Sverigedemokraterna är Nigel Farage lydigaste parti

Peter Lundgren (SD) Foto © European Union 2014 - EP

Peter Lundgren (SD) Foto © European Union 2014 – EP

Om ni tror att Sverigedemokraterna har skickat några självständiga rebeller till Europaparlamentet, eller att för den delen att partiet efterliknar sina förebilder i Dansk Folkeparti så tror ni fel. Sverigedemokraterna beter sig så svenskt som nidbilden ofta gör gällande, lojala mot partigruppens ledare Nigel Farage och ställer inte till något större väsen.

Det är en hårdkokt sammanfattning av en mycket längre och akademisk text ”A Loyal Rookie? The Sweden Democrats´ First Year in the European Parliament” av Niklas Bolin som publicerats i The Polish Quarterly of International affair. Bolin är statsvetare vid Mittuniversitet och artikeln hänvisar även till data och intervjuer från just EUbloggens genomgångar av SD:s omröstningar.

Bolins artikel belyser både hur SD hamnade i partigruppen EFDD och hur det första året varit:

The analysis shows that, while vote loyalty is generally low in the EFDD group, the SD tends to vote in a similar way as UKIP. Moreover, and surprisingly, the coherence between the SD and the DPP is very low, indicating that group membership is more important than political affinity for the SD in deciding on its voting stance in the EP.

Att vara en lojal spelare till gruppens tyngsta parti, UKIP, tycks alltså ha varit viktigare än att följa sin förebild Dansk Folkeparti. En orsak till det kan återfinnas i spelet om var SD skulle hamna. Bolin konstaterar att SD skulle kunna ha bidragit till att Le Pen fått ihop sin partigrupp snabbare (och därigenom fått det svårt för Farage att få ihop EFDD). Det hade inte varit konstigt med tanke på att Kent Ekeroth var kassör i den Le Pens EAF och att Kasselstrand samarbetade med ungdomsförbunden till Front National, FPÖ och Vlaams Belang.

FOTO © Europeiska Unionen 2014

Nigel Farage FOTO © Europeiska Unionen 2014

Först när UKIP stod utan Sannfinländarna och Dansk Folkeparti, som gick över till ECR, som dörren för SD öppnades. Men det var inte en enkel eller oproblematisk process.

While first denying it, the two SD MEPs were forced to sign an agreement distancing themselves from the party’s past. As we shall see, this might also be a possible explanation for how the SD has acted during its first year in the EP.

Bolin visar att Sverigedemokraterna och UKIP är de partier som röstar mest lika i EFDD. Vidare visar Bolin att SD faktiskt röstar överlägset mest lika UKIP i ett större urval av partier. Även Geert Wilders VVP, som är med i Le Pens partigrupp, har en hög överensstämmelse med SD.

Däremot är andelen omröstningar där man hamnar på lika som Dansk Folkeparti överraskande få. Notera också hur lite lSD röstar lika som det andra stora partiet i EFDD, Beppe Grillos 5-stjärnerörelse.

Skärmavbild 2015-10-08 kl. 19.28.29

Resultatet som Bolin får motsäger också SD:s favoritargument att man röstar som man röstar i Europaparlamentet för att man röstar emot europeisk integration.

While the overall coherence with other radical right parties is low, it is somewhat higher than with the other included parties. Interestingly, it is hard to find any evidence that the stances towards European integration are of any importance in understanding behaviour in the EP. If, for example, the SD’s level of coherence with the Sweden’s most EU-friendly party, the Liberal Party, is compared with the other hard Eurosceptic party, the Left Party, only small differences can be identified. While overall coherence is somewhat higher for the Liberal Party, the opposite holds true if only final votes are compared.

Och Bolins slutsats landar i följande:

The UKIP leadership, on the other hand, was initially sceptical about the SD. Hence, loyalty towards UKIP might be a way for the SD to increase its credibility and ensure that the extremism of the past is consigned to history. Of course, it is also possible that the reasons referred to by the SD, such as lack of resources and experience, are equally important.

Kristina Winberg (SD)

Kristina Winberg (SD)

(PO)

Sverigedemokraterna i Expo & HelaHälsingland.se

Efter den uppmärksammade händelsen när SD stod upp tillsammans med Le Pen och försökte blocka förslag om att stoppa utländsk finansiering i Europaparlamentet så följs detta upp av Expo där partiets MEP:ar ger olika förklaringar till sitt agerande och där Beppe Grillos antisemitiska utspel i Sverigedemokraternas EFDD-grupp viftas bort, ”antingen som ”skämt” eller som missvisande mediebeskrivningar”.

