A Bruxelles, je viens d’invoquer à l’instant l’article 42.7 au nom de la France #UE pic.twitter.com/w1ygZ7KaPW
— Jean-Yves Le Drian (@JY_LeDrian) November 17, 2015
//platform.twitter.com/widgets.js
En historisk tweet. Frankrike väljer att aktivera 42.7 och inte 222.
För mer läsning om de olika artiklarna finns en utmärkt genomgång på Folk och Försvar.
Jag har tidigare skrivit om solidaritetsförklaring (och ffa 222).
PHOTO © European Union 2014
France 24 har publicerat ett AFP-telegram som uppger att Europaparlamentariken och partiledaren Marine Le Pen som leder Nationella Fronten ska upp i rätten i oktober anklagad för anstiftan till rashat efter att ha jämfört muslimska böner med nazistockupationen. Jämförelsen ska ha gjorts 2010 och frågan har utretts sedan 2012.
(PO)
De som säger att ett litet EU-land kan få inflytande genom aktivitet har i det senaste Poängkortet för EU:s utrikespolitik fått ett starkt argument. Det är ett researchprojekt från tankesmedjane European Council on Foreign Relations som årligen gör en bedömning av EU:s hantering av resten av världen. Första gången det släpptes var 2010.
Sverige kommer på en delad andra plats som ledare i olika politikområden. Bara Tyskland är mer aktiv än Sverige och Storbritannien. Jämför Sveriges elva poäng med exempelvis Finlands mer go-with-flow på 2.
Klicka på bilden för att läsa rapporten.
”Sweden’s high score is linked to its activist diplomacy and its commitment to playing an important role in shaping and supporting collective European decision-making.”
Rapporten pekar på allt från Kinapolitiken, klimatförhandlingarna och demokratistöd till MENA, men också stora insatser för syriska flyktingar. Men även undantag noteras:
”Sweden was notably absent from the list of countries who continued to push, even in small ways, for media freedom in Russia.”
Sverige får en ”Leader”-poäng mer än förra året och tar sig upp från en delad tredje plats till en delad andra. Fjolårets etta Frankrike har sjunkit ned till fjärde plats.
Sen ska man som Björn Fägersten påpekar alltid idka självrannsakningar när man tittar på en ranking.
För statsvetare som sysslar med EU/utrikespolitik är det här ungefär som ett VM, några kommentarer i urval:
(PO)
Far och dotter Le Pen PHOTO © European Union 2014
”The death penalty is cruel and inhuman, and has not been shown in any way to act as a deterrent to crime. The European Union regards abolition as essential for the protection of human dignity, as well as for the progressive development of human rights.”
Citatet ovan är hämtat från EU:s utrikesservice. I svallvågorna efter terrordådet mot Charlie Hebdo finns olika politiska utspel. Ett av de tydligaste och mer populistiska är att Nationella Frontens ledare Marine Le Pen nu kräver en folkomröstning om att återinföra dödsstraffet. Politiskt är utspelet en win-win för henne (sedan kan man tycka vad man vill om det osmakliga i utspelet).
Eftersom dödsstraff är emot EU:s fördrag kan inte Frankrike genomföra en lagstiftning om dödsstraff utan mycket allvarliga konsekvenser. Eftersom Le Pens uttalade mål är att förstöra hela EU (någon annan gång kommer jag gå in på konsekvenserna av en sådan utveckling, låt mig bara säga att jag är helt övertygad om att det kommer att sluta väldigt illa både för europeisk ekonomi, för fred och säkerhetsläget i vårt närområde) så ligger konsekvenserna i hennes intresse (för att inte tala om andra regionala aktörer).
Nu ska jag understryka att jag inte är jurist utan analyserar politik, det finns säkert läsare som kan bidra med mer här, så ha det i åtanke när du läser inlägget.
Men min bedömning är att Frankrike skulle behöva skrota både Europakonventionen för mänskliga rättigheter (samtliga EU-medlemmar har ratificerat det sjätte protokollet) och lämna EU, vilket med tanke på historien är ett likhetstecken att EU upphör att existera som vi känner det.
