Löfven vill inte åka till EU-nämnden

Skriver i en digital ledare på HelaHälsingland.se den märkliga situation som nu uppstått i och med det extra ordinära toppmötet och att Löfven inte vill åka till Stockholm för möte med EU-nämnden utan istället ta det på telefon. Läs den här.

Den som vill läsa varför det är ett viktigt möte ska läsa det här av Mats Engström.

UPPDATERAT: Statsminister Löfven flyttar mötet från fredag till söndag, och kan därmed närvara på plats – läs mer här. Beslutet får anses som klokt, både för kritiken samt att med alla turer kring Grekland så kan det behövas mer tid att läsa, begrunda och formulera en svensk uppfattning. Just nu är tidsglappet mellan fredag förmiddag och söndag lunch en ocean av tid där mycket kan hända.

Annonser

Ännu en ”Löfven i EU-nämnden”

Inget sifferbingo, men EU-nämnden fortsätter att vara besvärlig för regeringen. Nu är det Jens Holm (V) som KU-anmäler statsminister Stefan Löfven. 

Bakgrunden är det extrainsatta EU-toppmötet om flyktingsituationen i Medelhavet och att Löfven där läste innantill på ett skriftligt underlag om regeringens ståndpunkt utan att det nämnden fått tillgång till någon dokumentation.

 Inför mötet var Holm rejält irriterad på twitter.

Just EU-nämnden visar på regeringen Löfvens svårigheter, både politiskt men även administrativt. Även i Libyenfrågan var det stökigt.

(PO)

Oklarheter om EU-mandatet i Libyenfrågan

IMG_0409Under onsdagen hade jag möjligheten att närvara på plats under Riksdagens EU-nämnd inför toppmötet. Jag roade mig också med att försöka livetwitterrapportera från mötet – som du kan ta del av här & fortsättningen här.

Mötet var på förhand tämligen okomplicerat. Mest för att det inte finns några stora svenska strider om frågorna som ska upp (läs mitt lite mer nördiga inlägg om toppmötet eller en mer publik sammanfattning på HelaHälsingland.se) i Bryssel. Annars har ju EU-nämndens möten varit återkommande på EUbloggen med till exempel ”sifferbingo” och Wallström.

En lite mer avvikande sak jämfört med förväntad spelplan inträffade på slutet av mötet i fråga om Libyen. Libyen är en av toppmötets punkter på dagordningen men i underlaget till EU-nämnden om förberedda slutsatser så är det tomt. Diskussionen som varit de senaste dagarna har handlat om EU ska, efter godkännande från FN:s säkerhetsråd, skicka trupp (troligen stridsgruppen som leds av Sverige just nu). Formellt behöver regeringen få förhandlingsmandat från riksdagens EU-nämnd och det här påpekades mot slutet av mötet av Desirée Pethrus (KD):IMG_0410

– Vi har inga texter om Libyen idag, det är bara en punkt. Det enda jag har att relatera till är utrikesrådets uttalande i måndags. Är det dom texterna som ska bekräftas?

Statsminister Löfven (S) svarade:

-Vi har inte fått några texter om Libyen ännu över huvud taget. Är det någon text som går utöver något mandat får vi återkomma.

Nämndens ordförande Carl Schlyter klev in och konstaterade att om något inträffar så kommer kansliet informeras och frågan tas i nämnden (som är van att få godkänna frågor mitt i natten under EU-toppmöten). Men Pethrus stod på sig och hänvisade till utrikesministermötets skrivningar som inte varit föremål för nämndens godkännande.

– Nu har utrikesministern gett ok på den här texten, men vi har inte gett ok. Om den ska komma igen, ska den då förhandlas?

I det här läget passade Löfven över frågan till kabinettssekreteraren Annika Söder kring hur det behandlats tidigare:

– Jag deltog inte själv i EU-nämndens sammanträde senast men min minnesbild är att både utrikesutskottet och EU-nämnden ett flertal tillfällen meddelats att det finns en diskussionen om att vid en lämplig tidpunkt för att förbereda optioner för eventuella insatser inom ramen för den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken.

Den text som nämnden godkände under Wallströms besök i Riksdagen löd:

Diskussionspunkt
Rådet förväntas diskutera utvecklingen i Libyen, inklusive dialogsamtalen och möjliga åtgärder.

Regeringens ståndpunkt:

Krisen i Libyen, inklusive terrorattacker, hårda strider och förvärrad humanitär situation, är mycket oroande. Regeringen ger fullt stöd till dialogsamtalen i FN:s regi i syfte att nå en politisk lösning och få parterna att enas om en nationell samlingsregering och eldupphör. Regeringen uppmanar samtliga aktörer att avstå från handlingar som riskerar att förvärra situationen. Regeringen välkomnar diskussionen om EU:s fortsatta engagemang i Libyen. Viktigt att detta syftar till att stödja den FN-ledda dialogen.

I den texten (eller i någon annan av nämnden godkänd text) finns inga skrivningar eller tolkningar om militär insats i Libyen. Texten som spökar efter utrikesministermötet (och som är ministrarnas slutsats) och som då inte nått statsrådsberedningen, varken från EU-håll och uppenbart inte heller från utrikesminister Margot Wallström, lyder:

  1. As soon as there is an agreement on a Government of National Unity and related security arrangements, the EU stands ready to enhance its support to Libya and contribute to the successful implementation of the agreements through the ongoing support to key Libyan institutions and in key areas, including rule of law, economic cooperation and DDR, making full use of all its instruments. In this regard, the Council invites the High Representative to present as soon as possible proposals on possible CSDP activities in support of the security arrangements, in close coordination with the UN, Libya, key partners and regional actors, as part of a wider set of policy options in the context of an updated Political Framework for Crisis Approach, to be developed by the High Representative and the Commission.

Nyckelorden här är CSDP activitites in support of the security arrangements. CSDP betyder Common Security & Defence Policy. I medierapporteringen från utrikesministermötet har trupp diskuterats. Att det i sak inte lär finnas någon motsättning mellan Socialdemokraterna och Alliansen om att skicka den svenskledda stridsgruppen till Libyen OM FN:s säkerhetsråd ger sitt godkännande och om Libyen begär så innebär inte att det inte finns problem. Det är inte helt klart vilket ben regeringspartiet Miljöpartiet landar på.

Dessutom finns formfrågan, en lagrad irritation, om att regeringen är lite slarvig i mandatfrågorna från EU-nämnden. Det är inte första gången som det gnisslat i trion Statsministern & Utrikesministern & EU-nämnden.IMG_0397

Slutsatsen landar i att om det rör sig om något annat än en handfull militära rådgivare eller liknande så krävs det ett EU-nämndsbeslut för att Sverige ska kunna ge klartecken under toppmötet. Det beslutet borde ha varit uppe till diskussion på EU-nämndens möte idag, men så blev det alltså inte. Trots minst sagt intensiv inkörningsperiod i höstas mellan regeringen och nämnden så gnisslar det fortfarande i formfrågorna för regeringen Löfven. Det  gör livet lite besvärligare för regeringen än vad det borde behöva vara.

