Ryssland reagerar på EU-initiativ

För mig som är på Folk & Försvars rikskonferens i Sälen har det varit väldigt intressant att få lyssna till frågeställningar kring ryska påverkanskampanjer och hur propagandan har sett ut i Ukraina. Rekommenderar att ni tittar på det här i efterhand. Alla punkterna är intressanta ska tilläggas.

Utifrån det är det ännu mer intressant att se Rysslands reaktion på ett initiativ inför ministermötet 19:e januari att stärka EU:s strategiska kommunikation i och utanför EU för att försöka mota den ryska statliga propagandan.

I ett uttalande till officiella nyhetsbyrån Tass kör biträdande utrikesminister Aleksej Meshkov en linje som för tankarna till Orwells 1984.

– Vi har alltid tagit sida för yttrandefriheten. Men EU:s plan för att skapa en slags kontra-propagandakanal kan knappast säga vara i enlighet med konceptet yttrandefrihet.

Det kommer från Ryssland som släckt oberoende medier en efter en och lägger ned otroliga summor, vi pratar mångmiljardbelopp, på att bygga upp medieliknande propagandakanaler som sprider Rysslands påverkanskampanjer och desinformation (se videoklippet på FoF).

Det är utrikesministrarna i Litauen, Danmark, Estland och Storbritannien som skickat brevet till utrikeschefen Federica Mogherini. I brevet varnar man just för den ryska propagandan och efterlyste konkurrenskraftiga alternativ.

(PO)

Riskerar att bli en kall vinter

På den här tiden rådde det lite fredagsmys mellan Putin & EU... FOTO © European Union 2000 - EP

TOPPMÖTET 2000. På den här tiden rådde det lite fredagsmys mellan Putin & EU… FOTO © European Union 2000 – EP

KALASJNIKOV, ZJIRINOVSKIJ & GAZPROM: EU kom idag med ännu fler sanktioner mot Ryssland pga landets krig i Ukraina, bland annat mot oljejättar och välkända firmor som Kalasjnikov och den ökände nationalisten Zjirinovski som fram till 2011 ville återföra Finland in under det Ryska Imperiets spira. Bland annat slår EU mot bolagens möjlighet att finansiera sig i EU och listan på personer utökas bland annat med tolv Duma-ledamöter som högljutt stött Rysslands krig i Ukraina.

Avgående rådsordföranden Herman Van Rompuy konstaterar att EU kommer att utvärdera i slutet av månaden om den bräckliga vapenvilan håller i Ukraina eller inte, och det avgör om EU rullar tillbaka sanktioner eller inte.

Det finns flera tecken på att den kollektiva säkerheten inom EU kommer att testas ytterligare av Ryssland denna höst och vinter, som riskerar att bli riktigt kall.

Redan nu har Ryssland strypt gasleveranser till Polen med nästan hälften, något som förnekas av Gazprom. Men det är uppenbart att polskt stöd till Ukraina, bland annat med vidare export av gas, och landets hökaktiga hållning påverkar.

Ryssland väntas också slå tillbaka mot EU där det gör som ondast. Europeiska flygbolag riskerar att stoppas att flyga över Ryssland, vilket innebär kostnader och intäktsbortfall för många redan skakiga flygbolag. Det talas om importstopp av bilar från EU, vilket slår mot bilindustrin. Här är det många europeiska bilföretag som inte mår riktigt bra. Att hålla ögonen på är reaktionen i länder som visat sig vara tveksamma till sanktioner mot Ryssland och som även har en utsatt bilindustri. Särskilt intressant blir det att följa Italien.

Det finns också andra saker som oroar:

1) Kränkningen av EU:s yttre gräns Schengen när den estniska säkerhetspolis Estor Kohver som undersökte gränsöverskridande brott lockades i en fälla kort efter att USA:s president Barack Obama varit på besök. Ryska säkerhetstjänsten FSB använde sig av rökgranater och elektronisk störning och plockade säkerhetspolisen innan dennes back up hann reagera. Estlands förhoppning om att undvika göra storpolitik av det har grusats av att Kohver nu sitter i det ökända Lefortovofängelset där han inte fått träffa estniska diplomater. EU har nu krävt att Ryssland ska släppa Kohver, men risken är uppenbar att han nu är bara en liten bricka i det större söndra och härskaspelet. Det ska tilläggas att Ryssland och Estland träter om på vilken sida av gränsen som Kohver stod. Estland har en stor ryskspråkig minoritet, framför allt i gränstrakterna.