Enda gången som Europakonventionen godkänner dödsstraff är en krigssituation. Så här svarade EU-kommissionen på en fråga kring dödsstraffet från Ashley Mote (UKIP) 2008 (vad jag vet lär inte rättsläget ha ändrats):
”In relation to Article 2 of the Charter, ‘Right to life’, the explanations quote in particular Article 2(2) of the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (ECHR), which states that ‘Deprivation of life shall not be regarded as inflicted in contravention of this article when it results from the use of force which is no more than absolutely necessary: (a) in defence of any person from unlawful violence; (b) in order to effect a lawful arrest or to prevent the escape of a person lawfully detained; (c) in action lawfully taken for the purpose of quelling a riot or insurrection’.
They also quote Article 2 of Protocol No 6 to the ECHR, according to which ‘A State may make provision in its law for the death penalty in respect of acts committed in time of war or of imminent threat of war; such penalty shall be applied only in the instances laid down in the law and in accordance with its provisions’.
Neither these references to the Charter nor even Article 2 itself have the effect of allowing the death penalty to be reintroduced in Europe.
It is worth noting that Protocol No 13 to the ECHR is in fact intended to abolish the death penalty in all circumstances, even in time of war or of imminent threat of war.”
EU har också en högprofilerad politisk agenda att arbeta emot dödsstraff i världen. EU:s utrikesservice skriver på sin hemsida:
”The European Union holds a strong and principled position against the death penalty; its abolition is a key objective for the Union’s human rights policy. Abolition is, of course, also a pre-condition for entry into the Union.
Indeed, the EU is the leading institutional actor and largest donor to the fight against the death penalty.”
Och blir det inte en folkomröstning så kan Le Pen skylla på att EU satt stopp. En Win-Win.
Så när du läser om Le Pens utspel, ha då i åtanke att målet är inte att få till den primitiva hämnden öga-för-öga gentemot förrövarna utan att faktiskt rasera Europa som vi känner det.
(PO)
Under semester och period med intensivt jobbande har det blivit stiltje på bloggen. Stilla är väl inte rätta ordet för att beskriva den växande eurokrisen. Berlusconi har fallit, Spanien har fått ny regeringen, Belgien har fått sänkt kreditbetyg och den ungerska valutan är under attack.
De dystra framtidssiarna blir fler och fler. Economist ägnar senate numret åt Eurons utmaningar, the FT:s kolumnist ger euron bara dagar kvar.
Risken ökar nu snabbt för att marknaden tvärviker i flera länder och att det blir politiska panikreaktioner som leder till en kedja av händelser som slutar med att Euron som vi känner den idag går under.
Ett sådant scenario skulle också innebära påfrestningar för hela EU. Det är möjligt att några nordliga länder (läs Tyskland, Finland, Holland och Österrike) skulle behålla en gemensam valuta medan Frankrike skulle hamna på fel sida med sina vikande kreditbetyg och tyngda banksektor. I sådana fall skulle den historiska EU-axeln mellan länderna vid Rhens stränder vara ett minne blott.
Det är dysterscenariot för EU-vänner. Mitt stalltips lyder fortsatt process mot överstatlighet eftersom inget enskilt land kan lösa krisen. Det kan bli en kämpig jul för Europas politiska ledare och skattebetalare. Går vi mot ett Eurons Harmageddon eller reser sig Euron och unionen sig som en Fågel Fenix hur krisens aska?
(PO)
Idag hålls ännu ett toppmöte inom EU med anledning av den stora KRISEN, den som handlar om framför allt Grekland, men som nu hotar banker och riskerar att dra andra länder med sig.
Jag har bloggat ganska mycket om Grekland, Tyskland och Frankrike och det politiska ledarskapet. Om hur krisen kunde ha undvikits om inte de stora länderna också hade fuskat med stabilitetspakten, om grekisk inkompetens, och dynamiken mellan Frankrike och Tyskland. Läs inläggen under taggen Grekland. Idag nöjer jag mig med att konstatera att troligtvis löser inte det här mötet frågorna – nu heller. Räkna med fler toppmöten och kast mellan hopp och förtvivlan både på börser och i analyser.