På Hela Hälsingland har jag uppmärksammat att den uteslutne Gustav Kasselstrand framträdde tillsammans med Mikael Jansson, försvarspolitisk talesperson. Den artikeln samt replik från Jansson har även den EU-koppling.

(PO)

Det tog ett år, men sen fick Wilders rätt om extremhögergruppen

EUbloggens läsare från fjolåret fick följa med i turerna och spekulationerna om bildningsprocesserna av grupperna till höger om den europeiska högern. Då var den stora nyheten i slutändan att Le Pen & Wilders misslyckades, men Wilders spådde att gruppen skulle bildas under året. Det blev inte 2014, men det tog ett år. Nu är ”Nationernas och friheternas Europa” här, gruppens officiella svenska förkortning är ENF. I en ledare på Hela Hälsingland skriver jag mer om gruppen, vilka som ingår, och vad det betyder (pengar & politik). Utöver det har reaktionerna varit starka på gruppens bildande:

Dålig dag för Sverigedemokraternas försök att tvätta sin image.

Peter Lundgren (SD) Foto © European Union 2014 - EP

Peter Lundgren (SD) Foto © European Union 2014 – EP

EUbloggens återkommande läsare vet att bloggen följer lite extra hur SD och andra EU-skeptiska partier röstar i frågor där Ryssland har intressen. Se bland annat Rysslandsindexet, hur SD:s dåvarande partisekreterare flaggar för en ändrad Rysslandspolitik och hur partiet sedan tagit steg från nej till att lägga ned.

Försöket att ändra sin image började rätt skapligt i debatten. SD:s Peter Lundgren tog talartid och uppmanade Ryssland att ”packa ihop sitt materiel, dra sig ur Krim, inled dialog och gör det nu”.Ett klipp som SD kommer att använda som bevisföremål 1 A för hur man står upp mot Ryssland och är kritisk i Europaparlamentet.

Problemet var bara att det föll samman under voteringarna. Så här reagerade några svenska MEP:ar på twitter över vad som hände:

Aftonbladet har beskrivit händelsen här.

Det som hände var att när Rysslandsresolutionen kom upp så gjordes tre muntliga ändringsförslag som SD, Front National mfl  försökte stoppa; att ha kapacitet att avslöja rysk psykologisk krigföring och propaganda, kritik mot hur Putin slår sönder civilsamhället i Ryssland och så krav på transparens i partifinansiering som kommer från länder utanför EU.

Det här är känsliga punkter, särskilt för öppet pro-Putinistiska partier som Front National (som är grupplösa och alltså inte i samma partigrupp som SD) och som finansieras med ryska pengar.

Om minst 40 ledamöter ställer sig upp i protest kan förslagen stoppas läggas till texten (vilket även för en EU-nörd som mig var något jag inte hade riktig koll på). Vilka som reser sig upp registreras heller inte någonstans. Det som dock skedde var att de svenska kollegorna till Kristina Winberg och Peter Lundgrens inte drog sig för att kommunicera vad som hände i kammaren, vilket skedde ungefär samtidigt som partiledaren Jimmie Åkesson (mer om det längre ned) stod i Sveriges riksdag och pratade om hur mycket SD stod upp mot Ryssland. Bland annat nämndes inlägget i debatten från Peter Lundgren dagen innan.

Att säga att ”Ryssland ska packa och dra” men sedan kämpa för att stoppa skrivningar om att stoppa rysk propaganda, inte vilja kritisera attacken på civilsamhället eller sätta åt utländsk partifinansering är lindrigt sagt aningen problematiskt när man försöker tvätta sin image och försöka framstå som nationellt trovärdig i säkerhetspolitiska frågor.

Särskilt partifinansieringen måste anses som anmärkningsvärt när ett ”Sverigevänligt” parti inte tycker att det är problematiskt med ”utländska pengar” i svensk politik. Samtidigt så har SD i sin historia tagit emot pengar från utlandet (Front National har bidragit med valfinansiering) och tydligen har inte historielektionerna om baksidan med utländsk finansiering (som under frihetstidens där hattar och mössor stred om makten) fastnat hos partiet.