Det hade jag inte räknat med.

Den som vill ta del av EU-nämndens sammanträde kan göra det här.

(PO)

Dumans propagandabrev: Hotar hela Europa med krig

800px-Flag-map_of_Russia.svgLÄS HELA BREVET: Rysslands Statsdumas Vädjan februari 2015

Propagandakriget mellan Ryssland och Europa pågår för fullt. Nu har det även nått Sverige via Ryska ambassaden i Stockholm. Brevet är översatt till svenska och är ett uttalande, en ”vädjan”, från Ryska Duman från 23 januari som riktar sig till Europaparlamentet, Europarådets parlamentariska församling, OSSE:s parlamentariska församling och de nationella parlamenten.

Brevet för fram Rysslands bild av ett hotande storkrig som kan drabba 800 miljoner européer och Duman vädjar till adresserade församlingar att ”förena sina ansträngningar för att stävja krisen som redan inneburit elände och förstörelse Sydöstra Ukraina och nu äventyrar själva möjligheten till ett fredligt liv för över åttahundramiljoner européer.”

Syftet torde i första hand vara att försöka öka trycket på folkvalda runt omkring i Europa för att få fram en splittring i sanktionerna och beslutsamheten att möta Rysslands aggressioner. I det spelar Ryssland sitt favoritkort; Stora Fosterländska kriget.

”2015 är ett år av det anmärkningsvärda sjuttioårsjubileet för antihitlerkoalitionens Stora Seger över de tyskfascistiska inkräktarna och dess kumpaner, som avsåg att förinta och erövra hela stater och folk, men tillintetgjordes med den enade folkviljan av Sovjetunionen, Storbritannien, Frankrike, USA och deras allierade.

Minnet av antihitlerkoalitionens soldaters gemensamma bedrift får inte mörklägga vårt stridsbroderskap och en för oss gemensam historia av kampen mot nazismen. Vi skall inte tillåta för arvtagarna till denna brottsliga ideologi och dem som numera står bakom deras rygg, att så split och alienation i de europeiska folkens familj.”

IMG_5505

LEDAR-TV: Klicka på bilden för att se en tv-intervju på Hela Hälsingland.

Förutom att uppmana ”samvetsgrant efterlevande av allmänt erkända principer och folkrättsliga normer, bland annat respekt för mänskliga rättigheter och friheter” vilket Duman inte nämner ett ord med att man själv har minst sagt stora problem med så kommer slutklämmen där det återigen flaggas både för krigshot och 70-årsminnet av segern i andra världskriget.

”Vi uppmanar er, ärade kollegor, att inse på vilken rand världen hamnat inför Segerns sjuttionde årsdag, och att göra allt möjligt för att 2015 inte blir ett år av konfrontation och separation utan av ett återuppbyggt förtroende och förenande av
ansträngningar till gagn för ett enat antifascistiskt och säkert Europa.”

Den enda svenska riksdagsledamot som jag såg följde säkerhetskonferensen i München i helgen var Kerstin Lundgren (C) som är partiets utrikespolitiske talesperson. Jag bad henne läsa och kommentera  brevet:

– Brevet är ju en del av det ryska propagandakriget. Det visar hur djupt de sitter fast i Putinbubblan. Det oroande är väl om de börjar tro på sin egen propaganda, ser spöken där de inte finns. Om de blir sin egen retoriks fångar och fortsätter agera utifrån det, skriver Kerstin Lundgren i ett e-brev.

Att tro att andra ska agera som en själv tror kallas för spegeltänkande (rekommenderar Jägarchefens inlägg om Hotbilder och Spegeltänkande del 1 och del 2). Vi i väst har länge lidit av spegeltänkandet att Ryssland ska agera ekonomiskt rationellt som våra politiker skulle ha gjort.

För mig som följt händelseutvecklingen och relationen mellan EU och Ryssland mer intensivt sedan Rysslands ockupation av Krim så är språkbruket från Duman med det underliggande hotet om att dra ned hela Europa i ett storkrig det som känns mest nytt. Ju högre tonläget blir desto svårare är det att komma ur hjulspåren som kör djupare och djupare.

Den generella kontexten som brevet kommer i, förhandlingarna i Minsk och slutsatser för svenska försvarsförhandlingar skriver jag mer om på ledarplats på jobbet. Dessutom har jag gjort en LEDAR-TV-intervju om brevet.

Jag har även på ledarplats berört Historia som vapen och den ryska propagandan (TV4-kontonen som blev ryska). På EUbloggen finns en rad inlägg som beskriver relationen EU och Ryssland, som Rysslandsindexet, EFDD-tjänsteman avslöjade i påverkanskampanj, Jobbik-MEP spionmisstänkt och så min dystra spådom från i höstas..

Sifferbingons återkomst eller EU-nämnden + Klimat = Regeringshuvudvärk

Löfven kunde ha sluppit bakslaget i EU-nämnden...

Löfven kunde ha sluppit bakslaget i EU-nämnden…

Regeringen fortsätter att vingla fram och tillbaka kring vilken politik Sverige för i klimatfrågan i EU. Efter alla turer kring det som blivit känt som Sifferbingo när Löfven var i EU-nämnden (EUbloggens mest lästa inlägg alla kategorier genom tiderna), och alla uppföljningsturer kring klimatpolitiken så kommer nu nästa kapitel när Fredrik Malm (FP) frågar miljöminister Romson vad som nu faktiskt gäller. I en interpellation ställer sig Malm frågan:

”I ett pressmeddelande den 3 februari från klimat- och miljöminister Åsa Romson anges att ”regeringen driver på för att EU ska höja sin ambition och anser att utsläppsminskningar om 50 procent till 2030 är i enlighet med EU:s ansvar och förmåga”.

Detta är till synes något annat än det mandat som regeringen fick den 22 oktober 2014 när statsministern besökte EU-nämnden. Mandatet från EU-nämnden är utsläppsminskningar om 40 procent inom EU och ytterligare 10 procent som kan genomföras utanför EU.”

Det är uppenbart att minnet från hösten är kort och vilket regeringens parlamentariska mandat var är förträngt. För statsminister Stefan Löfven är Romsons pressmeddelande en jobbig påminnelse om den där dagen han helst vill glömma.