2) Lettland, även det ett land med stor ryskspråkig minoritet, går till val i oktober och det finns ryskspråkiga letter som slåss på separatisternas sida i Ukraina. Lettlands säkerhetspolis har precis gjort ett större tillslag i landet och bland annat funnit vapen. Det finns alltså risk för att det blir oroligheter i samband med valet. Situationen i Estland och Lettland är extra bekymmersam pga den nya ryska doktrinen om att beskydda etniska ryssar över allt, vilket kan användas som en ursäkt.

3) Litauiska medborgare som deserterade från Sovjetunionens väpnade styrkor när landet förklarade sig självständigt bör inte resa till länder som har utlämningsavtal med Ryssland. Ryssland vill nu ställa den första inför rätta. Det påstådda brottet är alltså över 20 år gammalt mot ett land som inte längre finns.

4) Ryssland vinner mediekriget eftersom vi inte har verktygen att dissekera propagandan. Det här blogginlägget från en fd redaktör på Kyiv Post beskriver det som den mest sofistikerade propagandamaskinen som världen har sett:

”…one that attacks, undermines and emasculates a key source of information that you may rely on: the Western media.”

Det sker genom att underminera trovärdigheten i de medier som är verksamma i demokratier (ryska medier är i regimens kontroll numera även om de i formen försöker framställa sig som likvärdiga med oberoende demokratiska medier). De ryska medierna spelar i samma lag som ryska staten och med statens mål för ögonen, vilket inte västmedia gör. Journalister i väst vill inte göra fel, är försiktiga och vill ha saker verifierade av alla parter innan man slår fast en absolut sanning. Även om det är jakt på att nyheten ska komma först, så vill man inte göra ett fel som kommer att jaga en. Eftersom de ryska soldaterna på Krim inte hade ryska uniformer eller bekräftade att de var ryska soldater så avstod de flesta västmedier från att rapportera att det nu dykt upp ryska soldater på Krim även om man visste att det var sant.

”Absurd though it seems, these are the reasons I cannot tell you on the radio tonight some things that I know personally to be true: There never was a rebellion in Ukraine: it was fomented by Russian intelligence operatives – most people in eastern Ukraine never supported the separatists. The reason the Ukrainian army has suffered reverses in the last two weeks is because Russia sent in massive quantities of men and materiel to stop the ”rebels” from losing. MH17 was almost certainly shot down by a BUK anti-aircraft missile, operated by Russians. And the ”ceasefire” is almost certainly a ruse to wrong foot the West and the Ukrainian government into lowering its guard ahead of further Russian intervention in Ukraine, and then further afield.

I can’t tell you all that because the Kremlin propagandists will assault my every claim with obfuscation, confusion and denial, and their account will be broadcast in the Western media, who ”seek the other side of the story,” and give it equal airtime, as if this other side of the story is not the outright lies and propaganda that it actually is.”

Till det kommer att Kreml är skicklig på att utnyttja den grundläggande sunda antiauktoritära skepticismen som finns i fungerande demokratier, den som gör att man ifrågarsätter det som sägs och rapporteras. Alex Voronov skriver i Eskilstuna-Kuriren om Putins nättroll.

Det man kan lägga till sedan Voronov skrivit det är att tecknen hopar sig att de ryska nättrollen flyttat in på svenska på twitter. Anonyma twitterkonton som sår tvivel och förvirring, och som serverar sanningar anpassade efter mottagaren.

Gentemot ”Hökar” hån och indirekta hot i syfte att få dom att tystna eller sänka sin profil och gentemot duvor en servil vänskap och matande med länkar och information från den ryska propagandan för att bygga på relativistiska resonemang om den ena sidan och den andra sidan och i förlängningen att skapa förståelse för Rysslands agerande. Det sker, här och just nu.

TILLÄGG: Efter att blogginlägget skrevs har Finlands försvarsminister Carl Haglund gått ut och pratat offentligt om Rysslands ”trollfarmar” och propagandan i sociala medier. Läs mer här.

TILLÄGG 2: Finska public service-företaget YLE rapporterar: ”Cyber Security Pro: Finland under hybrid warfare attack”.

Ryssland har sedan länge kunskapen om hur man klär lögn till sanning. Den ryske trubaduren Vysotskij (1938-1980) fångar det Kreml nu gör på ett väldigt elegant sätt.

