Blandade EU-Julhälsningar

Gunnar Hökmark vid granen Foto @ European Union 2014 -EP

Gunnar Hökmark vid granen Foto @ European Union 2014 -EP

EUbloggen har botaniserat lite i årets julhälsningar och samlat några olika grepp och stilar i kommunikationen med medborgarna. Det är ingen fullständig lista, utan ett axplock på de som jag sprungit på. 

Moderaternas Gunnar Hökmark har av Europaparlamentets audiovisuella avdelning hittats vid granen, och parlamentets fototjänst bjuder på en rad juliga kort (sök Hökmark).

Cecilia Wikström & Marit Paulsen (FP) har satt på sig tomteluvorna och berättar mer om den österriskiska granen och önskar från dom båda till oss alla en Riktig God Jul! Medan Wikström ska vara präst i Domkyrkan så åker Paulsen till Teneriffa, det blickas också tillbaka på ett för Folkpartiet riktigt tungt år.

Fredrick Federley (C) twittrar en julhälsning där hela kansliet får vara med:

 

IMG_4805

Christofer Fjellner (M) är analog, klassisk och underfundig i sin julkommunikation. Merry Christofer på framsidan och på baksidan får vi veta varför Fjellner är ”so merry” (bilderna är tagna m panorama för att få plats, därav lite ”hopp i skarvarna”)

IMG_4806

Estlands president Toomas Hendrik Ilves bjuder på ett elektroniskt julkort som är riktigt snyggt.

Socialdemokraterna i Europaparlamentet bjuder på twitterhälsningar med länkar till Julbrev från Parlamentarikerna där man berättar om det gångna året:

Läs även hälsningarna från: Anna Hedh, Marita Ulvskog, Jens Nilsson och Jytte Guteland.

(PO)

 

Annonser

Europaparlamentet om Palestina – lätt förvirrad historia

Michele Rivasi i Gröna Gruppen gör tummen upp Foto © European Union 2014 - EP

Michele Rivasi i Gröna Gruppen gör tummen upp Foto © European Union 2014 – EP

När Europaparlamentet röstade om en resolution kring Palestina är det lätt att bli förvirrad. Låt mig börja med att klargöra att resolutionerna har ingen praktisk politisk betydelse eftersom Europaparlamentet inte har den befogenheten. Däremot är det en opinionsyttring som kan påverka.

Resolutionen var en kompromiss mellan flera av partigrupperna. Den är undertecknad av både Gunnar Hökmark (tidigare ordförande i samfundet Sverige-Israel) och Marita Ulvskog (S) & Soraya Post (Fi) från S&D-gruppen. Och här någonstans börjar du kanske förstå att man kan tolka innehållet lite olika när inte ens de som undertecknat resolutionen är överens efteråt på twitter vad den innebär.

När olika polariserade åsikter om Mellanöstern hittar en kompromiss som de stora grupperna kan stödja så finns det något för alla. På pluskontot kan man spekulera att i förhandlingarna mellan partigrupperna kan bidra till olika åsikter om konflikten fått ökad förståelse för den andra sidans syn.

Kärnan i resolutionen (som du kan läsa här) att tvåstatslösning (med 1967 års gränser och Jerusalem som huvudstad för båda staterna) och i princip ett erkännande av Palestina (ordet princip kommer ni se att man tolkar olika). Dessutom innehåller resolutionen fördömande av våldshandlingar ”Parlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag alla terror- och våldsdåd” och varnar för upptrappningar som kan förstöra möjligheterna till en tvåstatslösning.

Trots en bred överenskommelse som gick igenom med 498 röster mot 88 nej och hela 111 nedlagda så var svenskarna i sin röstning ganska splittrade, och i sin tolkning av resolutionen.

Fyra ledamöter röstade nej. Peter Lundgren och Kristina Winberg från Sverigedemokraterna, Lars Adaktusson (KD) och Cecilia Wikström (FP).

Två lade ned sina röster, Marit Paulsen (FP) och Fredrick Federley (C).  Övriga svenskar röstade ja.

Och det är nu som tolkningsdiskussionen utbryter på twitter:

 

Om några som var överens är så oöverens om man vad man var överens om så förstår ni att konflikten Israel-Palestina inte är lättlöst…

(PO)

Misstroendeomröstningen visar på sprickor

nototax

GUE/NGL demonstrerade, men de flesta lade ned sina röster Foto © European Union 2014 – EP

Så är misstroendeomröstningen i Luxleaks kölvatten avdiskad. Allmänt i spinnet runt dagens misstroendeomröstning för EU-kommissionen och Juncker är att Juncker nu stärkt sin ställning.