UPPDATERAT: Till SvD (som skriver om det här) har Romson lämnat ett skriftligt svar:

”Ska vi enas om ett avtal som håller uppvärmningen under två grader så behöver EU och andra länder göra mer”

Björn Söder: ”Finns olika nationella intressen för EU-kritiska partier”

Foto: Riksdagsförvaltningen

Björn Söder Foto: Riksdags-förvaltningen

Under Folk & Försvars rikskonferens i Sälen fick jag tillfället att sitta ned med Björn Söder, Sverigedemokraternas säkerhetspolitiske talesperson. Riksdagsledamoten Söder är också andre vice talman och var vid tillfället också partisekreterare.

Vi gjorde det med anledning av det Rysslands-index som EUbloggen satt samman och som visar att Sverigedemokraterna i voteringarna i Europaparlamentet är det parti i Norden som röstar mest Rysslandsvänligt där det finns ryska intressen, medan Sannfinländarna är motsatsen.

Syftet med intervjun var dels att visa och förklara indexet, och dels att få fördjupat resonemang bakom Sverigedemokraternas politik. Jag redovisar här samtalet utifrån den ljudupptagning som gjordes, däremot har jag kortat bort förklaringar från mig om indexet och redigerat bort våra upprepningar och sidospår där vi kom in på frågor som inte direkt har med omröstningarna att göra. Björn Söder har också fått läsa texten intervjun innan publicering.

Inledning med att jag visar indexet med staplar på datorskärmen och ber om en första reflektion: Hur ser du på den här bilden? 

Klicka för att se en större bild

Klicka för att se en större bild

– Jag har hört diskussionen innan. Man har gjort tolkningen att vi har varit Ryssvänner det vill jag faktiskt dementera. Jag är inte insatt i varandra omröstning som skett Europaparlamentet och kan säga vad det exakt innebär, men har fått det förklarat för mig av dom i parlamentet att det är mer omfattande än bara Rysslandskritik. Vi har exempelvis associationsavtal med Ukraina. Vår grundprincip är att vi är motståndare till utvidgning av EU.

Men associationsavtalen så är det väldigt långt i från medlemskap. Ni har väldigt många voteringar att säga nej till ukrainskt medlemsavtal, för det är ju inte på kartan ännu.
– Tittar vi på Riksdagen var vi emot associationsavtalen, vi är för handelsdelen men emot utvidgningen och att Ukraina ska in EU. Vad jag har förklarat från Europaparlamentet är att östra partnerskapet fanns med i en del voteringar om Rysslandskritiken, det var därför vi sade nej till det.

Om vi tar argumentationen från Sannfinländarna. Då handlar det inte om medlemskap, det handlar om att Ukraina inte ska hamna i en rysk inflytelsesfär.
– Det förstår jag.

Hur ser du på det?
– Givetvis önskar inte jag att Ryssland går tillbaka till ett Sovjetunionen där man införlivar andra stater i sitt område på det sätt som det sker nu. Om ukrainarna själva vill ansluta sig till Ryssland så är det upp till dom att göra det, men det ska inte ske på det sätt som görs idag att Ryssland går in och annekterar delar av landet och skickar in förklädda milisgrupper. Det ska ske på demokratisk väg, ytterst är det ukrainarna som ska avgöra om man vill gå till väst eller öst.

Och då stänger ni dörren till väst redan med associationsavtalet.
– Ja, eftersom vi är motståndare till EU, vi vill ha ett mellanstatligt samarbete och gå tillbaka EES-avtal och där är Ukraina givetvis välkommen. Då kan man ha handelsavtal och knyta Ukraina den vägen. EU:s ambitioner är supermaktens, de som styr EU vill bilda stormakten.

Jag förstår att du argumenterar utifrån EU-kritik, men man kan inte säga att Sannfinländarna är EU-positiva…
– Dom har en annan situation i Finland, det respekterar jag. Dom ligger lite närmare Ryssland och har lite andra intressen än vad vi har, nu i alla fall.

När man bröt ut handelsdelarna och röstade om det röstade ni emot det både i fråga om Ukraina och Moldavien.
– Det tycker jag i sådana fall är fel, nu vet jag inte exakt hur ärendena är utformade, men är det som du lägger fram det så är det inget i sig något som partiet tycker. Sen pågår det i EFDD-gruppen en diskussion också om hur man ska ställa sig. Nu röstar man lite olika ändå, men kanske vill man ha någon slags enighet även om jag inte vet exakt hur den diskussionen ser ut.

Jag fördjupar matrisen och visar hur olika partier i EFDD-gruppen har röstat. Björn Söder konstaterar spontant att SD och UKIP röstar helt lika. 

Klicka för att se en större bild.

Klicka för att se en större bild.

– Det har mycket att göra att vi hittat man har funnit varandra därnere. Det kan påverka.

UKIP:s ledare Nigel Farage har uttryckt sin beundran för Putin.
– Det tycker jag är fel, det är fel. Det beror väldigt mycket på att våra ledamöter därnere är nya och ser UKIP lite som en mentor. Kan vara så att man styrts lite för mycket av UKIP. Vi håller på att formera en EU-grupp inom partiet för att ha en bra kommunikation och länk mellan EU-nämnden i riksdagen och våra ledamöter i parlamentet för att få en enhetlig linje. Där kan jag erkänna att vi inte fått till det organisatoriska ännu, vilket gör att de vi har därnere lyssnar lite väl mycket på UKIP och ser dom som mentorer.

Den naturliga följdfrågan är kan man inte ställa högre krav på ett parti som suttit i riksdagen ganska länge och har två parlamentariker på plats?
– Man ska komma ihåg att Europaparlamentet är väsensskilt jämfört med riksdagen. Det fungerar helt annorlunda och vi har inte haft någon organisation där. Dels visste vi inte efter valet om vi skulle ha medlemskap i en grupp därnere eller inte och dels hade vi ingen stab. Det är en väldigt stor utmaning för våra ledamöter att lära sig men det var också lite vår grej att vi skulle skicka vanligt folk till Bryssel, inga proffspolitiker. Det är klart att det tar tid att lära sig saker. Det blir intressant att se om det ser likadant ut om du gör samma undersökning om ett års tid.

Vi fortsätter att gå igenom matrisen mer på djupet. Björn Söder skakar på huvudet…
– Det här tycker jag inte ger bra bild av SD och SD:s syn på vad som händer i öst.

Men det är vad som kommer ut av er praktiska politik i voteringar.
– Tror inte att det påverkar någonting i det här läget. Som jag sade, de är väldigt nya i politiken och det får man ha lite förståelse för. Jag tycker inte att det ger den bild partiet står för, det vill jag gärna förmedla. Det ger en bild som inte är bra för partiet, men det kan finnas anledning till att man röstat som man gjort, som associationsavtalen även om kritiken mot Ryssland är berättigad.

Men andra EU-kritiska partier som Dansk Folkeparti och Sannfinländarna röstar annorlunda.
– Om du hade varit dansk journalist och jag varit Morten Messerschmidt så skulle det kanske varit samma frågor men omvänt. Ska verkligen ett EU-kritiskt parti rösta så här (underförstått JA i matrisen. Min anmärkning)?

