammansättning:

EAF, klara:

FRANKRIKE: Front National 24 ledamöter

ÖSTERRIKE: Frihetspartiet (FPÖ) 4 ledamöter

BELGIEN: Vlaams Belang 1 ledamot

ITALIEN: Lega Nord 5 ledamöter

NEDERLÄNDERNA: Frihetspartiet (PVV) 4 ledamöter

EAF, på väg in:

POLEN: Kongresspartiet Nya Rättigheter (Kongres Nowej Prawicy) 4 ledamöter. (INTE TILLKÄNNAGIVET, men ihärdiga rykten från flera källor gör gällande att det är så även om det ryktas om friktion mellan Wilders PVV och polackerna)

EAF, möjlig sista pusselbit:

BULGARIEN Angel Dzhambazki, Bulgarien utan Censur, har till skillnad från sin partikamrat inte gått med i ECR utan uppges vara möjlig för EAF. TILLÄGG: Som Martin Kinnunen, SD, mycket riktigt påpekar så tillhör inte Dzahambazki egentligen Bulgarien utan Censur, hans tillhörighet är partiet VMRO (Bulgariens Nationella Rörelse) som ingick i en valteknisk samverkan med Bulgarien utan Censur (BWC).

Räkna med att det kommer ett besked under dagen eller senast i morgon bitti. Mitt tips när jag skrev om fulspelet som var att vänta på höger om högerkanten var att samtliga grupper skulle bildas. 

Läs mer här.

EAF försökte också bäsa förväntningarna i Le Figaro för några dagar sedan.

(PO)

FLASH: Sverigedemokraterna är klara för EFD

Despite a nasty dirty tricks campaign we have succeeded in forming a Group in the European Parliament http://t.co/LW5cLQHV0e

— Nigel Farage (@Nigel_Farage) June 18, 2014

För en liten stund sedan gick Nigel Farage, ledare för UKIP, ut och tillkännagav att EFD klarar kriterierna för partigrupp vilket är minst 25 ledamöter från 7 länder. Det som varit svettigt för Farage att få ihop pusslet och till sist, trots uttalat motstånd under våren, fick Farage ta in SD (vilket jag de senaste veckorna lutat åt att han skulle göra).

Gruppbildningen har varit omgärdat av många Silly Season-rykten med partier in och ut men innehåller nu enligt ett pressmeddelande från UKIP 7 nationaliteter och 48 ledamöter.

FRANRIKE: Avhoppare från Front National, Joëlle Bergeron, 1 ledamot

ITALIEN: M5S, 17 ledamöter

LETTLAND: ZuZ 1 ledamot

LITAUEN: Lag & Rättvisa (Tvarka ir teisingumas) 2 ledamöter.

STORBRITANNIEN: UKIP 24 ledamöter

SVERIGE: Sverigedemokraterna 2 ledamöter

TJECKIEN: SSO 1 ledamot

Därmed klarade Farage, trots betydligt mer svårigheter pga många fler avhopp än vad jag trodde, av att bilda partigrupp. Nu återstår att se om mitt förvalstips om att även EAF (med Front National) bildas. Läs blogginlägget från 7:e maj om Rackarspel att vänta (och f-n ska veta att det verkligen blev ett rackarspel) där jag inte trodde att UKIP skulle få så stora problem, och att SD skulle vara ute i kylan.

Säkrast är väl att lägga in en brasklapp att tjuv- och rackarspelet säkert inte är slut. Gruppen är bräcklig med bara sju länder där flera delegationer bara består av en ledamot och att det faktiskt är några dagar kvar till den formella gränsen 24:e juni för att ta del av de extra bidragen det här året till partigrupper. Tillkännagivandet sätter också press på en del andra partier och kan få dom att välja att hoppa på EFD.

Men vinnare idag är framför allt Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson som satte allt hopp på kortet att få komma med i EFD och lyckades.

Läs mer ex hos SvD & The Guardian.