Misstroendeomröstningen som dragits fram av EFDD tillsammans med grupplösa Moskvafinansierade Front National fick stöd av 101 parlamentariker, 88 avstod och 461 för. Argumentet för att man stärkt sin ställning är att när kommissionen godkändes så gjordes det med färre röster. EUbloggen är inte helt övertygad om det och lyfter i det här inlägget det motsatta perspektivet.

Det finns en skillnad i att inte rösta för ett tillträde och i misstroendevotum kräva att kommissionen faller. Rimligtvis är det senare ett mycket större steg än att rösta nej i första läget. Dessutom så är det många som inte vill hamna på samma sida i en omröstning som initierats av EFDD och som backas upp av Le Pen & Co. Och visst syns det i röstlistorna. I flera fall har nej till Junckerkommissionen bytts mot ett ja eller en blank.

Till exempel så lär inte Wallström örfila Anna Hedh och sina regeringskamrater i Miljöpartiet den här gången. Deras Nej till Juncker blev nu ett Nej till misstroendet och ett stöd för Juncker. Malin Björk i Vänsterpartiet valde att lägga ned sin röst, det gjorde också Fi:s Soraya Post (med i S&D)-gruppen.

Men om jag var Juncker och läste röstlistorna så skulle jag ändå rynka lätt bekymrat med pannan. En tredjedel av parlamentet är inte beredd att ge stöd. Vikten av att hålla en stor koalition där även liberalerna ingår blir allt tydligare när det gäller att få igenom policyfrågor. Trots att det är Nigel Farage (som valde att avstå i debatten för att inte hamna intill Le Pen i talarlistan och sen skolkade från omröstningen) och Marine Le Pen som är symboliska frontfigurer för omröstningen vilket får de flesta att rusa åt andra hållet är det ändå påfallande många som valt att inte aktivt stödja kommissionen.

Tittar vi grupp för grupp är det lätt att se att ECR är den mest splittrade och trasiga gruppen. En stor minoritet med 16 ledamöter med bl a Sannfinländare och AfD röstade för misstroendeförklaringen. Tre MEP:ar (belgiska N-VA) gav Juncker sitt stöd medan 42 lade ned sina röster (Tory & Dansk Folkeparti bland dessa).

Majoriteten av GUE/NGL valde att lägga ned sina röster men sex ledamöter valde ändå att rösta på samma sätt som sina politiska motståndare i högern bortom höger. Än mer anmärkningsvärt är att en socialdemokrat röstade likadant. Tre socialdemokrater (däribland Post som sagt var) valde att lägga ned sina röster. Tio gröna bröt också partilinjen och lade ned sina röster, tillsammans med en EPP:are.

Det är tecken på sprickor i parlamentet som borde oroa EU-kommissionen. EPP-gruppens talesman Antti Timonen konstaterade att omröstningen var ett försök att försvaga EU som helhet, och utifrån det perspektivet tror jag inte att Nigel Farage & Marine Le Pen är alltför besvikna idag med röstsiffrorna eftersom det var fler som röstade mot Juncker än som tidigare hade skrivit på begäran om omröstningen.

(PO)


Röstade för misstroendet (kommissionens avgång):

ECR: Gericke, Halla-aho, Henkel, Jurek, Kölmel, Krasnodębski, Lucke, Marias, Piotrowski, Pretzell, von Storch, Sulík, Terho, Tošenovský, Trebesius, Zahradil

EFDD: Affronte, Agea, Agnew, Aiuto, Aker, Arnott, Atkinson, Bashir, Beghin, Bergeron, Borrelli, Bours, Carver, Castaldo, Coburn, Collins, Corrao, D’Amato, (The Earl of) Dartmouth, Evi, Gill Nathan, Helmer, Iwaszkiewicz, James, Lundgren, Mach, Mazuronis, Moi, Nuttall, O’Flynn, Parker, Pedicini, Reid, Seymour, Tamburrano, Valli, Winberg, Woolfe, Zanni, Zullo

GUE/NGL: Hazekamp, de Jong, Kari, Konečná, Maštálka, Mineur

NI: Aliot, Arnautu, Balczó, Bay, Bilde, Bizzotto, Borghezio, Boutonnet, Briois, Buonanno, Chauprade, D’Ornano, Epitideios, Ferrand, Fontana, Fountoulis, Goddyn, Gollnisch, de Graaff, Korwin-Mikke, Kovács, Lebreton, Le Pen Marine, Martin Dominique, Marusik, Mayer, Mélin, Monot, Montel, Morvai, Obermayr, Salvini, Schaffhauser, Stuger, Synadinos, Troszczynski, Vilimsky, Voigt

S&D: Flašíková Beňová

Röstade emot misstroendet (och för kommissionen):