Rekommenderar idag SVT:s Rolf Fredriksson, min tidigare kollega i Bryssel, som inför läsning. Hans analys inför dagen hittar du här.
Läs även: SvD, SVT, SVT, SVT, DN, DN, EUobserver och Europaportalens liveblogg.
Temperaturen kring euron fortsätter att stiga. Fler och fler signaler om att beslutsfattare runt omkring i Europa börjar bli nervösa när det gäller euron och dess framtid hopar sig.
De länder som ska införa valutan enligt fördragsåtaganden, som Sverige, skattar sig just nu lyckliga att man inte kom med. Trots att Sverige röstade nej i folkmomröstningen så är egentligen Sverige bundet av fördraget att införa Euron när konvergenskriterierna är uppfyllda – vilket Sverige medvetet valt att inte uppfylla. Under min tid i EU-kommissionens pressrum 2006-2007 kom frågan flera gånger till EU-kommissionens talesmän när man skulle skruva åt tumskruvarna på Sverige så att man uppfyller sina åtaganden.
Just nu är många Eurovänner glada över att Sverige står utanför. I Agenda i söndags sade bland annat finansminister Anders Borg att det var skönt att Sverige inte är med, läs mer i Expressen. Men regeringskamraterna i Folkpartiet är de enda som just nu i Sverige ändå förordar ett medlemskap – som i fredags på SvD Brännpunkt.
Det är snarare Borgs försiktighetslinje som präglar inriktningen i andra länder än Birgitta Ohlssons europositiva hållning.
Euractiv rapporterar idag om AFP som uppger att flera nya medlemsstater i EU, som också har förbundit sig att införa Euron när de är redo, nu tvekar och vill ta sig ur sina förbindelser. Diplomatiska källor pekar ut sju länder som är överväger folkomröstningar för att ändra sina fördrag med EU. Det är förutom tidigare euroskeptiska Tjeckien med presidenten Vaclav Klaus i spetsen och Ungern som hintat åt det här hållet tidigare, även Bulgarien, Lettland, Litauen, Polen och Rumänien. Samtliga länder kom med 2004 eller 2007. De här länderna har också krävt att få sitta med vid bordet när euroländerna diskuterar krisen, eftersom besluten också påverkar länder som också är förbundna att gå med i framtiden.
Cypern, Estland, Malta, Slovakien och Slovenien som också de kom med i den femte utvidgningsvågen har redan infört Euron som valuta.
Samtidigt ökar trycket på Grekland med ryktena om en statskonkurs, och diskussionerna om ett land kan lämna eller inte går heta. EU-kommissionen försöker skapa lugn genom att slå fast att det inte går att lämna eurosamarbetet (till skillnad från själva EU som genom fördraget fått en utträdesklausul och att det finns anledning till optimism efter 2012. Men ihärdiga rykten om att Tyskland förbereder sig för ett grekiskt ”worst case/statskonkurs” får bankaktierna att falla rapporterar SvD. Om reaktionerna är överdrivna eller inte låter jag vara osagt, men det är tecken på instabiliteten och hur nervöst läget är.
Att allt fler länder mer eller mindre öppet pratar i termer som Anders Borg, ”skönt att vi inte är med”, visar bara på lägets allvar. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen – nyckeln för framtiden är vad de fransk-tyska politikerna nu förmår att göra för att hantera krisen.
(PO)
…så kan man beskriva pressmeddelandet från EU-kommissionär Cecilia Malmström när det gäller Italien och Frankrikes mycket omstridda beslut tidigare i år att införa åtgärder riktade mot afrikanska immigranter. Det var inget brott mot Schengenreglerna att Italien utfärdade temporära papper så att immigranterna/flyktingarna (framför allt från Tunisien i samband med starten av den arabiska våren) kunde resa vidare till andra länder. Det var heller inget brott av Frankrike att införa gränskontroller för att stoppa immigranter att ta sig in.
Malmström skriver: ”From a formal point of view steps taken by Italian and French authorities have been in compliance with EU law. However, I regret that the spirit of the Schengen rules has not been fully respected.”