(PO)

Ödesvecka för Le Pen & Farage & SD

Vem kommer ut med Farage den här veckan? FOTO © Europeiska Unionen 2014

Den här veckan har Sverigedemokraterna sagt att de räknar med att komma med nyheter. Den här veckan har Le Pens partigrupp EAF sagt att man ska ha presskonferens och göra tillkännagivande av gruppbildande. Den här veckan är en ödesvecka för Nigel Farage och EFD. Den som lyckas få ihop parlamentariker från sju länder får bilda partigrupp, misslyckade innebär grupplöshet.

Förra veckan cirkulerade rykten om att ett litauiskt parti skulle hoppa från Farage till Le Pen (som därmed skulle vara klar), men det dementerades av partiet senare som förklarade sin lojalitet med EFD och Farage.

Läget inför veckan så långt jag har kunnat kartlägga det:

EAF (Marine Le Pen som dominerande gestalt):

FRANKRIKE: Front National 24 ledamöter

ÖSTERRIKE: Frihetspartiet (FPÖ) 4 ledamöter

BELGIEN: Vlaams Belang 1 ledamot

ITALIEN: Lega Nord 5 ledamöter

NEDERLÄNDERNA: Frihetspartiet (PVV) 4 ledamöter

POLEN: Kongresspartiet Nya Rättigheter (Kongres Nowej Prawicy) 4 ledamöter. (INTE TILLKÄNNAGIVET, men ihärdiga rykten från flera källor gör gällande att det är så)

Totalt: 42 ledamöter från sex länder. Saknas för att bilda partigrupp: Minst 1 ledamot från något annat än de listade sex länderna.

 

EFD (med Nigel Farage som dominerande gestalt):

ITALIEN: M5S, 17 ledamöter

LETTLAND: ZuZ 1 ledamot (Osäker på måndagen, bekräftad på tisdagen från olika håll och osäker från andra källor på onsdagen)

LITAUEN: Lag & Rättvisa (Tvarka ir teisingumas) 2 ledamöter.

STORBRITANNIEN: UKIP 24 ledamöter

TJECKIEN: SSO 1 ledamot

Totalt: 44 ledamöter från fyra eller 45 ledamöter från fem länder. Saknas för att bilda partigrupp: Ledamöter från ytterligare minst två länder som inte är något av länderna som redan är med i gruppen.

MÖJLIGA PARTNERS:

Sverigedemokraterna har sagt att de vill med i ECR, EFD eller bli grupplösa. Här väntas ECR säga nej, UKIP är tveksamma till SD men min gissning är i slutändan är Farage pragmatiker, behöver han SD tar han motvilligt in dom. Den enda grupp som sagt att de vill samarbeta med SD är Le Pens EAF.

Sedan finns det lite olika källor som säger olika saker, det gäller SGP från Nederländerna som placeras både i EFD och ECR. Euractiv skriver till exempel: ”Dutch MEP Bas Belder of SGP, is rumoured to be joining the ECR. The EFD has denied those reports. Spokesman Hermann Kelly said, “”We can confirm that both the Lithuanian and Dutch delegations of the EFD Group are very happy here. They are not only staying but are actively recruiting other delegations for the EFD Group.”
TILLÄGG: Under eftermiddagen gick SGP ut och gav beskedet (trots citatet ovan) att det blir ECR. Ännu ett exempel på vilken ryktessoppa det här är (och att det var rätt att inte placera SGP i EFD-listan, för mina gissningar använder jag både öppna källor och anonyma. I slutändan är det dock bara mitt fel om en bedömning blir felaktig).

EFD har redan tagit in komikern Beppe Grillos M5S-parti, men kan också få en satiriker från Tyskland. Martin Sonnebors ”Die Partei” har ett mandat. Sonneborn tänker sitta en månad i parlamentet och sen lämna över till nästa på listan, som sitter en månad i parlamentet, och sedan lämna över till nästa, som sedan…japp ni läste rätt. Sonneborn hävdar att hans parti inte är det galnaste i Europaparlamentet.