ALDE: Ali, Arthuis, Auštrevičius, Bearder, Becerra Basterrechea, Bilbao Barandica, Calvet Chambon, Cavada, Charanzová, De Backer, Deprez, de Sarnez, Diaconu, Dlabajová, Faria, Federley, Gerbrandy, Goerens, Goulard, Griesbeck, Harkin, Huitema, Hyusmenova, in ‘t Veld, Jäätteenmäki, Jakovčić, Ježek, Kallas, Kyuchyuk, Lambsdorff, Maura Barandiarán, Meissner, Michel, Mihaylova, van Miltenburg, Mlinar, Müller, Nicolai, van Nieuwenhuizen, Paet, Pagazaurtundúa Ruiz, Paulsen, Petersen, Radoš, Ries, Riquet, Rochefort, Schaake, Telička, Theurer, Toom, Tørnæs, Tremosa i Balcells, Uspaskich, Vajgl, Verhofstadt, Weber Renate, Wikström

ECR: Demesmaeker, Loones, Stevens

GUE/NGL: Eck

NI: Sonneborn

PPE: Adaktusson, Alliot-Marie, Arimont, Ayuso, Bach, Balz, Becker, Belet, Bendtsen, Bocskor, Böge, Bogovič, Boni, Brok, Buda, Buzek, Cadec, Casa, Caspary, del Castillo Vera, Cesa, Christoforou, Cicu, Clune, Coelho, Collin-Langen, Comi, Comodini Cachia, Csáky, Danjean, Dantin, Dati, Delahaye, Deli, Deß, Deutsch, Díaz de Mera García Consuegra, Dorfmann, Ehler, Engel, Erdős, Estaràs Ferragut, Ferber, Fernandes, Fjellner, Florenz, Gabriel, Gahler, Gál, Gáll-Pelcz, Gambús, Gardini, Gieseke, González Pons, de Grandes Pascual, Gräßle, Grossetête, Grzyb, Gyürk, Hayes, Hellvig, Herranz García, Hetman, Hohlmeier, Hökmark, Hortefeux, Hübner, Jahr, Jazłowiecka, Jiménez-Becerril Barrio, Joulaud, Juvin, Kalinowski, Kalniete, Karas, Kariņš, Kefalogiannis, Kelam, Kelly, Koch, Kósa, Köstinger, Kovatchev, Kudrycka, Kuhn, Kukan, Lamassoure, Landsbergis, de Lange, Langen, La Via, Lavrilleux, Le Grip, Lenaers, Lewandowski, Lins, Lope Fontagné, López-Istúriz White, Łukacijewska, McAllister, McGuinness, Macovei, Maletić, Malinov, Mănescu, Mann, Marinescu, Martusciello, Matera, Mato, Melo, Metsola, Mikolášik, Millán Mon, Morano, Morin-Chartier, Mureşan, Muselier, Mussolini, Nagy, Niebler, Niedermayer, van Nistelrooij, Olbrycht, Pabriks, Paunova, Peterle, Petir, Pieper, Pietikäinen, Pitera, Plenković, Plura, Pogliese, Ponga, Pospíšil, Preda, Proust, Quisthoudt-Rowohl, Radev, Rangel, Reding, Reul, Ribeiro, Rolin, Rosati, Ruas, Rübig, Saïfi, Salini, Sander, Sarvamaa, Saudargas, Schmidt, Schöpflin, Schreijer-Pierik, Schulze, Schwab, Sernagiotto, Siekierski, Sógor, Šojdrová, Spyraki, Štefanec, Štětina, Stier, Stolojan, Šuica, Šulin, Svoboda, Szájer, Szejnfeld, Tajani, Thun und Hohenstein, Tőkés, Tomc, Ungureanu, Urutchev, Vaidere, Valcárcel, Vălean, Vandenkendelaere, Verheyen, Virkkunen, Voss, Vozemberg, Wałęsa, Weber Manfred, Wenta, Wieland, Winkler Hermann, Winkler Iuliu, Záborská, Zalba Bidegain, Zdechovský, Zdrojewski, Zeller, Zver, Zwiefka