Det är ingen hemlighet att finns medlemmar i ditt parti som hyser en beundran för Putin och som ligger nära Front National, jag tänker bland annat på SDU som var med och bildade en europeisk ungdomsorganisation som partiet tvingade SDU, under protest, att lämna.
– En del tar fram argumenten att Putin står för en socialkonservatism som vill behålla kulturella värden i Europa som håller på att försvinna med liberalisering och mångkulturalism. Jag tror inte man delar hans tillvägagångssätt och hur han beter sig. Jag tror man ser honom lite som att han står upp, och det kan man kanske göra. Men jag är väldigt stark i min kritik och mitt avståndstagande gentemot Putin, det vill jag betona.

Även om er försvarspolitik skulle råda från idag och allt blir som ni vill så skulle Sverige ändå inte vara redo att stå ensamma på den här sidan 2025. Vi är i 2015, vi ser ett Ryssland som agerar aggressivt, som petar sina grannar i magen och klipper till vissa hårdare. Den här röstsammanställningen är ändå en avspegling på det kollektiva försöket att hantera Ryssland.
– Jag tycker att är ännu viktigare att titta på hur vi agerar i Riksdagen.

RIksdagen är ju en kanalisering till ministerrådet. I Europaparlamentet trycker ni direkt på knapparna i direkta omröstningar. Här kan man utkräva ansvar för hur ni röstar.
– För det första har jag inte sett förslagen i detalj, det kan vara så mycket annat inbakat som gjort att man har tagit det ställningstagande som man har gjort. Sedan vill jag ännu en gång betona att våra ledamöterna är väldigt nya. Det tar tid att komma in i det och formera en bra lina mellan Stockholm och Bryssel. Vi ligger lite efter det, det kanske är lite barnsjukdomar i det. Jag vill se det igen om ett år för att se hur det ser ut. Jag tycker att det är viktigare att lyfta fram hur vi agerat i Riksdagen, vad som är partiets officiella hållning och hur vi agerat i debatterna. Där råder det ingen tvekan.

Men om vi tar debatterna då, vi tar där det finns riksdagsprotokoll så säger exempelvis Pavel Gamov ”Ukraina ska inte in i EU:s intressesfär” punkt. Det är den vägen Ukraina vill gå för att inte bli en klientstat till Ryssland. De facto-politiken av ett sånt ställningstagande blir ju att säga ”Ukraina, låt dom simma själva, sjunker dom och blir rysk klientstat så är det ok”.
– För oss är det stora att vi är motståndare till att EU ska utvidgas. EU ska inte bli en superstat. Vi ska ha ett mellanstatligt samarbete, vi kan knyta Ukraina till oss via andra avtal.

…men vi är inte ens nära att Ukraina ska formulera en medlemsansökan till EU. Det finns massa olika steg…
– … visst det är väldigt långt ifrån och Ukraina har enorma problem, men det är ett steg på vägen…

…men även med gynnsamma förutsättningarna, låt oss säga flower power, världen blir god, Putin blir snäll, fred och allt blomstrar så är det fortfarande tidigaste 2035 det blir en fråga om medlemskap.
– Ett Ukraina som knyter sig allt närmare EU, inte bara handelspolitik, kommer att kosta väldigt mycket pengar från svensk sida för att vi ska vara med och betala för att bygga upp deras levnadsstandard. Det är vi inte beredda att göra, vi betalar väldigt mycket redan idag och vi har stora hål i vår svenska välfärd som måste täppas till. Vi såg när Spanien och Portugal gick med hur mycket pengar som pumpades in. Att knyta in Ukraina i olika sorters mellanstatliga avtal är ok, men när det finns en tydlig ambition från Bryssel att på sikt införliva den här staten i EU så är vi inte intresserade. Sen är det förstås Ukrainas eget beslut vilka dom vill ha handelsavtal med, om de vill ha det med EU eller Ryssland.

Här diskuterar Björn Söder och jag principer för omröstningar, när kan man säga ja och nej om man inte håller med om allt i ett förslag, exempelvis om man håller med om 75 procent men är emot 25 procent och den politiska demokratins pragmatism att kompromissa innan vi glider in på kärnämnet igen, voteringarna i Europaparlamentet
– Jag tror återigen att parlamentarikerna är nya i politiska sammanhang, det tar tid att komma in i det. Jag tror att de ser UKIP som ett sätt att komma in i det, och att de blir lite mer påverkade än vad de skulle. Sedan när de kommit in i det så blir det annorlunda.

Nu är dom folkvalda, vi kan väl vara överens om att man ska kunna ställa krav på folkvalda. Om jag nu varit socialdemokrat och sagt till dig, ”var inte så hård på Stefan Löfven, han är ju bara en nybörjare och måste få komma in i det hela”. Vad hade du sagt till mig då, är det ett acceptabelt argument i ansvarsutkrävande på en folkvald?
– Jag tror ändå man har visst överseende, både med Löfven och Juholt. Med Juholt gick det till en viss gräns och då fick han lämna. Kommer man in i en ny situation så har man överseende. Här kommer vi med en helt ny situation och ingen organisation på plats där vi har UKIP som kan hjälpa oss. Det här ger ingen bra bild av vad partiet tycker. Vi har varit ganska tydliga med vår kritik mot Ryssland. Vi har också varit tydliga med vår kritik mot Ukraina, till skillnad mot Carl Bildt. När Maidanprotesterna kulminerade och sen valde ett nytt temporärt parlament där Svoboda ingick. Där vi var väldigt kritiska, hur kan man okritisk hylla Ukraina medan att man inte vill prata med Sverigedemokrater. Där sitter nazister i parlamentet och det tyckte man inte var ett problem. Jag tycker vi har en ganska nykter syn på det.

Nu är jag så gammal att jag har viss erfarenhet från 80-talet också. Och nu kanske du blir arg på mig, men det får jag ta i sådana fall. När jag hör dig nu, men också när jag sett hur ni argumenterat skriftligt så tycker jag mycket av argumentationen påminner om dåvarande VPK när man blir anklagad för att vara ryssvänlig eller rösta som Moskva vill så säger man ”nej, nej, vi är inte ryssvänliga, vi är kritiska mot Ryssland, MEN vi är också kritiska mot USA, EU och andra”. Den diskursen påminner mig väldigt mycket om hur VPK svarade på 80-talet.
– Nu var det väl lite mer kontakter mellan VPK och Moskva som gjorde att deras argumentation föll lite när de sade att de var kritiska till Sovjet.