I avdelningen rykten så finns det snack om att Independent Greeks som sitter med ECR skulle kunna byta till EFD, även om det troligen är just bara rykten. Det finns uppgifter om att det håller på och skär sig mellan Wilders i EAF och polackerna, och då skulle polackerna kunna vara villebråd för EFD. Det ryktas också om en FN-ledamot som kör sitt eget race skulle kunna vara lösningen för Farage. I ett läge då EFD får ihop det och EAF inte får det ska man inte vara helt säker på vad Lega Nord gör heller (även om olika UKIP-twittrare bedömer det helt uteslutet att Farage och Lega Nord kan samexistera i en grupp).

Den här veckan blir ett jagande, snackande och schackrande för att få med ledamöter från rätt länder. Det finns säkert fler spelbrickor i detta än vad jag har på radarn. Hur det går avgör om vi får se en, två eller ingen partigrupp till höger om högern ECR.

(PO)

UPPGIFTER IDAG: Le Pen i mål, godnatt Farage

OUI! Marine Le Pen jublar PHOTO © European Union 2014

Mycket tyder nu på att EAF, den mest högerextrema gruppen kommer att bildas i Europaparlamentet. Sharon Bellul Enici (från Malta) som är generalsekreterare för EAF bekräftar för Europolitics att European Alliance For Freedom klarar kriterierna att bilda partigrupp som innebär medlemmar från minst sju länder.

Enligt uppgifter på twitter handlar det om polska Kongresspartiet Nya Rättigheter ((Kongres Nowej Prawicy) som har en ledamot som sagt gör om kommissionsbyggnaden till en bordell) med 4 ledamöter som har signat upp för EAF. KNP är nya i parlamentet. Twitter pekar också ut att minst en ledamot från litauiska Lag & Rättvisa (Tvarka ir teisingumas) ska ha valt EAF. Lag & Rättvisa satt den gångna mandatperioden med Nigel Farages grupp EFD.

Det innebär att EAF består av följande (om uppgifterna är korrekta):

FRANKRIKE: Front National 24 ledamöter

ÖSTERRIKE: Frihetspartiet (FPÖ) 4 ledamöter

BELGIEN: Vlaams Belang 1 ledamot

ITALIEN: Lega Nord 5 ledamöter

NEDERLÄNDERNA: Frihetspartiet (PVV) 4 ledamöter

POLEN: Kongresspartiet Nya Rättigheter (Kongres Nowej Prawicy) 4 ledamöter.

LITAUEN: Lag & Rättvisa (Tvarka ir teisingumas), 1 el 2 ledamöter.

Totalt: 43 el 44 ledamöter.

Det här är förstås en prestigevinst utan dess like för Marine Le Pen. En annan vinnare är Storbritanniens premiärminister David Cameron som lyckats att slå sönder Nigel Farage partigrupp genom att värva över EFD-partier till ECR.

Samtidigt finns uppgifter om att det först är nästa vecka som en presskonferens kommer att hållas för att tillkännage gruppen. Ryktena nu kan innebär att det är en del i ett psykologiskt spel att försöka få UKIP att mjukna och göra upp med Le Pen om att bilda en starkare gemensam pakt (mitt scenario 4) eller att få tveksamma partier att hoppa på ett vinnande skepp. Samtidigt har föregångargruppen ITS gått under av interna strider, så även om det blir en partigrupp med precis sju länder bildas så är det inte säkert att den överlever hela mandatperioden.

För Sverigedemokraternas del återstår nu följande hopp för att slippa grupplösheten: Ryktena är förhastade och Farage ser till att vinna tillbaka polacker och litauer och kanske på köpet lyckas flörta hem Lega Nord och plockar in SD för att klara av gruppgränsen (mitt scenario 3) eller att Farage och Le Pen gör upp och SD ansluter (scenario 4).

Samtidigt finns EAF:s kassör, sverigedemokraten Kent Ekroth och suppleanten i riksdagens EU-nämnd, just nu i smeten på PLUX (krogarna intill Europaparlamentet) enligt sociala medier. Man kan utgå från att han deltar i det politiska förhandlingsspel som pågår.