S&D: Aguilera García, Anderson Lucy, Andrieu, Arena, Assis, Ayala Sender, Balas, Balčytis, Bayet, Benifei, Berès, Bettini, Blanco López, Blinkevičiūtė, Bonafè, Borzan, Boştinaru, Brannen, Bresso, Briano, Bullmann, Cabezón Ruiz, Caputo, Chinnici, Christensen, Corbett, Costa, Dalli, Dance, Danti, Delvaux, De Monte, Denanot, Drăghici, Ertug, Fajon, Fernández, Ferreira Elisa, Fleckenstein, Freund, Frunzulică, García Pérez, Gardiazabal Rubial, Gasbarra, Gebhardt, Geier, Gentile, Geringer de Oedenberg, Gierek, Gill Neena, Giuffrida, Gomes, Grammatikakis, Grapini, Griffin, Groote, Gualtieri, Guerrero Salom, Guillaume, Gutiérrez Prieto, Hedh, Hoffmann, Honeyball, Howitt, Iotova, Jaakonsaari, Jáuregui Atondo, Jongerius, Kadenbach, Kaili, Kammerevert, Kaufmann, Keller Jan, Khan, Kirton-Darling, Kofod, Köster, Kumpula-Natri, Lange, Lauristin, Leichtfried, Leinen, Liberadzki, Lietz, López, Ludvigsson, Łybacka, McAvan, Maňka, Manscour, Martin David, Martin Edouard, Maurel, Mizzi, Moisă, Moody, Moraes, Morgano, Mosca, Negrescu, Nekov, Neuser, Niedermüller, Nilsson, Noichl, Panzeri, Paolucci, Papadakis Demetris, Pargneaux, Paşcu, Pavel, Peillon, Picierno, Picula, Piri, Pirinski, Pittella, Poc, Poche, Preuß, Rebega, Regner, Revault D’Allonnes Bonnefoy, Rodrigues Liliana, Rodrigues Maria João, Rodríguez-Piñero Fernández, Rodust, Rozière, Sant, Sassoli, Schaldemose, Schlein, Schulz, Schuster, Sehnalová, Serrão Santos, Silva Pereira, Simon Peter, Simon Siôn, Sippel, Smolková, Stanishev, Steinruck, Stihler, Szanyi, Tănăsescu, Tang, Tapardel, Tarabella, Thomas, Ujhelyi, Ulvskog, Valenciano Martínez-Orozco, Van Brempt, Vaughan, Viotti, Ward, Weidenholzer, von Weizsäcker, Werner, Westphal, Willmott, Zala, Zanonato, Zemke, Zorrinho

Verts/ALE: Andersson, Auken, Bové, Bütikofer, Ceballos, Cramer, Eickhout, Engström, Eriksson, Evans, Giegold, Harms, Häusling, Hautala, Heubuch, Hudghton, Keller Ska, Lambert, Lochbihler, Lunacek, Maragall, Reda, Ropė, Sargentini, Scott Cato, Smith, Staes, Tarand, Taylor, Terricabras, Trüpel, Vana, Ždanoka

Lade ned sina röster:

ECR: Ashworth, Belder, Campbell Bannerman, Czarnecki, van Dalen, Dohrmann, Duda, Duncan, Dzhambazki, Ford, Foster, Fotyga, Fox, Girling, Gosiewska, Gróbarczyk, Hannan, Jackiewicz, Kamall, Karim, Karlsson, Karski, Kirkhope, Kuźmiuk, Legutko, Lewer, McClarkin, Messerschmidt, Ożóg, Piecha, Poręba, Škripek, Swinburne, Tannock, Tomašić, Ujazdowski, Van Orden, Vistisen, Wiśniewska, Zīle, Žitňanská, Złotowski

GUE/NGL: Albiol Guzmán, Anderson Martina, Björk, Boylan, Carthy, Couso Permuy, De Masi, Echenique, Ernst, Ferreira João, Forenza, Glezos, Iglesias, Juaristi Abaunz, Kuneva, Kyllönen, López Bermejo, Lösing, Maltese, Matias, Mélenchon, Michels, Ní Riada, Sakorafa, Sánchez Caldentey, Scholz, Senra Rodríguez, Spinelli, Vallina, Vergiat, Viegas, Zuber

PPE: Polčák

S&D: Childers, Mamikins, Post

Verts/ALE: Buchner, Delli, Durand, Meszerics, Reimon, Reintke, Sebastià, Škrlec, Šoltes, Urtasun

Wallström tvålar till Hedh & Miljöpartiet

IMG_3941

Klicka på bilden för att läsa artikeln.

Ibland får man sätta morgonkaffet i halsen när man läser SvD. Den här gången är det Margot Wallström som på ett överraskande och inte särskilt politiskt taktiskt och korrekt sätt rackar ned på en majoritet av regeringens folkvalda parlamentariker. Läs hela artikeln & faktarutan här.

Frågan det handlar om är att Miljöpartiet & Anna Hedh (S) valde att rösta nej till Junckers kommission. Ett beslut som var anmärkningsvärt utifrån svenskt regeringsperspektiv, som riskerar att undergräva Sveriges position och förtroende i olika förhandlingskonstellationer. EUbloggen har noterat i det inlägg bl a här, samt mer läsning om ställningstagandena för Hedh och Miljöpartiet.