Resolutionen som röstades igenom (och som kan läsas här i sin helhet) handlade om att EU måste med mjuk makt bemöta Rysslands splittrande politik, hålla ihop, avhålla sig från bilaterala förbindelser (hint till Grekland, Ungern och Cypern framför allt) som kan skada enigheten och skynda på energiunionen. Dessutom måste propagandan mötas och rysk inblandning i europeisk politik stoppas. En mer utförlig sammanfattning finns på parlamentets hemsida.

Resolutionen antogs med 494 ja-röster mot 135 nej-röster och 69 nedlagda röster. I röstningsprotokollet EUbloggen har tagit del i framgår att Kristina Winberg och Peter Lundgren lade ned sina röster (för övrigt tillsammans med Vänsterpartiets Malin Björk). Därigenom gick SD:arna emot EFDD-partilinjen som var att rösta nej. Det var alltså helt enligt tidigare kommunicerad målsättning att försöka bli av med Rysslandsstämpeln genom att lägga sig i en mindre extrem position. Sen att det finns en ironi att säga att man är tuff mot Ryssland men inte kan rösta för en resolution som säger att enighet behövs för att möta Ryssland är som det brukar heta en helt annan historia.

Dessutom röstade Winberg och Lundgren emot EFDD-linjen i alla registrerade delvoteringar, antingen genom att trycka på ja-knappen eller rösta blankt, som föregick voteringen. Rösterna registreras endast om så är begärt.

För att göra saken värre för Sverigedemokraterna så var ”stand up-debaklet” extremt otajmat eftersom Jimmie Åkesson återigen fick illa fäkta för Sverigedemokraterna i riksdagen efter att centerledaren Annie Lööf repriserat januariattacken i partiledardebatten. Dagens replikväxling skriver jag om mer på djupet i en ledare på Hela Hälsingland (kortare version i papperstidningen under torsdagen, längre på webben).

Det kunde ha varit en dag på jobbet för Sverigedemokraterna i det mödosamma arbetet att bygga om bilden av Putins favoriter i svensk politik, istället blev det par steg bakåt för att man reste sig vid fel tillfälle och i fel sällskap, eller kanske var det innerst inne rätt sällskap och rätt tillfälle…

(PO)

Uppdaterat: SD:s officiella organ SD-Kuriren berättar också om händelsen, dock utan att berätta att ledamöterna tillsammans med Front National försökte blockera ett par av förslagen. Dessutom påstås saker som ska ha påståtts som jag inte skulle påstå att jag tolkat på samma sätt som påstås av SD-Kuriren…

Uppdaterat 2: Erik Almqvist (som inte direkt varit otydlig…) reagerar nu väldigt argt på sin Facebooksida över Peter Lundgrens anförande i kammaren:

”Detta är riktigt illa. EU-parlamentarikern Nalle (SD) uppmanar Ryssland att ”packa ihop sitt materiell och dra sig ur Krim”. Hur förenlig är uppmaningen med den nationalistiska principen? Eller har man släppt den till förmån för en neokonservativ utrikespolitik som genom ömsom stål, ömsom färgrevolutioner ska tvinga på världen kulturmarxism?” och vidare ”Är denna utrikespolitiska linje Nalles egen? Eller är den förankrad inom SD? I sådana fall när och hur?”

Almqvists inlägg illustrerar väl sprängkraften inom Sverigedemokraterna när det gäller partiets relation till Ryssland. Att Winberg och Lundgren ”sköter sig” i Almqvist ögon när de ställer sig upp med Le Pen nämns förstås inte.

Uppdaterat 3: Apropå ”sprängkraften i SD” så råsopar förre partiledaren Mikael Jansson (idag försvarspolitisk talesperson) mot Almqvist & Co i ett brandtal för Peter Lundgrens tal:

”Även om vi varit kritiska mot USA:s motiv och strategier vid många av deras internationella insatser så är vi inte Putins kollaboratörer. Det är det sista vi är, vi manar tvärtom till aktivt motstånd nu. Freden har ett pris!

Vad händer om Ryssland och Kina gör allvar om sina diskussioner om militär allians? Det är dags att vakna ur den säkerhetspolitiska slummern!”

Det ska noteras att inte heller Jansson tar upp agerandet från Winberg och Lundgren i kammaren ihop Front National, för det rimmar liksom inte riktigt med ”till aktivt motstånd nu”. Inte heller kommenteras hur SD röstade i kammaren.