För EU innebär Rysslands fortsatta agerande en utmaning att klara av söndra och härskaspelet. EU med sina 28 medlemsländer har varit stegen efter för att möta hoten på ett sådant sätt att upptrappningen från Rysslands sida inte fortsätter. EU-långsamheten är  inte så konstigt eftersom det är svårt att få konsensus i ett stort rum om vad som ska göras, och att man är betydligt nervösare ju närmare man är oroshärden.

För Sveriges del är det beklagligt att vårens dramatiska vindkantring i säkerhetspolitiken inte upptagit mer plats i valrörelsen. Frågorna man skulle vilja få höra de sista dagarna i valrörelsen är bland annat: Hur ser partierna i dag på den svenska ensidiga solidaritetsförklaringen där vi ska ge hjälp till våra grannar (och ta emot hjälp om så behövs). Försvarsberedningens formulering:

”Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vi ska därför förbereda oss för att efter egna nationella beslut kunna ge och ta emot stöd, som också kan vara militärt.”

Gäller den eller inte? Det här är frågor som i värsta fall blir konkreta under mandatperioden och som hamnar på den sittande regeringens bord:

Vad säger partierna om Estlands president Ilves ringer och ber om att tio JAS-plan ska stationeras i Tallinn för att freda estniskt luftrum och svenska fartyg och soldater ska skickas som förstärkning för att stoppa ”små gröna män” i Narva?  Ja eller nej?

Eller vapenexportfråga, i samma scenario men Ilves ber om omedelbar leverans av vapen, kan Sverige exportera vapen till länder i krig? Ja eller nej?

Men det är också intressant att få svar på hur Sverige och EU egentligen ska agera? Har vi förmågan att hantera ”asymmetriska hot” som att det kommer ”små vänliga gröna män som kastar varpa på Gotland”? Jag säger inte att det kommer att hända, men att det är frågor som vi behöver ställa oss idag.

Slutligen, hur Vladimir Putin och Ryssland kommer att agera framöver är omöjligt att säga. Moder Ryssland är heligt för Putin, problemet är bara att Moskva inte är enig med resten av världen var gränserna för denna moder går. Det gör att det kan bli en kall vinter.

(PO)

Starka reaktioner på Orbans uttalande

Många EU-politiker har reagerat förut på Viktor Orbans Ungern, men frågan är om han inte gick för långt när han målade upp målet att skrota den liberala demokratin till förmån för en auktoritär stat för att i nästa andetag peka ut Kina, Turkiet och Ryssland som förebilder.

Många har reagerat på uttalandet, starkt:


 

 

 


EU-kommissionären Neelie Kroes som har IT-frågor/Digital Agenda i sin portfölj attackerar Orbans senaste drag, en medieskatt som snedvrider konkurrensen till ”illojala” mediers nackdel:

”Fair and unbiased coverage is a principal function of a free and plural media.  Undermining that, and attempting to silence dynamic debate, is an attack on Hungarian democracy. For the sake of that democracy, and of the Hungarian people who have fought so hard to enjoy its benefits, we cannot stand by as idle spectators.”

Problem med Orban är att han är som sin förebild Putin, en politiker där inte ord påverkar honom. Så frågan återstår, vad gör EU nu…

(PO)

Tillägg: Även statsminister Fredrik Reinfeldt (M) uttalade sig senare om Orbans tal. Till Dagens Nyheter sade han bl a:

– Det är provocerande att man gör Ryssland till förebild.

Svensk öindignation helt i onödan

Just nu valsar historien om att Öland inte är en ö enligt EU i olika svenska medier, som på en beställning kommer indignerade och irriterade kommentarer om klåfingrigt korkade byråkrater på Facebook, Twitter och i olika bloggar.

Det finns mycket berättigad kritik om hur EU:s regionalpolitik fungerar, hur utbetalningar sker och hur uppföljningen utförs.

Men om vi stannar vid Öland, är det så konstigt att EU satt upp kriterier för hur stödet till avlägsna öar ska definieras?

Den viktigaste punkten är att transporterna avsevärt försvåras och fördröjs jämfört med en fastlandsort. Det förloras mycket tid i färjetransporter jämfört med om en lastbil kör på väg. Läs gärna inlägget ”Ode to the maps of Europe”, där jag berättar om Hache som är generalsekreterare för CPMR (Island Commission of the Conference of Peripheral and Maritime regions) och hans kartexempel som placerar Gotland i finska karelen och grekiska öar i Jemen.