TILLÄGG: Enligt SD:s pressansvarige Martin Kinnunen är Kent Ekroth på plats på uppdrag för SD för att förhandla med andra partier. SD räknar med att tidigaste i nästa vecka ha något att kommunicera i gruppfrågan. Kinnunen uppger också att ”Kents engagemang i EAF är över”, men har inte svarat på den raka frågan är Ekroth idag  kassör i EAF, ja eller nej.”

TILLÄGG 2: Under onsdagen har dementier från litauiskt håll dykt upp, att det ska inte handla om dom i alla fall. Återstår att se om det bara är medvetna rykten i det politiska spelet eller om det finns fler kort i bakfickan hos Le Pen, eller om det är som så att litauerna fått kalla fötter. TBC!

(PO)

Allt tuffare för Le Pen och Farage

I dragkampen mellan partigrupperna så ser det allt mer ut som att både Marine Le Pen och Nigel Farage håller på att få stora problem med att få ihop sina respektive partigrupper EAF och EFD. Framför allt är det ECR:s framgångsrika värvningar som inneburit att att bland annat Dansk Folkeparti och Sannfinländarna har försvunnit från EFD som har ställt till det i matematiken, samtidigt som Sverigedemokraterna sagt nej tack till EAF.

För att få bilda partigrupp behövs minst 25 ledamöter (det är inget problem för Le Pen och Farage) från minst sju medlemsländer (det är här skon klämmer).

Far och dotter Le Pen (Foto © Europeiska Unionen 2013)

Möjliga partier i EAF

FRANKRIKE: Front National 24 ledamöter

ÖSTERRIKE: Frihetspartiet (FPÖ) 4 ledamöter

BELGIEN: Vlaams Belang 1 ledamot

ITALIEN: Lega Nord 5 ledamöter*

NEDERLÄNDERNA: Frihetspartiet (PVV) 4 ledamöter

*Uppges hålla dörren öppen för att fortsätta i EFD

Farage spanar efter gruppkamrater (FOTO © Europeiska Unionen 2014

Möjliga partier i EFD

STORBRITANNIEN: UKIP 24 ledamöter

ITALIEN: Rörelsen 5 stjärnor (M5S) 17

(ej bekräftat, Grillo flörtar med de Gröna).

LITAUEN: Lag & Rättvisa (Tvarka ir teisingumas), 1 el 2 ledamöter (1 uppges ha bestämt sig för EFD, den andra tvekar).

TJECKIEN: Fria Medborgarpartiet (Strana svobodných občanů, Svobodní) 1 ledamot

Kvar att bestämma sig (där EFD el EAF kan vara alternativ enl olika källor):

SVERIGE: Sverigedemokraterna 2 ledamöter. Vill till ECR (Tories) eller EFD. Har uteslutit EAF.

POLEN: Kongresspartiet Nya Rättigheter (Kongres Nowej Prawicy) 4 ledamöter. Väljer mellan EFD och EAF.

TYSKLAND: Alternativ för Tyskland (AfD), 7 ledamöter. Vill till ECR, EAF är inget alternativ. Kanske är EFD möjligt om Cameron stänger dörren till ECR av hänsyn till Merkel.

STORBRITANNIEN: Unionistpartiet 1 ledamot. Uppges framför allt välja mellan EFD eller grupplöshet.

Det är möjligt att jag har missat något parti. Det är inte alltid helt lätt att följa med i alla turer och besked. Det kanske också finns något/några parti som har lämnat besked men kan ändra sig i en i sista runda om budet är tillräckligt lockande.

Men just nu börjar det se rejält svårt ut, både för Farage och Le Pen. Här kommer några scenarior på vad som kan hända (utan inbördes rangordning).