Återstår att se när SD börjar koppla ihop mjuk kollektiv makt med militär makt i säkerhetspolitiken och när orden följs av handling (om det ens är möjligt med partiets bild av EU/USA) vilket har varit/är EUbloggens återkommande kritik att snack i Sverige måste åtföljas av praktisk politisk handling i Europaparlamentet. Här är det en bra bit kvar, liksom att se vad SD menar vad konsekvenserna blir av att vakna upp ur partiets egna säkerhetspolitiska slummer. To be continued med andra ord.

Liberal undergrävde EU-kritik mot lag om ”homosexuell propaganda”

 Den med svenska ögon inte helt obekanta lettiska ledamoten Iveta Grigule är en av flera parlamentariker som nu blir föremål för talmansdiskussioner i Europaparlamentet för att ha tagit sig allt för stora friheter i sina uppdrag utanför EU.
Grigule hoppade av EFDD och kvaddade partigruppen där Sverigedemokraterna ingår under en kort period. Grigule var först grupplös men efter att hennes parti hemma i Lettland styrt sig mot ALDE kom Grigule med där.
Delikat nog för ALDE, som har hög flagg i HBT-frågor, handlar ett av fallen att Grigule slätat över EU-kritik mot Kirigizistans lagstiftning mot ”homosexuell propaganda”. Under ett besök i april slätade hon över en parlamentsresolution som sagt att en sådan lagstiftning kan skada relationen mellan Bischek och Bryssel hävdade Grigule att det hela var ”rådgivande karaktär” (iofs korrekt) men att det var bara för att skapa diskussioner i Kirgizistan. På en presskonferens intygade Grigule att några konsekvenser skulle det inte bli från EU.
Grigule får också kritik för att ha varit inofficiell valobservatör i Kazakhstan tillsammans med Ryszard Czarnecki (ECR, Polen) och Anrejs Mamikins (S&D, Lettland).
Det tredje fallet som nu diskuteras är holländaren Olaf Stuger (grupplös) som i ett möte i Norge struntade helt i att beskriva EU:s energi och klimatpolitik på mötet utan istället körde han sitt eget race som är motsatsen, och uppmanade norrmännen att strunta i att samarbeta i frågorna.
Parlamentetsbrevet konstaterar att även om det är självklart att politiker ska uttrycka sin egen åsikt så måste de även förklara när deras åsikt avviker från parlamentets officiella linje när de representerar Europaparlamentet utomlands.
Läs hela EP-Brevet

SD lade ned rösterna i Ukrainaomröstningen

Kristina Winberg (SD)

Kristina Winberg (SD)

Sverigedemokraternas rörelseförflyttning fortsätter i Rysslandspolitiken i Europaparlamentet. Partiet lade ned sina röster under torsdagen i frågan om att ge lån till Ukraina på 1,8 miljarder euro. Partiet var det enda svenska som INTE röstade för, samtidigt röstade man heller inte emot och bröt därmed röstlinjen ihop med UKIP som man följde stenhårt under 2014. SD är alltjämt det parti av de svenska som röstar mest i Rysslands intressen men rör sig bort från parlamentets extremposition som man hamnade i EUbloggens Rysslandsindex 2014. För att citera Lars Adaktusson (KD):

”Man valde att ställa sig neutrala i frågan om EU ska agera för att stödja Ukraina. Bättre än att rösta nej, som tidigare, men fortfarande på fel sida om den utrikespolitiska anständighetens linje.”

Och inte heller i Sveriges säkerhetspolitiska intresse ska tilläggas. Gudrun Persson är Sveriges ledande säkerhetsexpert på Ryssland och svarade så här i veckan på en twitterfråga från undertecknad:

Tillbaka till Europaparlamentet. I sakfrågan handlade det om att hjälpa Ukraina att undvika statsbankrutt genom att låna pengar utifrån och sedan låna vidare till Ukraina med samma ränta. Pengarna kopplas till strukturreformer i landet.

 – Dagens omröstning är en tydlig politisk signal, inte bara till Ukraina, som nu ser att vi inte ger vika i vårt stöd till landet, utan också till de länder som försöker splittra oss i hjälpen till Ukraina, sa litauern Gabrielius Landsbergis (EPP-gruppen), som lett parlamentets arbete med frågan i ett pressmeddelande.

Röstsiffrorna blev 492 ja-röster mot 107 nej-röster och 13 nedlagda röster. Två av de nedlagda kom från Peter Lundgren och Kristina Winberg som därmed bröt med partigruppslinjen. EFDD-gruppens litauer röstade som vanligt ja, den här gången tillsammans med gruppens fransyska. Övriga, alltså bl a UKIP och M5S röstade nej.