Stödet ska då alltså verka konkurrensutjämnande. Öar som är förbundna med fastlandet med en bro har inte samma konkurrensnackdel som sina brolösa ösystrar, att bli indignerad över att Öland inte klassas på samma sätt som Gotland eller Åland är både antiintellektuellt och kontraproduktivt. Ska man bli indignerad å Ölands vägnar så är det för dåligt lobbyarbete både från regionen och svenska regeringen som inte då sagt att det finns öar med broar och väldigt avlånga öar med bron bara på ena ändan och att det borde också räknas in på något sätt.

Sedan kan man vända på det och fråga sig om alla öar borde räknas som stödmässiga öar, skulle det vara bättre att Gamla Stan räknades som en ö och hamnade i samma stödkategori (ja, jag vet – det är ett extremt draget vulgoargument) genom att slopa avståndskravet på 1km till fastland samt bro/tunnelkriteriet?

Att raljera, spela ovetande eller att inte orka orka sätta sig in i frågan om vad EU-definitionen egentligen går ut på är tjänstefel av mina svenska journalistkollegor. Resultatet blir att folk vilseleds, och utifrån information de får så blir de arga och tycker att det här bara var korkat. På det här sättet bygger vi alla tillsammans bara på politikerförakt och EU-förakt, och när folk förstår att de inte fått hela bilden så växer journalistföraktet.

Frågan om Öland som ö tar fokus från den mycket viktigare (men osexigare och tråkigare) debatten hur ska våra skattemedel inom EU användas på bästa sätt, vad ska pengarna gå till och hur ser vi till att de inte slösas eller korrumperad bort.

(PO)

Läs nyhetsrapportering: DN, Expressen, GP, SVT:s Smålandsnytt, Östran, Aftonbladet

Bloggare som är inne på min linje: Erik Weiman (M)

Första Eurobarometern om integration

Bara dagarna före det gränslösa hatets dag som skakade Norge publicerades den första Eurobarometern om integration. Läs sammanfattningen.

Undersökningen gjordes under mars och april med kvalitativa metoder, dvs djupintervjuer och samtalsgrupper. Dels fanns två fokusgrupper, en äldre och en yngre, i varje medlemsland och dels intervjuades invandrare från tredje land i 14 medlemsländer, inklusive Danmark och Sverige. Totalt ingår 700 personer i studien.

Det som är intressant med Eurobarometern är att den avhandlar ett av de ämnen som den norske terroristen Behring Breivik anför som motiv för sitt massmord – det så kallade hotet från invandringen.

Trots en rad framgångar för högextremistiska partier runt om i EU, trots framväxten av ännu mer extrema näthatare så märks inte det av Eurobarometern. Istället får man vid en genomläsning bilden att både EU-medborgare och invandrarna från länder utanför EU är insiktsfulla, analytiska och lösningsorienterade. Konfliktperspektivet lyser med sin frånvaro. Här ett utdrag av slutsatser citerade från Eurobarometern:

• EU citizens and migrants agree that in order to make integration work more efforts are needed from the side of governments, migrants and the general public.

• The top four most important factors that facilitate integration are perceived to be, among EU citizens: speaking the language; having a job; respecting local cultures; and enjoying legal status. The same factors are identified by migrants, but in a slightly different order: speaking the language; enjoying legal status; having a job and respecting local cultures.

• Both third-country nationals and EU citizens agree that segregation of migrants in disadvantaged neighbourhoods has a detrimental effect on integration. Most people have a natural drive to go and live where they feel connected to other nationals of the same origin. Yet policies need to aim to stimulate natural meeting places and counter segregation between migrants and EU citizens.

•There was considerable confusion and a lack of understanding of the distinction between regular and irregular migrants. Moreover, both the general public and migrants are of the opinion that the media has a responsibility in creating and reinforcing negative stereotypes.

(PO)

PS Inlägget är det längsta jag skrivit på mobilen, eventuella (ännu mera än vanligt) konstigheter i språk och stavning skyller jag på iphone.