SCENARIO 1 (EAF bildas men inte EFD):

Le Pen får över polackerna, vilket gör att hoppet släcks för Farage eftersom AfD samtidigt går till ECR. Det gör att tjeckerna eller litauerna i EFD går över till EAF. UKIP blir grupplösa (inte välkomna i ECR, vägrar samarbete med Le Pen) vilket även blir fallet för Sverigedemokraterna. Beppe Grillo lyckas trixa in sig efter många om och men i De Gröna som till sist inte tycker att man kan tacka nej till 17 ledamöter vilket innebär att De Gröna blir tredje största grupp.

SCENARIO 2 (EFD bildas (utan Sverigedemokraterna) men inte EAF):

Efter att polackerna bestämt sig för Farage så ser det mörkt ut för Le Pen, det gör att Lega Nord bestämmer sig för att stanna kvar i EFD. Samtidigt händer miraklet som Farage hoppats på, Cameron stoppar av taktiska skäl (relationen till Merkel) tyskarna i AfD från att gå med i ECR, och plötsligt står AfD att knacka på. EFD blir då en ganska stark grupp på 60 ledamöter. Sverigedemokraterna tas inte inte och Le Pen fortsätter i grupplösheten.

SCENARIO 3 (EFD bildas (med Sverigedemokraterna) men inte EAF):

Efter att polackerna bestämt sig för Farage så ser det mörkt ut för Le Pen, det gör att Lega Nord bestämmer sig för att stanna kvar i EFD och för att kunna tillkännage gruppen tar Farage in Sverigedemokraterna (trots motsatta besked tidigare). Le Pen fortsätter i grupplöshet. EFD blir en grupp på 55 ledamöter.

SCENARIO 4 (EFD & EAF blir ”EAFD”)

Efter högt tonläge och många angrepp under våren så kovänder Nigel Farage efter att ha suttit ned och haft ett långt samtal med Marine Le Pen när det står klart att ingen av grupperna får ihop en majoritet. Farage som länge har tvekat ändrar sig, inte bara för att utsikten att vara grupplös och inte få så mycket talartid man kan göra Youtubeklipp av utan framför allt för Le Pen erbjuder ett ”offer he can not refuse”. Front National inser att enda sättet att få med UKIP är att ge Farage gruppledarposten och en del annat smått och gott. Det här får till resultat att Beppe Grillo som inte kan tänka sig samarbeta med Le Pen rusar vidare för att hitta en annan grupp. ”EAFD”-Gruppen får runt 65 ledamöter. Sverigedemokraterna då? Antingen så står Jimmy Åkesson fast vid att vägra samarbete med Le Pen och ställer sig stoiskt utanför för att inte bryta mot löftet att inte samarbete med Front National, eller så konstaterar han att gruppen nu fått en annorlunda inriktning, att UKIP är garanten för att det är ”rumsrent” och att han är nöjd en efter ”lyckosam” förhandling.

SCENARIO 5 (Ingen av grupperna bildas)

Både EAF och EFD snubblar på målsnöret, det långa mötet mellan Farage och Le Pen slutar i verbalt slagsmål efter att Beppe Grillo insisterat att vara med, och positionerna är helt låsta. Ingen av grupperna lyckas bildas. Något av småpartierna (litauer och tjecker) lyckas krypa sig in i ECR. För de flesta återstår bara grupplöshet och det hela slutar i stor prestigeförlust för både Marine Le Pen och Nigel Farage.

(PO)

Sverigedemokraterna – en bricka i ett större spel

 

EP2014: Vinnare och förlorare i vem tar vem

Det är mycket Silly Season-snack just nu med massa rykten och skvaller kring vilket parti byter till vilken partigrupp? Vart tar de nya vägen? För svensk del är det intressant att se var Sverigedemokraterna hamnar, de har till exempel sagt att de vill sitta med brittiska Tory (vilket varken jag eller någon annan tror på) eller med UKIP i EFD (som sagt nej), men de har själva nobbat Le Pens EAF, en partigrupp som ännu inte tillkännagivits. Även Feministiskt Initiativ pratar med olika grupper, från GUE/NGL till De Gröna vidare till Socialdemokraterna.