Ett axplock av hur andra partier som brukar rösta nej eller vara splittrade.

AfD (ECR) – 1 ledamot röstade ja, fyra nej. Partiet fortsätter att vara splittrat men tyngde över på nejlinjen.

FPÖ (grupplösa) – röstade nej

Jobbik (Grupplösa) – lade ned rösterna.

Front National (grupplösa) – röstade nej

Gyllene Gryning (Grupplösa) -var med på fascistmötet i St Petersburg i helgen röstade så klart nej.

På vänstersidan fortsatte GUE/NGL sin Rysslandsvänliga linje och röstade nej vilket innebär att både Syriza och Die Linke. Men sin vana trogen så bröt Malin Björk (V) partigruppslinjen och röstade ja som den enda i sin grupp. Nedlagda röster kom från vänstergruppens irländare och britter medan ledamöterna från Finland och Danmark följde grupplinjen i ett nej.

Malin Björk (V) Foto (C) European Union 2014 - EP

Malin Björk (V) Foto (C) European Union 2014 – EP

(PO)

EFDD-tjänstemannen fick sparken efter bokkuppen

Det var inte direkt oväntat att EFDD-gruppen, den som Sverigedemokraterna tillhör i Europaparlamentet, beslutade sig för att sparka Kevin Ellul Bonici. Den maltesiske tjänstemannen pekades ut av parlamentets säkerhetsavdelning som den person i parlamentet som möjliggjorde bokkuppen mot Litauens president – då en rysk medborgare och en polsk medborgare född i Moskva tillsammans med en tredje ännu oidentiferad person i december förde in motsvarande tre billybokhyllor med boken Red Dalia.

Det är Delfi som rapporterar att EFDD-gruppens kommunikationschef Hermann Kelly meddelat att Ellul Bonici blivit uppsagd.

– Disciplinära åtgärder har vidtagits, personen i fråga har meddelats uppsägning, säger Kelly till Delfi.

Eftersom EFDD-gruppen tagit avstånd från händelsen och tvått sina händer så var allt annat än ett avsked en överraskning. Det är fortfarande i vart fall inte känt vem som låg bakom smutskastningskampanjen mot Dalia Grybauskaite. Men Litauens president är en av Putins fränaste kritiker och Litauen har kanske varit det EU-land som stöttat Ukraina mest efter det ryska angreppet. Samtidigt som smutskastningskampanjen genomfördes i Europaparlamentet pågick den överraskande stora ryska övningen som fått namnet Rysk Advent i sociala medier. För Litauen var övning så hotfull att landet höjde sin militära beredskap och hade förband redo för strid med mindre än två timmars responstid.

(PO)

En rysk knorr på EFDD-skandalen

I veckan avslöjades det att Kevin Ellul Bonici som är tjänsteman på EFDD (Sverigedemokraterna är det nordiska parti som ingår i EFDD) var nyckelperson i boksmutsningskampanjen mot Litauens president där Ellil Bonici släppte in tre personer i parlamentet som delade ut en nyöversatt (utan författarens vetskap) och nytryckt bok i parlamentarikernas fack. En av de tre personerna är inte identiferade, en var polsk medborgare och en rysk medborgare.

Ett tips till EUbloggen berättar att Kevin Ellul Bonicis kontakter med Ryssland går tillbaka till sent 70-tal då han studerade i Kiev.

Ellul Bonici bekräftar själv uppgiften i en nätdebatt från 2008 som EUbloggen hittat:

I can assure you that in the institution where I work, the European Parliament (which is the ONLY directly elected EU institution), I can breathe and feel the air of totalitarianism – it is the same air I breathed when I studied in the former Soviet Union between 1979-83. I went there as an 18-year old “euro-communist” and returned with theories of Bastiat and Hayek racing inside my brain.

Kevin Ellul Bonici är en Bryssel-veteran. Han har en bakgrund i EFDD:s föregångare IND/DEM där svenska Junilistan ingick 2004-2009. Politiskt har han tillhört den EU-kritiska vänstern och dragit allt mer åt höger. Hans fru Sharon Ellul Bonici är generalsekreterare för Le Pens europeiska organisation och har gått från att vara EU-skeptisk socialdemokrat. 