Men nu tittar jag på diskursen.
– Vi är ganska tydlig i att vi förbehåller oss rätten att kritisera USA, såväl som Ryssland. Vi är inte ett parti som omhuldar allt som USA står för eller gör genom Nato. Vi riktar även kritik mot dom, den rätten förbehåller vi oss. Det är därför vi är väldigt noga med att vilja vara alliansfria i fred och neutrala i krig. Sen vill vi samarbeta med andra alliansfria länder, det är därför vi vill samarbeta med Finland och skapa en allians med Finland och därmed bygga ut vår säkerhetspolitik och vårt försvar.

Men återigen, det ligger väldigt lång fram i tiden, den typen av försvarsunion du pratar om.
– Det behöver inte ligga så långt fram i tiden i och med att det finns ett ömsesidigt intresse.

Men från finländsk sida betonar man, inofficiellt, att en svensk-finländsk försvarsunion inte kan ses som ett alternativ till Nato och att Nato-debatten lever sitt eget liv, framför allt så säger finländarna att de har sin säkerhet genom medlemskapet i EU.
-Men det ena utesluter inte det andra. Skulle vi bilda en försvarsallians med Finland, fördjupa det och bygga ut vår egen försvarsförmåga. Det är ingenting som motsätter att gå med i Nato i framtiden.

Om vi tittar på er politik så är ni ju emot Nato-medlemskap och vill att Sverige lämnar EU…Men hur känns det emotionellt när jag pekar på det här (Indexet) och säger att i Norden är ni Putins bästa vänner.
– Det är vi inte!

Men hur känns det?
– När du säger det så känns det inte bra, för vi är inte det. Jag tycker man ska vara lite försiktig hur man tolkar det för det kan finnas andra saker som ligger till grund för hur vi har ställt oss i det olika förslagen. Men om du kommer med det påståendet att vi skulle vara Putins bästa vänner så vill jag definitivt dementera det.

Men i Europaparlamentet är ni Putins bästa vänner i Norden när vi tittar på röstningen och i vems intresse det är att rösta ja eller nej om vi ser det med ett ryskt perspektiv.
– Å andra sidan har du ett EU-intresse som vill utvidga EU, bli större, bli supermakt och det tar vi ställning emot. Jag tycker man ska vara väldigt försiktig med att tolka detta, men det är klart om man lägger ut på det här sättet som du har gjort så får man en bild som jag inte tycker överensstämmer med vad partiet egentligen står för. Men, det kan vara andra saker som gömmer sig bakom detta och som gör att man tagit det ställningstagande man gjort. Det vill jag vara försiktig med att kritisera och kommentera för jag vet inte vad som gömmer sig bakom det.

En sak som har kommit upp som teori till varför den här röstningen ser exakt likadan ut mellan Sverigedemokraterna och UKIP är att det finns en överenskommelse med UKIP att rösta på ett visst sätt under en viss period.
– Det känner jag inte till alls. Det har jag inte hört talas om. Det har jag väldigt svårt att tänka mig. Utifrån min kunskap så kan jag dementera det.

Här diskuterar vi indexet ännu lite till och kolumnerna innan vi glider in på en fråga… Det jag tycker är intressant är att jämföra EU-kritiska partier, och den konkreta avvägningen att antingen säga nej redan nu till att Ukraina kanske kommer med 2035 eller släppa in dom i värmen och undvika att Ukraina blir en rysk klientstat.
– Det är olika nationella intressen mellan partier, man väger in olika saker som gör att man kommer fram till olika slutsatser. Jag kan tänka mig att ett land som ligger precis på gränsen till Ryssland har ett annat nationellt perspektiv än vad vi har eller vad ett väldigt västligt land har.

Nu blir det jättespännande. För du vill å ena sidan ha en försvarsallians med Finland och på den andra sidan att det finns så skarpa nationella intressen mellan Sverige och Finland även för två partier (vi beslutar oss gemensamt för att skippa etikettsdiskussionen) som står på samma sida i den politiska skalan i sådana här frågor…
– Jag tror det är så att man har lite olika utgångspunkter. Skulle vi sitta i samma grupp som Sannfinländarna så hade man haft en diskussion där man kunnat väga in olika aspekter och perspektiv på ett helt annat sätt. Då kanske man hade kommit fram till en annan slutsats. Om vi skulle ingå till en allians ser jag inget bekymmer att komma fram till en konsensuslösning om vad som är bäst. När man sitter själv så här, så tror jag att man har ett annat perspektiv. Det kan vara en förklaring. Jag tror till exempel polackerna resonerar annorlunda än vad vi gör. Sedan ska man komma ihåg att vi inte har mycket gemensamt med polacken i gruppen, det var ju bara för att få ihop en partigrupp (Björn Söder syftar på att en ledamot från KNP kom med i gruppen för att rädda kvar partigruppen efter att en lettisk ledamot hoppade av).

Jag visar hur EFDD-gruppen har röstat. Diskuterar EFDD-gruppens delning i två delar. Söder understryker på nytt avståndstagandet.
– Jag vill absolut dementera att vi är ryssvänliga och Putinvänliga.

Men hur ser du på den gruppen i partiet? Ni har de här siffrorna, och ni har en grupp i partiet som drar åt Moskva-hållet?
– Fast förhoppningsvis är det en väldigt klar minoritet även om det finns några högljudda röster. För min del tycker jag att inte att det är särskilt roligt. Det är en form av demokrati i sig, att man får ha olika syn på saker. Sen att det finns enskilda, och att det framställs på det här sättet är inget som är bra för partiet tycker jag. Från partiets sida har vi en ganska klar syn i detta. Inom alla partier finns det olika sorters frågor där enskilda medlemmar drar åt ett annat håll.

Men hur stark skulle du säga att den gruppen (Putinisterna (min anm) är i Sverigedemokraterna?
– Inte särskilt stark. Däremot är det högljudda röster. Vissa personer, som i ungdomsförbundet, är flitiga i sociala medier och tycker att Putin står för någon slags konservatism och gärna vill behålla värden och värderingar. Men jag förutsätter att det inte finns någon i partiet som tycker det Putin håller med är bra när det gäller hur han utövar sin makt, tystar meningsmotståndare, fängslar journalister och hur han är aggressiv gentemot Ukraina. Det tror jag inte någon sympatiserar med.

Ändå avstår ni från att rösta i en resolution där man kritiserar Ryssland för stängandet av Sakharovpristagaren Memorial.
– Det är svårt för mig att kommentera det, men vi håller på att formera EU-gruppen inom partiet och då kommer vi att titta igenom vad har hänt här, och varför har vi agerat som vi gjort. Givetvis får våra ledamöter stå till svars för det. Det är som du sade inledningsvis, man måste kunna ta ansvar för det man gör.