Frågan är hur hårt Malmströms ajabaja biter på Berlusconi och Sarkozy. Troligtvis inte alls.
(PO)
Schengen, alltså avtalet om fri rörlighet över gränserna utan gränskontroller, är veckans talk of the town. Bakgrunden är bland annat hur Italien och Frankrike har hanterat den nordafrikanska flyktingfrågan. Ämnet var uppe som debatt under sessionen där många parlamentariker riktade kritik mot de tillfälliga gränskontroller som sattes upp. Det finns också ett förslag om att ändra reglerna så att tillfälliga gränskontroller kan sättas upp – men många parlamentariker kräver att beslutet då ligger på EU-nivå och att det är extraordinära omständigheter. Här menar en del att 25 000 flyktingar till Italien, jämfört med exempelvis svenskt flyktingmottagande, inte kan anses som särskilt extraordinärt och att frågan i Italien och Frankrike används populistiskt av Berlusconi och Sarkozy för att rikta blicken från deras vittrande maktpositioner.
Därför blev det ett extra surr i morse på en nordisk-baltisk frukost i parlamentet om nyheten att det i Danmark finns långt gångna diskussioner om att införa gränskontroller pga ”kriminalitet.”
Danskarna kringgår Schengen genom att införa permanenta stationer vid gränsövergångarna där tullare ska göra ”stickprovskontroller” för att hitta exempelvis vapen och narkotika. Genom att hänvisa till att det är ”stickprov” räknar danskarna med att ska vara hållbart legalt. Det är Dansk Folkeparti som fått igenom förslaget, samt att Danmark ska stötta Frankrike och Italiens strävan om starkare gränskontroller.
Diskussionen kring frukostbordet gick om Danmarks variant av gränskontroll strider mot Schengen och/eller den nordiska passfriheten. Schengen är en stark symbolfråga för EU-samarbetet och angrepp på Schengen blir då för dess försvarare en attack mot EU-fundamenta.
Schengen kommer att fortsätta att diskuteras under maj och på toppmötet i juni. Dessutom kan det mycket väl bli så att EU:s domstol så småningom prövar det danska beslutet. Det i sin tur kommer att spä på en dansk debatt och kritik mot att EU:s domstol är ”aktivistisk” och motarbetar Danmark politiskt. Danmark har ju åkt på stryk i domstolen för hur man hanterat tredjelandsmedborgare som varit gifta med EU-medborgare när det gäller bosättning i Danmark.
(PO)
TILLÄGG: Föga förvånande har även EU-kommissionen reagerat under dagen på det som blev morgonens snackis på frukostmöte. Läs mer här. Svenska regeringens officiella kommentar är mer återhållsam om att man inte utrett konsekvenserna för Sverige…
Medelhavsunionen har bildats i helgen. Frågan är bara om det blir fågel eller fisk. Sarkozys storvulna planer har urholkats och ifrågasatts. Entusiasmen har varit måttlig från andra länder på båda sidor Medelhavet. I praktiken blev det inordnat en redan befintlig struktur, Barcelonaprocessen.
Som jag ser det kan följande hända:
1) Medelhavsunionen blir en förebild för EU:s grannskapsområden och kommer att följas av Östunion (Ukraina och Georgien, kanske Ryssland i en avlägsen framtid etc) och blir ett sätt för EU att knyta nära men aldrig släppa in fler medlemmar i unionen. Samarbetet kommer att utvidgas så mycket så att länderna runt omkring känner att de inte har ett val att säga nej, men de kommer aldrig att få vad de vill – fullvärdigt medlemskap. Relationen präglas av överordning och underordning.
2) Medelhavsunionen imploderar när fransk arrogans kolliderar med tysk ordning och spretiga men viljestarka ledare i olika diktaturer.
3) Medelhavsunionen blir precis som EU var en gång i början, ett första steg där nya steg tas eftersom mot fullständig integration av rörlighet för varor och tjänster – samt starkare politisk samordning.
I ärlighetens namn tror jag definitivt inte på det tredje alternativet, däremot att det blir ett 1 eller 2.
(PO)
EUbloggen 