I en rysk-maltesisk tidning (sid 14) ges även en mer utökad bakgrund till Kevin Ellul Bonicis tid i Sovjetunionen när hans ex-fru intervjuas. Paret träffades i Sovjetunionen.

Som en allmän bakgrund till relationen mellan Ryssland och vissa krafter i Europa rekommenderas Elisabeth Braws artikel i Newsweek.

(PO)

Mikael Jansson: ”Jag tänker aldrig vara Putins femte kolonn”

Foto: Riksdagsförvaltningen

Foto: Riksdagsförvaltningen

Under Folk & Försvars rikskonferens i Sälen fick jag tillfället att sitta ned med Mikael Jansson, Sverigedemokraternas försvarspolitiske talesperson. I riksdagen sitter han på Gävleborgsbänken och är ordinarie i försvarsutskottet och suppleant i EU-nämnden. Jansson var även partiledare 1995-2005 i partiet. Vi gjorde det med anledning av det Rysslands-index som EUbloggen satt samman och som visar att Sverigedemokraterna i voteringarna i Europaparlamentet är det parti i Norden som röstar mest Rysslandsvänligt där det finns ryska intressen, medan Sannfinländarna är motsatsen.

Syftet med intervjun var dels att visa och förklara indexet, och dels att få fördjupat resonemang bakom Sverigedemokraternas politik. Jag redovisar här samtalet utifrån den ljudupptagning som gjordes, däremot har jag kortat bort förklaringar från mig om indexet och redigerat bort våra upprepningar och sidospår där vi kom in på frågor som inte direkt har med omröstningarna att göra. Mikael Jansson har också fått läsa texten intervjun innan publicering och inte bett om någon komplettering.

Skärmavbild 2015-01-10 kl. 18.30.08

Klicka för större bild

Inledning med att jag visar indexet med staplar på datorskärmen och får en spontan reaktion:

– Det är ändå stora utslag!

Vi går igenom grafiken i mer detalj. Visar SD på ena sidan och Sannfinländarna och Dansk Folkeparti på andra sidan. Jag frågar vad han tänker när han ser det.

– Jag följer inte EU-parlamentets omröstningar, men jag vet ju att dom här associationsavtalen så ser vi dom som ett halvsteg mot att tillåta ett EU-medlemskap. Vi vill ju inte att EU ska utvidgas med länder i Afrika och österut heller.

Men Sannfinländarna gör bedömningen att ett EU-medlemskap ligger oerhört långt bort. Länderna har inte ens lämnat in medlemsansökan så frågan ligger ju minst 20 år bort i tiden. Och Sannfinländarna säger ja med motivering att man ”inte vill att Ukraina ska in i Rysslands intressesfär”.

– Man tänker det aktuella läget då, vi har tänkt på det mer ideologiskt fasta. Att inte verka för utvidgning. Det är helt uppenbart.

Hur ser du på Sveriges säkerhetspolitiska intresse om Ukraina blir en klientstat till Ryssland?

– Det vill ju inte hela Ukraina vara för det första, sen har ju Ryssland brutit mot Helsingforsavtalet och gått in i Ukraina. Det är fel från första början! Sen är ju frågan vem som vågar göra något emot det. Vad kan ett associationsavtal hjälpa, det kan man ju fråga sig.

Det är ju den väg som Ukraina vill gå…

– Ja, de vill också gå med i Nato också. Det är ett sent läge för Ukraina. USA har varit väldigt försiktig med att skicka trupp och är väldigt rädda för att engagera sig och fastna.

Men nu vi pratar utifrån Sveriges perspektiv och ert agerande i Europaparlamentet.

– Jag tror inte att ett associationsavtal betyder någonting för att rädda Ukraina i det korta perspektivet. Jag tror det krävs helt enkelt militär, militära hot eller andra hot. Embargot och handelskrig kan skada Ryssland så mycket att de backar.

Jag tillhör dock de som tror att Kina eventuellt kommer att hjälpa Ryssland ur den här krisen. Det enda som kan hjälpa Ukraina är väldigt hårda medel, militärt eller ekonomiskt. Då tror jag att associationsavtalet betyder väldigt lite, det är min bedömning utan att vara expert på området.

Skärmavbild 2015-01-10 kl. 18.29.47

Klicka för större bild

Vi går nu djupare på matrisen. Jag visar en översiktlig bild om omröstningarna och vilka partier som röstat ja eller nej i olika voteringar. Och förklarar bilden som visar att UKIP & SD röstat 100 procent lika.