Hur viktigt är det för dig att lyfta in säkerhetspolitiska överväganden och perspektiv i dom här röstningarna?
– Jag tycker att det finns all anledning att göra det. Det är en jättestor fråga nu, det kanske inte var det för ett år sedan. Det som har hänt med Ukrainakonflikten har gjort att det är en fråga som kommit upp på dagordningen. Jag tycker att det är jätteviktigt. När vi sitter och diskutera vår försvars- och säkerhetspolitik så lyfter vi in perspektivet i hur vi ska ställa oss i olika frågor.

Slutligen, hur kommer det här att se ut nästa år när vi sitter och jag tar fram indexet igen.
– Jag tror det kommer att ha ändrats. Kanske beroende på vad som gömmer sig i förslagen. Det är möjligt att jag tycker att det är helt rätt att säga nej där, och där. Men jag tycker inte att det här ger en rättvis bild i vad vi står gentemot Ryssland. Men kanske också har vi lärt oss hur man kan tackla ett förslag på ett annat sätt, genom att lägga röstförklaring. Men vi behöver ta in hur det här tolkas i kommunikationen och i media. Då kanske vi landar i att vi lägger ett särskilt yttrande men ställer oss bakom förslaget. Det kanske är så om ett år att våra ledamöter lärt sig det.

(PO)

Mikael Jansson: ”Jag tänker aldrig vara Putins femte kolonn”

Foto: Riksdagsförvaltningen

Foto: Riksdagsförvaltningen

Under Folk & Försvars rikskonferens i Sälen fick jag tillfället att sitta ned med Mikael Jansson, Sverigedemokraternas försvarspolitiske talesperson. I riksdagen sitter han på Gävleborgsbänken och är ordinarie i försvarsutskottet och suppleant i EU-nämnden. Jansson var även partiledare 1995-2005 i partiet. Vi gjorde det med anledning av det Rysslands-index som EUbloggen satt samman och som visar att Sverigedemokraterna i voteringarna i Europaparlamentet är det parti i Norden som röstar mest Rysslandsvänligt där det finns ryska intressen, medan Sannfinländarna är motsatsen.

Syftet med intervjun var dels att visa och förklara indexet, och dels att få fördjupat resonemang bakom Sverigedemokraternas politik. Jag redovisar här samtalet utifrån den ljudupptagning som gjordes, däremot har jag kortat bort förklaringar från mig om indexet och redigerat bort våra upprepningar och sidospår där vi kom in på frågor som inte direkt har med omröstningarna att göra. Mikael Jansson har också fått läsa texten intervjun innan publicering och inte bett om någon komplettering.

Skärmavbild 2015-01-10 kl. 18.30.08

Klicka för större bild

Inledning med att jag visar indexet med staplar på datorskärmen och får en spontan reaktion:

– Det är ändå stora utslag!

Vi går igenom grafiken i mer detalj. Visar SD på ena sidan och Sannfinländarna och Dansk Folkeparti på andra sidan. Jag frågar vad han tänker när han ser det.

– Jag följer inte EU-parlamentets omröstningar, men jag vet ju att dom här associationsavtalen så ser vi dom som ett halvsteg mot att tillåta ett EU-medlemskap. Vi vill ju inte att EU ska utvidgas med länder i Afrika och österut heller.

Men Sannfinländarna gör bedömningen att ett EU-medlemskap ligger oerhört långt bort. Länderna har inte ens lämnat in medlemsansökan så frågan ligger ju minst 20 år bort i tiden. Och Sannfinländarna säger ja med motivering att man ”inte vill att Ukraina ska in i Rysslands intressesfär”.

– Man tänker det aktuella läget då, vi har tänkt på det mer ideologiskt fasta. Att inte verka för utvidgning. Det är helt uppenbart.

Hur ser du på Sveriges säkerhetspolitiska intresse om Ukraina blir en klientstat till Ryssland?

– Det vill ju inte hela Ukraina vara för det första, sen har ju Ryssland brutit mot Helsingforsavtalet och gått in i Ukraina. Det är fel från första början! Sen är ju frågan vem som vågar göra något emot det. Vad kan ett associationsavtal hjälpa, det kan man ju fråga sig.

Det är ju den väg som Ukraina vill gå…

– Ja, de vill också gå med i Nato också. Det är ett sent läge för Ukraina. USA har varit väldigt försiktig med att skicka trupp och är väldigt rädda för att engagera sig och fastna.

Men nu vi pratar utifrån Sveriges perspektiv och ert agerande i Europaparlamentet.

– Jag tror inte att ett associationsavtal betyder någonting för att rädda Ukraina i det korta perspektivet. Jag tror det krävs helt enkelt militär, militära hot eller andra hot. Embargot och handelskrig kan skada Ryssland så mycket att de backar.

Jag tillhör dock de som tror att Kina eventuellt kommer att hjälpa Ryssland ur den här krisen. Det enda som kan hjälpa Ukraina är väldigt hårda medel, militärt eller ekonomiskt. Då tror jag att associationsavtalet betyder väldigt lite, det är min bedömning utan att vara expert på området.

Skärmavbild 2015-01-10 kl. 18.29.47

Klicka för större bild

Vi går nu djupare på matrisen. Jag visar en översiktlig bild om omröstningarna och vilka partier som röstat ja eller nej i olika voteringar. Och förklarar bilden som visar att UKIP & SD röstat 100 procent lika.

– Vi svenskar vill ju överlag rösta som gruppen och hålla ihop gruppen. UKIP är styrande i partigruppen, jag tar inte del hur man bereder frågorna om hur man ska rösta. Men jag tror att det finns en stark tendens att man vill rösta som gruppen.

Visar hur splittrad EFDD-gruppen röstat och fördjupar samtalet utifrån röstningsmatrisen och konstaterar att i  en nordisk kontext röstar SD som Putins bästa vänner. Ställer frågan: Vad känner du när jag säger det utifrån den här matrisen att SD är Putins bästa vän i Norden?

– För mig verkar det som att vi röstar som majoriteten vill och UKIP vill.

Vad tänker du när du ser den här bilden så stor skillnad på sannfinländarna och er?

– Det är slående, det är förmodligen så att man ser lite olika vad som är på lång och kort sikt. Normalt tycker jag att vi borde rösta mer lika. Det finns väl inget skäl att vi och Sannfinländarna ska rösta så olika. Min gissning är att Sannfinländarna ser läget som mycket kritiskt och gör vad man kan för att underlätta för att Ukraina ska klara sin situation här och nu. Men att SD dels lyssnat mycket UKIP och tänker ideologiskt mer om EU:s utveckling och tagit ställning efter det.

Från ditt perspektiv, vad är den större huvudvärk – EU eller Ryssland om du tvingas välja?