Att det är besvärligt för regeringen är en sak, men att så öppet såga och i praktiken mer eller mindre idiotförklara regeringens partikamrater i Europaparlamentet som klentänkande i en bubbla inför hela svenska folket är anmärkningsvärt. Det är också förvånande att det inte kommit reaktioner på det (eller förresten kanske inte – eftersom det var inte enda stället i intervjun man kunde sätta kaffet i halsen, mer än en gång…)

Mer passande svar hade varit ett resonemang om att det är en olycklig signal som Sveriges regering inte ställer sig bakom men samtidigt uttrycka förståelse för att partigruppslogiken kan te sig annorlunda i parlamentet – typ nåt sånt.

Sedan bakom kulisserna borde regeringen ha haft ett rensa-luften-möte med sina fem nejröstande MEP:ar och diskuterat kommunikation och strategi för de kommande fyra åren för att åtminstone kunna ge sken av att gå bättre i takt (och taktgången bestäms mer tillsammans i en fungerande relation snarare än ordergivning från arvfurstens palats).

Att uttala sig som Wallström gör i SvD minskar inte EUbloggens bild av att regeringen saknar en sammanhållen EU-politik, och att det är olyckligt att EU-frågorna politiskt ligger hos utrikesminister Wallström och inte hos en egen minister i Statsrådsberedningen.

(PO)

Fotnot: Jag utgår från att Wallström är korrekt citerad. 

Tillägg måndag kl 13:16: Som minnesgoda läsare har påpekat, så är Wallströms utskåpning av regerings-MEP:ar i samma anda som Fredrik Reinfeldt 2012 när han kritiserade MEP:ar i budgetfrågan. Då dundrade Wikström tillbaka i en intervju med Europaportalen.

– Det viner ingen partipiska från Rosenbad till Bryssel och jag är ingen marionett som någon ska dra i trådarna i för att jag ska dansa. Min partiledare här heter Guy Verhofstadt [ledare för den liberala gruppen ALDE] och jag har varit lojal mot den partilinjen, säger Cecilia Wikström.

Tillägg måndag 22:50: Några reaktioner på Wallström från berörda MEP:ar

 

Blågult i Delegationerna

Skärmavbild 2014-10-28 kl. 21.10.38

Nu har Europaparlamentet sammanställt vilka som leder de olika Delegationerna i Europaparlamentet. Delegationerna har ingen formell makt men kan komma att spela viss roll i informationsutbyten och informella diskussioner mellan EU och andra länder. Till exempel kommer ju oundvikligen TTIP, handelsavtalet med USA, upp i USA-Delegationens möten med sin amerikanska motsvarighet. Formellt heter det att Delegationerna ska ”upprätthålla och utveckla parlamentets internationella kontakter”. Det handlar också om att främja EU:s värdegrund med frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.

Fem svenskar har fått presidieplatser i Delegationerna.

Palestiniska lagstiftande rådet (DPLC) – 1:e vice ordförande Marita Ulvskog (S)

Panafrikanska parlamentet – 1:e vice ordförande Fredrick Federley (C)

Schweiz, Norge och de gemensamma parlamentarikerkommittérna för EU-Island och EES – 1:e vice ordförande Anna Hedh (S) & 2:e vice ordförande Marit Paulsen (FP)

Afghanistan – 2:e vice ordförande Lars Adaktusson (KD)

Hela listan hittar du här.

(PO)

EUbloggen Weekly

EUbloggen Weekly is a mobile video blogging attempt on summarizing the EU-week from a Swedish angle. It is made improvised, filming myself with an iPhone and edited in the mobile as well. If you like it, and I continue to think it is fun, I will do it once a week with headlines such as MEP of the WEEK, HELL of a WEEK, Happiest (Twitter) #EUpol and others yet to come.

Most of the written blogposts on EUbloggen is written in Swedish, but use Google Translate and you can get some out of it.

The first WEEKLY is about the prime minister Stefan Löfvens trouble in Swedish Parliament EU-delegation to get a mandate to the summit, the EFDD-group with the EUbloggen theory of why the group broke down in the first place and the Swedish MEP of the Week.

(PO)

Anna Hedh röstar inte för EU-kommissionen

EUbloggen kan nu berätta att Anna Hedh (S) inte kommer att rösta för EU-kommissionen i morgon. Anna Hedh väljer att gå emot S&D-gruppens linje eftersom hon vill göra en markering mot att Junckerkommissionen är alldeles för ojämställd. Dessutom uppges hon inte vara nöjd med den sociala dimensionen i vad kommissionskandidaterna har presterat under utfrågningarna. 

Anna Hedh röstar nej.