– Vi svenskar vill ju överlag rösta som gruppen och hålla ihop gruppen. UKIP är styrande i partigruppen, jag tar inte del hur man bereder frågorna om hur man ska rösta. Men jag tror att det finns en stark tendens att man vill rösta som gruppen.

Visar hur splittrad EFDD-gruppen röstat och fördjupar samtalet utifrån röstningsmatrisen och konstaterar att i  en nordisk kontext röstar SD som Putins bästa vänner. Ställer frågan: Vad känner du när jag säger det utifrån den här matrisen att SD är Putins bästa vän i Norden?

– För mig verkar det som att vi röstar som majoriteten vill och UKIP vill.

Vad tänker du när du ser den här bilden så stor skillnad på sannfinländarna och er?

– Det är slående, det är förmodligen så att man ser lite olika vad som är på lång och kort sikt. Normalt tycker jag att vi borde rösta mer lika. Det finns väl inget skäl att vi och Sannfinländarna ska rösta så olika. Min gissning är att Sannfinländarna ser läget som mycket kritiskt och gör vad man kan för att underlätta för att Ukraina ska klara sin situation här och nu. Men att SD dels lyssnat mycket UKIP och tänker ideologiskt mer om EU:s utveckling och tagit ställning efter det.

Från ditt perspektiv, vad är den större huvudvärk – EU eller Ryssland om du tvingas välja?

– Det är väldigt svårt, EU på lång sikt eller Ryssland på kort sikt. Jag vet att politik är väldigt mycket pragmatik. Ett parti som kommer i regeringsställning tvingas ju nästa omedelbart lämna sin politik för att verkligheten är så påträngande. Kanske man på de här punkterna, om jag läste in mig mer, att jag skulle tycka att på vissa punkter skulle vi kanske kunna ha röstat annorlunda medan att på andra fanns det bara ett sätt att rösta. Inte så att hela stapeln ska vara röd eller grön utan mer differentierad.

– EU är ändå en stor apparat. Så länge vi är med där ska vi rösta så som vi tycker att det är bäst för hur den apparaten ska jobba. Centralt för mig är att jag tror att det behövs väldigt hårda medel för att påverka Ryssland och skydda Ukraina. Nato har ju inte via partnerskapet iklätt sig den rollen. Jag tror att 60 000 analytiker har suttit och grubblat på det här och kommit fram till att inte involvera så mycket trupp där och hålla amerikanska trupp borta. Det är det som kännetecknar situationen, Rysslands höga spel har gått hem i det här i läget. Jag tillhör de som tror att USA skulle skydda medlemsländerna med stora medel, så det skulle skydda balterna bättre men Ukraina var ju inte medlem.

I ditt parti så är det inte helt enigt i synen på Ryssland. Vi behöver ju inte hyckla om att det finns medlemmar i Sverigedemokrater som är mer positiva till Putin och Ryssland. Hur ser du på den gruppen i partiet, reflektera:

– Det behöver kanske inte skilja så mycket mellan dom och mig, egentligen. Dom är väldigt rädda för den amerikanska kulturimperialismen, hur våra kulturella värden förminskas och med McDonalds överallt. Den biten tycker de är väldigt påträngande. Man kommer alltid att ha fler än en fiende.

– Bara för att det finns en överslätande liberalism från USA som sprider sig omkring så kan man ju inte ta ställning för en hitlerliknande diktator i Ryssland. Ryssland är ingen stark demokrati, nya partier kan ju inte bildas och valresultaten verkar ju delvis kontrollerade. Man kan ifrågasätta demokratin i Ryssland väldigt starkt.

– De som sagt positiva saker om Putin…det har jag väldigt svårt att smälta. Det kan i vissa fall vara nära vänner till mig och jag tror inte att vi skiljer oss ideologiskt särskilt mycket men vi har tagit ställning väldigt olika. Jag tänker aldrig vara Putins femte kolonn. Han (Putin) kan i sin regeringspolitik göra tusental olika saker och några kan vara bra, men man får se på helheten. Och anfaller man andra länder är det dags att vara väldigt tydlig.

Tittar man på mönstret blir bilden väldigt rött bland partier som vi vet har nära kontakt med Putin. Front National som fått 40 miljoner euro från rysk bank. Nigel Farage, UKIP:s ledare har uttryckt beundran för Putin, och i de partierna som röstat väldigt rött finns det en del, som du uttrycker det, är Putins femte kolonn…

– Beundran för Putin det har jag ingen förståelse för, jag förstår inte det som UKIP-ledaren säger.