– Det är väldigt svårt, EU på lång sikt eller Ryssland på kort sikt. Jag vet att politik är väldigt mycket pragmatik. Ett parti som kommer i regeringsställning tvingas ju nästa omedelbart lämna sin politik för att verkligheten är så påträngande. Kanske man på de här punkterna, om jag läste in mig mer, att jag skulle tycka att på vissa punkter skulle vi kanske kunna ha röstat annorlunda medan att på andra fanns det bara ett sätt att rösta. Inte så att hela stapeln ska vara röd eller grön utan mer differentierad.

– EU är ändå en stor apparat. Så länge vi är med där ska vi rösta så som vi tycker att det är bäst för hur den apparaten ska jobba. Centralt för mig är att jag tror att det behövs väldigt hårda medel för att påverka Ryssland och skydda Ukraina. Nato har ju inte via partnerskapet iklätt sig den rollen. Jag tror att 60 000 analytiker har suttit och grubblat på det här och kommit fram till att inte involvera så mycket trupp där och hålla amerikanska trupp borta. Det är det som kännetecknar situationen, Rysslands höga spel har gått hem i det här i läget. Jag tillhör de som tror att USA skulle skydda medlemsländerna med stora medel, så det skulle skydda balterna bättre men Ukraina var ju inte medlem.

I ditt parti så är det inte helt enigt i synen på Ryssland. Vi behöver ju inte hyckla om att det finns medlemmar i Sverigedemokrater som är mer positiva till Putin och Ryssland. Hur ser du på den gruppen i partiet, reflektera:

– Det behöver kanske inte skilja så mycket mellan dom och mig, egentligen. Dom är väldigt rädda för den amerikanska kulturimperialismen, hur våra kulturella värden förminskas och med McDonalds överallt. Den biten tycker de är väldigt påträngande. Man kommer alltid att ha fler än en fiende.

– Bara för att det finns en överslätande liberalism från USA som sprider sig omkring så kan man ju inte ta ställning för en hitlerliknande diktator i Ryssland. Ryssland är ingen stark demokrati, nya partier kan ju inte bildas och valresultaten verkar ju delvis kontrollerade. Man kan ifrågasätta demokratin i Ryssland väldigt starkt.

– De som sagt positiva saker om Putin…det har jag väldigt svårt att smälta. Det kan i vissa fall vara nära vänner till mig och jag tror inte att vi skiljer oss ideologiskt särskilt mycket men vi har tagit ställning väldigt olika. Jag tänker aldrig vara Putins femte kolonn. Han (Putin) kan i sin regeringspolitik göra tusental olika saker och några kan vara bra, men man får se på helheten. Och anfaller man andra länder är det dags att vara väldigt tydlig.

Tittar man på mönstret blir bilden väldigt rött bland partier som vi vet har nära kontakt med Putin. Front National som fått 40 miljoner euro från rysk bank. Nigel Farage, UKIP:s ledare har uttryckt beundran för Putin, och i de partierna som röstat väldigt rött finns det en del, som du uttrycker det, är Putins femte kolonn…

– Beundran för Putin det har jag ingen förståelse för, jag förstår inte det som UKIP-ledaren säger.

Men när du ser bilden och ser sammanhanget…

– Det väcker ju till eftertanke, det är någonting vi bör diskutera. EU:s utvidgning och centralisering tycker vi är pesten, men vi har också en aktiv situation med Ryssland och de sakerna kan ju tydligen krocka i vissa fall. Eventuellt kan man kanske rösta lite mer differentierat och få träffbild på båda på ett bättre sätt.

– Det har gått väldigt snabbt och vi har lite kontakt mellan riksdagsgruppen och parlamentsgruppen. Det är svårt att hinna med en sådan diskussion, de är också nya i politiken så det har varit rivstart för dom också. Du får ställa frågorna över längre tid för att vi behöver reflektera över det här. Det är ett väldigt bra sätt att sammanställa omröstningarna på, jag tycker om tabeller.

Vår tid tog slut där och programmet på Folk och Försvar ska återupptas.

(PO)

Mer läsning som berör SD & Ukraina:

EFDD-tjänsteman smutskastade Litauens president

Winberg & Lundgren: ”Vi röstade ja!”

Skarpt tonfall om Ukraina & Navalnyj

Sverigedemokraterna & Ukraina

11 new parties added to EUbloggen´s Russia Index

Peter Lundgren: ”Naturligt att följa UKIP

Folkpartiet gör byte i EU-nämnden

Skärmavbild 2015-01-16 kl. 09.43.03

Acketoft Foto: Riksdags-förvaltningen

Jullov har inneburit rockader i Riksdagsuppdragen.

I EU-nämnden tar nu Tina Acketoft från Skåne läns vänstra plats och ersätter Maria Weimer (Uppsala län) som går till näringsutskottet och blir Folkpartiets energipolitiska talesperson, där en av frågorna blir EU:s energiunion.

 


 
(PO)

Sverigedemokraterna & Ukraina

Skärmavbild 2015-01-14 kl. 22.42.40

Det är minst sagt ett intressant dygn som varit och ett intressant dygn som väntar när det gäller Sverigedemokraternas politik i österled och då framför allt när det gäller Ukraina.

RIKSDAGSDEBATTEN

Vi börjar med att jag var nära att köra i diket på väg hem från Folk och Försvars rikskonferens i Sälen av ren förvåning.

Jag slår precis på radion när Annie Lööf (C) och Mattias Karlsson (SD) har en replikväxling i riksdagens partiledardebatt om hur Sverigedemokraterna röstar i Europaparlamentet, där SD i praktisk voteringshandling är Putins bästa vän i Norden enligt EUbloggens Rysslands-Index för EU-skeptiska partier. De diskuterar alltså EUbloggen i partiledardebatten.

Därefter följde även Göran Hägglund (KD) upp ämnet. Och att partiledarna läst EUbloggen bekräftas av Hägglund på twitter:

Eftersom Riksdagens hemsida just nu i alla fall beter sig lite muppigt får ni tidskoderna här för att skrolla fram det själv (inbäddning fungerade inte, inga direktlänkar till anföranden fungerar). Stenografiprotokollet ligger heller inte ut än.

ca 1.52.50 Annie Lööf tar upp SD:s voteringar i Europaparlamentet.

1:54:40 Mattias Karlsson, tf partiledare i SD svarar (jag har bara snabbt skrivit ned det i svaret som berör röstningarna i Europaparlamentet i sak, jag har skalat bort övrigt ) så här :

– Sverigedemokraterna har varit väldigt tydliga här i riksdagen med att fördöma det ryska beteendet mot sina grannländer, ryska annekteringen mot Krim och många andra frågor. Därför är det djupt oseriöst att utmåla oss Putins lakejer. Däremot har vi olika syn på östutvidgningen och annat mellan Sverigedemokraterna och Centerpartiet. Många av de här omröstningarna som Annie Lööf nämner handlar just om att det finns skrivningar om att uttrycka sig positiv att snabba på östutvidgningen, om associationsavtal att snabba processen att ytterligare länder ska släppas in i Europeiska Unionen med följden att Sveriges inflytande minskar ytterligare, att kostnaderna för svenska skattebetalarna ökar ännu mer.