Rekordmånga bidrag till omstritt journalistpris

För andra året i rad har jag deltagit i juryn för den svenska uttagningen till Europaparlamentets omstridda journalistpris (läs tidigare inlägg här )

Årets upplaga var jämfört med fjolåret lite bättre i bredden men saknade det där riktigt, riktigt vassa bidraget som stack ut som SR-granskningen av EU-bidrag till Turkiet som tog hem hela radioklassen i konkurrens med bidrag från alla EU-länder. Däremot fanns det både ett och två bidrag som mycket väl kan komma att vara med i diskussionerna om att ta hem hela priset.

Den svenska (tremanna) juryn nominerar vidare ett bidrag från tidning, ett från radio och ett från tv till en EU-övergripande jury som bedömer de nationella vinnarna. Lite grann som eurovisionsschlagerfestivalen med andra ord.

Det var också rekord i antalet inskickade bidrag. Sammanlagt 14 bidrag hade inkommit. Vill ni veta vinnare får ni ge er till tåls ett tag till, men jag lovar att blogga och länka när det tillkännages.

(PO)

Parlamentskritik mot PR, TV och riktigt dyra priser

Jag ska börja med att göra en bekännelse, jag var med i fjol och gallrade svenska nomineringar till Europaparlamentets journalistpris. Särskilt roligt var det att hitta ett riktigt starkt radiopris som sedan blev en slutvinnare. Det var Kajsa Norell och Nuro Kinos granskning i Ekot av EU-bidrag till Turkiet som vi i svenska juryn fastnade för som var riktigt bra. Den europeiska juryn höll med och prisade SR-medarbetarna med förstapris i radioklassen.

Journalistpriset är en liten del som nu får hård kritik från Europaparlamentarikern Ville Itälä i hans budgetrapport (med ändringsförslag inför utskottet) för 2009 (se även pressmeddelande efter mötet) där han riktar kritik mot att över 800 miljoner kronor läggs i olika PR-insatser med tveksam utdelning. Just Journalistpriset vill Itälä ska försvinna:

”Prize for Journalism is inappropriate, as Parliament should not award prizes to journalists whose task is critically to examine the EU institutions and their work.”

Jag kan tillägga i fall ni undrar, att sitta i den svenska gallringsjuryn var ideellt och icke-arvoderat. Men Journalistpriset är långt ifrån det enda priset och långt ifrån det dyraste. Filmpriset LUX får också kritik av flera ledamöter som i tilläggsförslag till rapporten vill att priset ska läggas ned, bland att Christofer Fjellner (M) menar att priset som kostar runt tre miljoner inte fyller någon funktion. Sammantaget konstaterar Itälä:

”Observes that, in the last few years, Parliament has greatly increased the number of and the budget for its prizes; expresses doubts as to whether those prizes represent at their best Parliament’s core competences and the tasks which stem from its legislative, budgetary and budgetary control prerogatives; calls on its Bureau to refrain from initiating the funding of new prizes.”

Parlaments-TV:n får också svidande kritik i rapporten:

”Deplores the fact that EuroparlTV cannot be considered to be a success story in view of its very low number of direct users (excluding viewers through partnership agreements with regional TVs) in spite of the considerable annual appropriations that it receives, amounting to some EUR 9 000 000.”

En annan punkt som ifrågasätts är hur kampanjpengarna för att få upp valdeltagandet i parlamentsvalet 2009 användes. Trots satsade runt 50 miljoner kronor blev utfallet det lägsta valdeltagandet någonsin med bara 43 procent av EU-medborgarna som lade en röst. En ironi med tanke på att det sittande parlamentet är det mäktigaste i historien efter att ha fått nya befogenheter i Lissabonfördraget.

Parlamentets DG för Information (rätta mig gärna om någon har en exakt siffra) har runt 700 anställda och sammantaget ger Itälä ett lågt betyg på utfallet för EU:s skattebetalare och oroas över att man lägger ut så mycket pengar för att försöka motivera sitt existensberättigande. Till Telegraph säger Itälä:

”I am looking out for the taxpayer and the normal citizen. We must be very careful. We are here to represent citizens, not to justify our positions.”

(PO)

Europaportalen: Brysselkorren bara säkrad året ut

Nu har ordföranden för Europaportalen.se, Lise-Lotte Lenberg på LO, svarat på Eubloggens frågor kring turerna kring indragningarna på Europaportalen. Orsaken i första skedet till att två av tre personer skulle försvinna var att projektpengar från EU var slut. Däremot är inte korretjänsten i Bryssel permanent räddad, pengar finns bara året ut. Om det blir en fortsättning beror på föreningens ekonomi.