Men när du ser bilden och ser sammanhanget…

– Det väcker ju till eftertanke, det är någonting vi bör diskutera. EU:s utvidgning och centralisering tycker vi är pesten, men vi har också en aktiv situation med Ryssland och de sakerna kan ju tydligen krocka i vissa fall. Eventuellt kan man kanske rösta lite mer differentierat och få träffbild på båda på ett bättre sätt.

– Det har gått väldigt snabbt och vi har lite kontakt mellan riksdagsgruppen och parlamentsgruppen. Det är svårt att hinna med en sådan diskussion, de är också nya i politiken så det har varit rivstart för dom också. Du får ställa frågorna över längre tid för att vi behöver reflektera över det här. Det är ett väldigt bra sätt att sammanställa omröstningarna på, jag tycker om tabeller.

Vår tid tog slut där och programmet på Folk och Försvar ska återupptas.

(PO)

Mer läsning som berör SD & Ukraina:

EFDD-tjänsteman smutskastade Litauens president

Winberg & Lundgren: ”Vi röstade ja!”

Skarpt tonfall om Ukraina & Navalnyj

Sverigedemokraterna & Ukraina

11 new parties added to EUbloggen´s Russia Index

Peter Lundgren: ”Naturligt att följa UKIP

Smutskastningen mot Litauens president länkas till EFDD-tjänsteman

Vem svartmålar? Foto © European Union 2014 - EP

Vem svartmålar? Foto © European Union 2014 – EP

Före jul berättade jag om något som lät som en agentthriller, hur någon översatte (utan författarens vetskap) och tryckte upp en bok som smutskastar Putins hårdaste EU-kritiker, Litauens president Dalia Grybautskaite. Dessutom forslades böcker motsvarande tre billybokhyllor in i parlamentet och delades ut till parlamentarikerna.

En utredning tillsattes i Europaparlamentet och har nu kommit fram till följande skriver World Affairs:

  • Nyckelperson var en EFDD-tjänsteman, Kevin Ellul Bonici. EFDD är partigruppen där Sverigedemokraterna ingår.
  • Två personer till är identifierade, som tjänstemannens gäster just den dagen. En är rysk medborgare, den andre är polsk medborgare. En fjärde person är inte identifierad ännu.

Kevin Ellul Bonici är gift med generalsekreteraren Sharon Ellul-Bonici i European Alliance for Freedom. EAF är en europeisk partiorganisation där bland andra Nationella Fronten (som tagit emot stora banklån från rysk bank och som är öppet pro-Putin) ingår. I den organisationen var SD:s riksdagsledamot och internationelle sekreterare Kent Ekroth kassör fram till i våras (omkring maj-juni (vilket har noterats av EUbloggen)).

SDU bildade också en europeisk ungdomsorganisation till EAF tillsammans med bl a Nationella Fronten men partiet tvingade SDU att lämna det ett par månader senare.

Enligt Europaparlamentets talman Martin Schulz blir det i första hand EFDD-gruppen själva som får besluta om disciplinära åtgärder med tjänstemannen rapporterar Delfi.

UPPDATERAT: Läs om Kevin Ellul Bonicis studietid i Sovjetunionen.

För Sverigedemokraterna kommer uppgifterna vid sämsta tänkbara tillfället. Partiet försöker ändra bilden av sig som pro-Putin och partiledningen försöker ta avstånd från sina rysslandsvänliga medlemmar. Bland annat röstade man för (även om det inte är registrerat pga voteringsform) resolutioner angående Ukraina och Ryssland för första gången i veckan.

Utöver det kommer EUbloggen i morgon att publicera en längre intervju med Mikael Jansson, försvarspolitiske talesperson, om EUbloggens Rysslands-Index där SD:s voteringar i Europaparlamentet placerar partiet tillsammans med Nationella Fronten och UKIP:

”Jag tänker aldrig vara Putins femte kolonn. Han (Putin) kan i sin regeringspolitik göra tusental olika saker och några kan vara bra, men man får se på helheten. Och anfaller man andra länder är det dags att vara väldigt tydlig.”

Först med uppgifterna om EFDD-tjänstemannen var Delfi.

(PO)

Apropå Europaparlamentet och ”agentromaner”, läs om Jobbiks MEP som är misstänkt spion.