Anna Hedh (S)

Anna Hedhs besked, som innebär att det antingen blir nedlagd röst eller en nejröst, innebär att det nu inte finns en majoritet bland de svenska regeringspartierna i Europaparlamentet att rösta nej till EU-kommissionen eftersom Miljöpartiets fyra ledamöter också kommer att rösta nej. Det innebär att Löfven på toppmötet leder en regering vars MEP-majoritet inte röstar för tt godkänna EU-kommissionen.

Besked om hur övriga fyra socialdemokrater lär komma senast i morgon före omröstningen. Dock ska det noteras att i Junckeromröstningen valde S-delegationen att lägga ned sina röster.

Det finns också rykten i parlamentet att de spanska socialisterna kommer att visa sitt missnöje med Canete och rösta nej till kommissionen.

Oavsett hur svenska (och spanska) socialdemokraterna ställer sig kommer EU-kommissionen att röstas igenom i morgon. Partigrupperna EPP (M&KD), S&D (där Socialdemokraterna ingår tillsammans med FI) och ALDE (C&FP) kommer att rösta ja vilket ger en klar majoritet. ECR (Tory) kommer eventuellt att lägga ned sina röster. Övriga, EFDD (SD), De Gröna (MP), GUE/NGL (V) och grupplösa kommer att rösta nej.

(PO)

TILLÄGG: Detta inlägg har redigerats för att förtydliga Anna Hedhs besked idag.

Om Malmströms utfrågning i Expressen

Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Foto (C) Europeiska Unionen 2014

UPPDATERAT: kl 12:22 Malmström godkänd av utskottet med röstsiffrorna 26 ja, 5 avstår, 10 emot.
Kl 11:50 S-gruppen kommer att rösta ja till Malmström erfar EUbloggen. Därmed är Malmström klar med stöd från EPP, ALDE och troligtvis ECR.

Under gårdagen rapporterade jag om Malmströms utfrågning för Expressen och om bråket om brevet. Socialdemokratiska partigruppen lät Marita Ulvskog kräva ett skriftligt svar på uppgifterna från Der Spiegel & Access (för att göra det tydligt så kommer uppgifterna från utlämnade uppgifter från amerikanska myndigheter och inte en läcka). Det finns några reflektioner att göra kring vad som händer. För det första är det uppenbart för mig att gruppledaren David Martin valde att låta en svensk suppleant ta striden till sin spets med en inslängd sista fråga om att kräva det skriftliga svar.

Orsaken till att varken Martin eller Ska Keller, de grönas parlamentsspråkrör, valde att ta upp det själv är att de kommer att sitta och förhandla med Malmström inom kort. Därför vill de inte blåsa sitt politiska förtroendekapital, så därför fick Ulvskog (som också hade S-gruppens sista fråga) föra fram budskapet.

Vid en pressträff förtydligade svenska socialdemokrater att de står bakom Malmströms kandidatur men också att man ser dataskyddsförordningen som en tickande bomb.

– Jag tror Cecilia Malmström är rätt kvinna för posten, vi svenska socialdemokrater står bakom henne. Omröstningen handlar inte om att fälla Malmström, utan om man är nöjd med utfrågningen, säger Anna Hedh (S) på en pressträff om den omröstning som Internationella Handelsutskottet ska hålla klockan 12.

– Att utöva press på en kommissionär som är ansvarig för USA-avtalet är inte konstigt när frågan är så delad och het. Mycket av utfrågningarna handlar om att utöva politisk press på kommissionärskandidaterna. Vi backar upp Malmström, vi gillar henne, fyller Jens Nilsson (S) i.

Lite senare höll svenska Miljöpartiet en pressträff:

– Vi är lite besvikna i gröna gruppen att Malmström försvarade investarskyddet så mycket under utfrågningen. I den frågan är det tydligt att Malmström är vår politiska motståndare, säger Max Andersson (MP).

– Sen blev jag förvånad över att Malmström gick ut så hårt och aggressivt i att försvara sig om uppgifterna om kontakterna i kabinettet med USA. Jag tror att hon behöver svara lite bättre om det innan omröstningen. Jag tror att det är bra om hon är kvar, hon snubblade lite i frågorna. Jag hoppas hon klarar omröstningen, det vore lite väl hårt om hon inte gör det efter gårdagens utfrågning, säger Max Andersson.

Sverigedemokraternas Kristina Winberg kan inte svara på hur hennes partigruppskamrater kommer att rösta klockan 12 även om det troliga är att EFDD tar chansen att rösta emot (inga Sverigedemokrater sitter i Internationella Handelsutskottet).

– Vi i EFDD kommer att rösta emot Juncker-kommissionen i stort, säger Kristina Winberg.

Malin Björk från Vänsterpartiet hade på förmiddagen ingen information om hur hennes partikamrater i GUE-NGL kommer att rösta.