Här är Lenbergs hela svar:

”Vi har inte ersatt en person hemma med en i Bryssel. Anledning till att vi haft tre personer tidigare har varit projektpengar från EU, projektet avslutas sista mars 2011). Eftersom ägarna tycker att det är oerhört värdefullt med en korrespondent i Bryssel har vi beslutat att skjuta till pengar i nio månader (april-december).

Vi har bara två sätt att få intäkter till portalen, det ena är medlemskap och det andra är annonsintäkter. Vi kommer därför att arbeta hårt under året för att få fler medlemmar och annonsörer.”

Varför Europaportalen gick ut med beskedet först att Brysselkorrespondent Christian Wohlert skulle sägas upp och sedan ändrade det på en måndagsförmiddag får vi inte veta.

Inte heller varför ägarna i första skedet inte tyckte att det var så oerhört värdefullt ha bevakning på plats i Bryssel att man beslutade att skjuta till pengarna redan då. Men huvudsaken är att det blev rätt, till sist.

Nu återstår det att se om Europaportalen får ordning på ekonomin. Framför allt skulle de behöva skjuta till insatser på annonsförsäljningen för att få något att hända. Samma gamla ”ägarannonser” har legat på sidan månader efter månader. Att förlita sig på ägarorganisationers nyckfulla välvilja är i längden ingen hållbar publicistisk idé.

Tidigare inlägg om Europaportalens beslut om indragning av korretjänsten, kritik mot nedläggningen av Europaparlamentariker och tvärvändningen.

 

(PO)

Ägarna till Europaportalen tvärvände efter Eubloggens skrivande?

Vad jag vet var Eubloggen det enda stället som uppmärksammade beslutet i förra veckan att ägarna till Europaportalen, en lång rad organisationer som Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco mfl beslutat sig för stora neddragningar. Två av tre tjänster skulle bort, däribland Bryssel.

Efter reaktioner på Eubloggen från bland andra Europaparlamentarikerna Lena Ek (C) och Eva- Britt Svensson (V) så började jag mejla de stora ägarorganisationernas pressekreterare för att få deras reaktion på kritiken. Svenskt Näringsliv och TCO har inte brytt sig om att svara, däremot svarade både LO och Saco mitt under melodifestivalen (pluspoäng!).

LO skulle återkomma på måndagen och Sacos man i Europaportalens styrelse, kommunikationschefen Johan Ahlmark berättade att han låg sjuk under mötet men försäkrade: ” Från Sacos sida, och från Europaportalens styrelse, vet vi att en god bevakning av EU:s institutioner är väsentlig. Styrelsen driver Europaportalen.se efter bästa förmåga för att den ska bistå i den bevakningen, stabilt och effektivt, både på kort och lång sikt.”

Hur detta var förenligt med nedläggningsbeslutet och vad det berodde på ville Ahlmark inte svara på med hänvisning att han just hade varit sjuk.

LO återkom också under måndagen, först vid ett-tiden med beskedet ”Detta var lite mer komplicerat än jag trodde initialt. Jag hoppas ha ett svar innan dagens slut men det kan dröja något, dock ej senare än torsdag/fredag”. Mindre än en och en halv timme senare kom en länk till Europaportalens hemsida.

Där ger ägarna nytt besked. Korretjänsten i Bryssel blir kvar:

– Att ha en egen korrespondent i Bryssel har varit avgörande för tidningens mycket positiva utveckling. Vi har därför beslutat oss för att satsa vidare, säger Lise-Lotte Lenberg, ordförande i Föreningen Europaportalen.se.

Europaportalen berättar också att tjänsten i Bryssel blir kvar genom ägartillskott.

Jag har mejlat igen till LO och Saco för att se om det går att få något svar om vad som gjorde att man ändrade sig.

Men låt mig bara konstatera att beslutet uppmärksammades på Twitter, på Facebook och på Eubloggen. Svenska Europaparlamentariker, en rad journalister och även EU-experter utanför Sveriges gränser reagerade på beslutet. Jag började ställa frågor i helgen till ägarna utan att få något riktigt svar på orsaken till neddragningen, bland annat till en styrelseledamot som inte var på mötet som fattade beslut om neddragningen. Det blir kontorstid i Sverige och på en halv dag är pengarna ordnade.

(PO)