Här har Mattias Karlsson fel menar både jag och många andra på den avgörande punkten. Det handlar om associationsavtalen. Associationsavtalen ska inte blandas ihop med medlemskap i EU. Frågan om ett eventuellt medlemskap i Ukraina ligger minst 20 år framåt i tiden, om ens någonsin och det kommer att bli en lång process där Sverigedemokraterna har gott om tid att rösta nej många gånger om man vill.

Ukraina är idag inte ens i närheten av att bli kandidatland, därefter ska Köpenhamnskriterierna uppfyllas, och sen ska alla godkänna det igen. Därefter medlemsförhandlingar, och nytt godkännande.

SD har alltså en stor mängd voteringar i Riksdag/EU-nämnd samt Europaparlamentet på sig att säga nej de kommande decennierna. Att säga nej nu stärker bara Rysslands kortsiktiga mål och gör ingen skillnad i Sverigedemokraternas långsiktiga mål.

Eftersom det tycks råda viss osäkerhet inom Sverigedemokraterna hur den slingriga vägen till medlemskap går till så länkar jag här till Riksdagens EU-upplysning

Associationsavtalen nu handlar om att stödja Ukraina och att bidra till att landet kan välja den väg som man önskar, att gå västerut istället för att bli en klientstat till Moskva. Den mest Rysslands-kritiske EU-skeptikern Jussi Halla-Aho uttrycker sig rakt – Ukraina ska inte hamna i rysk inflytelsesfär, medan SD i tidigare riksdagsdebatt sagt att Ukraina inte ska hamna i EU:s inflytelsesfär.

ca 2:10:39 Göran Hägglund tar upp röstningarna i Europaparlamentet igen i sin fråga till Mattias Karlsson.

PÅ FOLK & FÖRSVAR I SÄLEN Här fick jag tillfälle att både att visa och närmare förklara EUbloggens Rysslands-index och intervjua två riksdagsledamöter i Sverigedemokraterna, partiets säkerhetspolitiske talesman Björn Söder och dess försvarspolitiske talesman Mikael Jansson. Jag återkommer till dessa intervjuer när jag hunnit skriva ut dom och kvitterat att vi har förstått varandra. Så mycket kan jag säga nu är att min bild är att i dessa samtal fanns en vilja att börja problematisera hur man agerat och agerar framåt som rymde långt mer än den linje som Mattias Karlsson hade i debatten (och som partiet framfört i andra sammanhang). Man kan säga att det ligger i linje med svaren från partiets MEP Peter Lundgren.

SAMTIDIGT I BRYSSEL

När jag träffade MEP Kristina Winberg i Bryssel i oktober sade hon att det var en nyhet för henne att EFDD-gruppens litauer röstade helt annorlunda jämfört med Sverigedemokraterna.

Nu har har de uppenbart pratat med varandra för tillsammans har de skrivit EFDD-gruppens resolutionsförslag i en Ukraina-omröstning som kommer upp i morgon, där man dessutom passar på att damma till Ryssland för kränkningarna i Östersjön av bara farten. Man kan fördjupa och dissekera resolutionsinnehållet, men efter fyra timmars sömn i natt nöjer jag mig med att konstatera att den gjorts.

Jag tolkar att det vi ser är en början på att försöka ompositionera sig i Rysslands-indexet (vilket ni också kommer att se tydligare när jag skrivit ut intervjuerna) och att partiet närmar sig insikten att säga en sak i Sverige men agera annorlunda i Bryssel inte är särskilt hållbart i längden (alla fall inte om en bloggare matar på excelfilen efter varje votering och ställer frågor) för Nykarolinerna i relation till Putinisterna i partiet.

Men morgondagens votering är ännu mer spännande än så. Utifrån det jag har sett så kommer det eventuellt att lyftas in en uppmaning i resolutionen att EU:s ministerråd ska terroriststämpla den ryska invasionens fikonlöv, dvs Donetsk & Luhansk så kallade folkrepubliker. Jag har fått bekräftat att ECR lyft in det i sitt resolutionsförslag (vilket inte EFDD har gjort).

Sedan har en ALDE MEP twittrat om det vilket har retweetats av partigruppen, vilket kan vara en indikation även om jag inte fått det bekräftat.

Dessutom har Ukrainas president på twitter sagt att talmannen Martin Schulz (som är socialdemokrat) lovat att lyfta in det i omröstningen. Lite spekulativt så verkar det som om det skulle kunna komma med.

TILLÄGG: Det kom inte med. Läs mer här.

Min gissning utifrån detta, beroende på vad som kommer in i slutdokumentet, är att Peter Lundgren och Kristina Winberg avstår från att rösta (istället för att rösta nej) eller röstar ja men lägger en röstförklaring där man berättar vad i ja-rösten man egentligen inte gillade istället för att trycka på nej.

Men som sagt var, Europaparlamentet är lite som en hockeymatch, allt kan hända och svänga. Men i morgon får vi se hur det går och jag återkommer med resultatet på voteringarna. Här är förresten tweetsen jag hänvisade till:

20 år i EU – men medlemskapet inte på allvar för folkvalda

20 år sedan EU-inträdet.

20 år sedan EU-inträdet.

Idag fyller Sverige i EU 20 år. Vi tog steget in i EU på nyårsdagen 1995. Två hela decennier har vi varit medlemmar och vi har ett samhälle som styrs på fyra politiska nivåer. Ändå är den fjärde nivån, EU-nivån, något som man kan soffligga på – även om man är folkvald.

Sundsvalls Tidning har gjort en bra granskning som illustrerar detta. Både efter Europaparlamentsvalet och det indrekta ministerrådsvalet (som jag skämtsamt kallar Riksdagsvalet) tillsammans med landsting/regionval & kommunfullmäktigeval i höstas har ST kollat om de folkvalda har röstat. I höstas röstade faktiskt alla, 100 procent. I Europaparlamentsvalet däremot låg 5 procent på sofflocket. Statsvetaren Niklas Bolin kommenterar i artikeln:

– Det antyder att intresset för och kunskapen om EU:s politik är mindre än för den nationella och lokala politiken…Alla politiska arenor är viktiga. Men möjligen kan man se en politisk röst lokalt som mer värdefull eftersom man på det stora hela inte är lika många som röstar som i ett EU-val.

Och på twitter:

Fler inlägg om #SEiEU20År:

20 år sedan folkomröstningen

EUbloggen har hittat jublande yngling i Rapportsändning 20 år senare

Ingvar Carlsson & Ulf Dinkelspiel om vägen till medlemskap

Gyllenhammar: Vi behöver prata mer EU