– Malmströms utfrågning visade att hon inte avviker från EU-kommissionens tidigare linje. Tydliga besked om att ISDS ska vara kvar i CETA men vaga besked om att titta på det i USA-avtalet. För övrigt Malmström, är duktig och har massor av kvaliteter, även om jag inte håller med henne, säger Björk som är övertygad om att Malmström blir kvar på posten.

På twitter reagerar Centerpartiets Fredrick Federley.

Sannolikheten att utskottet inte ska ge Malmström grönt ljus är väldigt litet om det skriftliga svaret som lämnas in är tillräckligt fylligt, däremot har hennes forna kollegor i parlamentet gjort en markering att de må gilla henne som person, men handskarna är av.

(PO)

Här är minorna Juncker får se upp med

Mycket att diskutera kommande veckor i Europaparlamentet Foto (C) Europeiska Unionen 2014 EP

Mycket att diskutera kommande veckor i Europaparlamentet för Gunnar Hökmark (M) och övriga ledamöter. Foto (C) Europeiska Unionen 2014 EP

I samma ögonblick strålkastarna i kommissionens pressrum slocknade började blickarna på allvar riktas mot Europaparlamentet. För nu ligger Junckers kommission i händerna på Europaparlamentarikerna som har sin möjlighet att ta del av medieljuset. En del i debatten kommer att vara påfågelspel, annat blodigt politiskt allvar.

Kritiken som kommer att rikta sig antingen mot en portfölj eller helt och hållet på person eller på strukturen rent allmänt. Portföljproblemet är att man kan anse att Juncker har gjort felaktiga prioriteringar eller satt en förvisso kompetent person på uppgiften, men en person med fel kompetenser. Personproblemet går på person, att personens egenskaper gör den omöjlig att ha i det europeiska möblerade finrummet. Strukturproblemen handlar om organisation och sammansättning. Dessa kan naturligtvis också konvergera på olika sätt.

EUbloggen tror att den som får det svettigast i förhören är spanjoren Miguel Arias Canete (EPP) som har energi och klimatportföljen. Här finns dels portföljproblemet i att Juncker lagt ihop energi och klimat i samma portfölj. Kritikerna menar att det är en allvarlig devalvering av klimatet. På twitter konstaterar Mats Engström, tidigare bl a ledarskribent på Aftonbladet och idag verksam vid Tillväxtanalys, att det Juncker gör är unikt inom miljöområdet. Under de 25 år han har följt EU har han aldrig tidigare sett en sådan nedgradering av miljön (i det ligger att kemikaliepolitiken hamnar under industri, och att miljöfrågorna får samsas med fiske- och havsfrågor som rattas av en maltes).

Canetes personproblem handlar dels om att han har intressen i oljeindustrin och dels att han gjorde sexistiska uttalanden i den spanska debatten inför Europaparlamentsvalet. Då lyckades han i spansk tv säga att att det var komplicerat att debattera med kvinnor, eftersom att visa sin intellektuella överlägsenhet kunde betraktas som sexistiskt när man hade att göra med en försvarslös kvinna. Ett uttalande han har fått äta upp mångfalt. Juncker sade under presskonferensen att det första Canete kommer att göra under utskottsutfrågningarna är att superpudla (min fria tolkning av Junckers budskap). Ett annat irritationsmoment är att med tanke på Ryssland så går den viktiga energiposten till Spanien som är en av de stora Rysslandsduvorna. Detta tillsammans med portföljproblemet och att det är en spansk konservativ som ska ta hand om klimat och energi kommer att vara ett rött skynke i utfrågningarna. Redan nu har de Gröna sagt att man är emot en blandning av klimat/energi och har samlat ihop stöd från enskilda ledamöter från andra partigrupper.

En annan som får problem, och faktiskt ännu mer problem, är liberalen och vice ordförande Alenka Bratušek med energiunionen som ansvarsområde. Hennes fall hamnar under personproblem. Hon saknar idag stöd av Slovenien. EPP:arna från Slovenien kommer att försöka stoppa henne bland annat för att hon nominerade sig själv och är under utredning för just detta, som alltså kan vara ett lagbrott mot de slovenska lagarna. Tonläget mot Bratušek minst sagt tydligt i det brev som skickats till Juncker från partiledaren i det Slovenska Demokratiska Partiet. TILLÄGG: Jon Worth påpekar att Jansa själv åkt dit för korruptionsbrott vilket ska tas i beaktande.

Här kan man tänka sig ett scenario där Juncker får backa på sina energispelare och i en parlamentarisk kohandel tvingas byta ut båda två.