 

 

 

 

 

 

EUbloggen har gjort en sammanställning på hur mandatfördelningen i Europaparlamentet ser ut just nu, denna fredag förmiddag 6:e juni. Dansandet kommer att fortsätta och staplarna kommer att ändra sig ända fram till parlamentets första sammanträde i juni, och även kanske därefter.

Noterbart är att alla grupper utom två ökat efter valresultatet. Nigel Farages EFD minskar mest, och som riskerar att minska ytterligare när Le Pen offentliggör sin grupp EAF. Farage tappade i veckan både Dansk Folkeparti och Sannfinländarna. Farages hopp är att fiska i gruppen ej valt, men hittills är det bara ett parti som valt EFD, tjeckiska ”Fria medborgares parti” (Svobodní) med ett mandat. Farage har förlorat flera dragkamper mot ECR där Tory är dominerande och EFD har inte råd att misslyckas så många gånger till för att överhuvudtaget kunna bilda en partigrupp. För att klara målsnöret krävs minst 25 ledamöter och sju länder (ledamöter är  inte problemet om Farage får till det med Beppe Grillo som har med sig 17 stycken, däremot sju länder kan bli svettigare).

Liberala gruppen ALDE som var en av valets stora förlorare har också tappat. De har förvisso vunnit två nya medlemmar och förlorat en medlem, Rumänska PNL som tog med sig hela 6 mandat till EPP när de gick. Sedan kan det vara att man blir glad över att bli av med mandat, Vänsterpartiet drog nog en suck av lättnad när Grekiska Kommunistpartiet tog sina två mandat och lämnade GUE/NGL.

 

 

 

 

 

 

I det här diagrammet ser vi tydligare vinnare och förlorare i de olika etapperna. Längst till vänster är läget”Just Nu” jämfört med valresultatet. Alltså vilka som är framgångsrika att ragga nya medlemmar (och behålla sina befintliga) efter valet. Överlägset bäst går ECR, följd av EPP (som ni förstår tog hela vinsten på att sno PNL från ALDE).

Kolumn två ovan är själva valresultatet med förändringar i mandat. Valresultatsmässigt var det EPP och ALDE som tog mest stryk, men även Socialdemokraterna i PSE och DE Gröna backade. Vinnare i valet var Vänstergruppen GUE/NGL och de grupplösa samt nyvalda partier. I kolumnen ej valt ser vi att av de 56 nyvalda mandaten så återstår 32 mandat att bestämma var de hamnar (varav 17 alltså följer med Beppe Grillo någonstans), i någon av partigrupperna eller i den grupplösa raden.

Kolumn tre ovan är skillnaden mellan förra parlamentet och läget just nu, som alltså tar hänsyn till förändringarna i grupperna. Här blir det tydligt att ECR har tagit igen sin valförlust med råge och ökar starkt. Socialdemokraterna har också jobbat sig upp på ett blygsamt plusmandat.

Det som inte finns med i tabellen är vilka partier i befintliga grupper som har sagt att de funderar kring var de ska sitta och som ännu inte bestämt sig vad jag har sett:

 Nya Flamländska Alliansen (N-VA) 4 mandat: (Gröna —> ECR, EPP, ALDE el Gröna?)

 Lega Nord (LN) 4 mandat: (EFD  —> EAF, EFD el Grupplös?)

 Lettiska Ryska Alliansen 4 mandat: (Gröna —> Gröna el Grupplös?)

 Ordning och Rättvisa (TT) 2 mandat: (EFD—> EFD el EAF?)

 Reformerta Samhällspartiet (SGP) 1 mandat: (EFD—> ECR el EFD?)

 Lag & Rättvisa (PiS) 19 mandat: (ECR —> ECR el EPP?)

I den sista grafiken har jag hämtat det officiella valresultatet som bygger på hur partierna klarade sig i valet och som INTE tar hänsyn till händelserna under transferseason. Där ser ni även procentfördelningen

Klicka på bilden för att komma till den officiella sammanställningen av valresultatet.

(PO)

FOTNOT: Notera att det utgående parlamentet hade 766 ledamöter, det nyvalda har 751 ledamöter.