Den tredje som ligger riktigt dåligt till är Ungerns (det var ganska givet) Tibor Navracsics. Han får eld på sig för att tillhöra Viktor Orbans regering som gjort sig ökänd i EU som det svarta fåret. Att dessutom Navracsics får medborgarskap provocerar kritikerna ytterligare. Särskilt från ALDE och S-gruppen riktas en hel del hård kritik mot Navracsics medan EPP muttrar lite mer lågmält över Pierre Moscovici från Frankrike som ekonomikommissionär. En fransk socialist som sköter ekonomin står inte högt i kurs i EPP lägret just nu med tanke på Frankrikes ekonomiska situation. Lite genomgående är att Juncker verkar på olika sätt provocera föreställningar om posterna. Kritikerna skulle säga låta räven vakta hönsen, försvararna att någon som förstår var motståndet kommer ifrån är bäst på att övervinna det. En hel del har höjt på ögonbrynen att Storbritanniens Hill har fått finansiella tjänster på sin lott (S-gruppen lovar extra mycket grillning av Hill) och att Greklands Avramopoulos får migrationsfrågor.

Strukturproblem som kommer att anföras kommer framför allt att handla om könssammansättningen. Bara nio kvinnor, oförändrat med Barroso, är för lite tycker många. Här har till exempel Socialdemokraterna ändå i förväg gett acceptans på att man inte kommer att stoppa kommissionen om det blir nio. Det hindrar dock inte S från att leverera saftig kritik, både mot könssammansättningen men också helheten där både fördelning av poster (som nämnts ovan) och prioriteringarna. Anna Hedh twittrade skäms om att det blev bara nio kvinnor och Marita Ulvskog har twittrat om att S-gruppen var i uppror tidigare idag och att det fanns hård kritik mot förslaget. Det lär också finnas tveksamheter från sina håll i Europaparlamentet med hela idén om ”vice kommissionärer” med övergripande makt. Jag nämnde miljönedprioriteringen som kritikerna menar att det är, den kommer också att komma upp i debatten. Just den delen, att inte låta åtminstone miljö eller klimat vara helt orubbad kan visa sig vara ett taktiskt misstag i att få igenom kommissionen i sin helhet men också ett strategiskt misstag på sikt.

I slutändan finns det en styrande koalition som borde vara stark nog att klubba Junckers kommission, som består av S-gruppen, EPP och ALDE, med den absoluta majoritet som behövs. Men längs vägen kan det behövas ett bondeoffer eller två och nån fråga som får byta portfölj för att stilla Europaparlamentarikernas olika invändningar mot Juncker-kommissionen. Barroso fick göra sådana offer både 2004 och 2009. Det gäller för de utpekade kommissionärerna att se till att vara pålästa och göra ett starkt intryck. Den som snubblar i utfrågningarna i utskottet kan mycket väl bli bondeoffret för att klubba helheten.

Läs även Malmström får handel.

(PO)

 

 

 

Anna Hedh blir rapportör

FOTO © European Union 2013 - EP

FOTO © European Union 2013 – EP

Socialdemokraternas Europaparlamentariker Anna Hedh blir rapportör i frågan om ”tillgång till information från EU-institutionerna, EU:s motsvarighet till Sveriges offentlighetsprincip.”

I ett pressmeddelande säger Anna Hedh (S) att det kommer att bli ett tufft arbete:

– Ökad insyn och öppenhet för allmänheten är kontroversiellt i många medlemsstater och även för EU-kommissionen. För mig är det en fråga om demokrati och jag kommer att kämpa hårt för att EU:s medborgare ska få utökad rätt att få del av information.

Det handlar om en omarbetning av EU:s öppenhetsförordning från 2001 som innebar att alla handlingar i institutionerna var offentliga om det inte omfattas av sekretess. I Lissabonfördraget togs steget längre och omfattar även EU-organ och byråer. EU-kommissionens lagförslag för att uppfylla fördraget menade kritikerna var mycket begränsat och mer en teknisk tillämpning.

I första rundan skärpte parlamentet förslaget på en rad ändringar som bland annat handlade om vad som är en handling och att individuell prövning måste göras och inte automatiskt falla under strängare sekretess. 

Den dåvarande rapportören Judith Sargentini från de Gröna sade i ett pressmeddelande 2011 efter parlamentsbehandlingen att tillgången till dokument är en fundamental rättighet:

”It is high time that the culture of secrecy with regard to official EU documents ended. Instead, the Council and Commission are seeking to find new ways to restrict access to official documents in the context of the current review of the EU transparency regulation. By proposing a narrower definition of what constitutes a document, they are defending secrecy. The European Parliament does not accept this and underlined that today with a large majority.

Det finns en annan reflektion som jag gör men som får utvecklas senare, men det är att Bryssel där dokumenten officiellt är mer svårtillängliga i gengäld läcker som ett såll men att i Sverige med mer öppenhet så blir tjänstemännen allt räddare och tystare när de kontaktas av journalister.

(PO)