Le Pens röstkort användes av annan MEP

Uppmärksammar på Hela Hälsingland den senaste skandalen i Europaparlamentet – kring hur Le Pen röstade utan att vara i kammaren,

Det uppmärksammades först av Anna Maria Corazza Bildt.

//platform.twitter.com/widgets.js

//platform.twitter.com/widgets.js

//platform.twitter.com/widgets.js

I Sverige har bland andra Teresa Küchler på SvD skrivit om skandalen.

Annonser

Slipsdag förslag från Corazza Bildt

Under måndagen hade jag förmånen att trendspana om EU för en grupp journalister på Sveriges Radio, en av sakerna jag sade var att genom att Juncker dragit tillbaka en mängd lagstiftning så är parlamentet lite undersysselsatt och då kan det förstås hända att det kommer en rad initiativbetänkande och yttranden som inte har någon skarp relevans och att det är viktigt att se upp så man inte tror att det är skarpa saker swischar förbi i cyberrymden.

Idag skriver jag om just en sådan sak på HelaHälsingland, för visst behöver EU en slipsdag som Anna Maria Corazza Bildt tycker? Eller?

”Listdrabbade” svenskar är kritiska mot portningen av Rysslands EU-ambassadör

Hökmark (M)

Hökmark (M)

Talmannen Martin Schulz beslut att stoppa Rysslands EU-ambassadör från att besöka Europaparlamentet får kritik nu från flera av de parlamentariker som portats från Ryssland. På twitter säger Gunnar Hökmark (M) att ”I sak borde vi kalla ambassadören och förklara den Rysslandspolitik som vi beslutar, inte falla i listlogik” medan den andra svenska europaparlamentariker som inte får resa till Ryssland, Anna-Maria Corrazza Bildt tycker att Schulz haft för bråttom och skulle ha förankrat beslutet först. I ett brev kallar hon Schulzs beslut för odemokratiskt. Nedan kan du läsa vad Corrazza Bildt skriver.

Dear President Schulz,

I have been dismayed to learn that the European Parliament is imposing sanctions to a third country without a formal decision by the Conference of Presidents.

Your unilateral decision is arbitrary and undemocratic.

Anna Maria Corazza Bildt en av de som får presidieposter FOTO © European Union 2014 - EP

FOTO © European Union 2014 – EP

Furthermore, you have informed the Russian Ambassador about retaliatory measures, before informing your own MEPs, not even those who are on the Russian list. We have actually asked to meet with you but you went public before even listening to those concerned. Let me remind you that we are on the list as individuals, the European Parliament is not sanctioned as an institution.

I appreciate you asking the Russian authorities for clarification on the list and your wish to show your solidarity, but I deplore the retaliatory and counterproductive way you have decided to react.

We should instead show our resolve constructively. The EP should not enter the vicious circle of tick for tac and escalating rhetoric that we have been condemning. The EU has protested the Russian list as non-legally based and detrimental to the already weak channel of communication between the EU and Russia. Should the Parliament, house of the people of Europe that we represent, be the EU institution that imposes restrictions on dialogue?

With your countersanctions we are doing exactly what we deplored, adopting sanctions that are not based on international law.

An eye for an eye, tooth for a tooth can never be a way to show EP resolve, it rather undermines our credibility at a time when there is war in Europe and a humanitarian crisis of Bosnian war dimensions.

I would have expected a reaction from our President that would spare no effort on building consensus in the European Parliament, to stand up for freedom of expression as well as peace and freedom in Ukraine. The Resolution on the state of EU – Russia relations under vote next week in plenary is a good first step.

In my view, the EP should actively put pressure on the Member States to stand united and firm at the upcoming European Council on the 25th  of June, in adopting appropriate measures, including renewing the sanctions against Russia until the Minsk agreement is fully implemented. We should work together with the Council, the European High Representative for Foreign Affairs and Security and the Commission to explore possibilities to expand the EU list of individuals, for example with those responsible for the illegal detention of Nadya Savchenko. Our counter-measures should be based on breaches of international law, not on revenge. I will be happy to provide you with additional measures I am working on with my blacklisted colleagues.

I hope you will share my concerns and take up this issue at the Conference of Presidents on the 4th of June and reconsider your position.

Best regards

Anna Maria

Nytt hopp för stopp mot skjut och gräv

EU-politiken är aldrig helt avgjord. Nu har en oväntad lucka öppnat sig i att kunna sätta stopp mot skjut och gräv av svensk säl. Bakgrunden till stoppet är i korthet EU-kommissionens tolkning av en WTO-dom efter att Norge och Kanada klagat på det handelsförbud mot sälprodukter som bland andra dåvarande Europaparlamentarikern Carl Schlyter (MP) drev fram.

Det är europaparlamentariken Christofer Fjellner (M), som varit engagerad i frågan länge, som på twitter berättar om en omröstning i Internationella Handelsutskottet som ger Kommissionen en bakläxa.

Handelsutskottet kräver att EU-kommissionen, istället för att helt slopa Sveriges möjligheter att ta tillvara på sälen efter skyddsjakten, ska modifiera lagstiftningen vilket WTO-beslutet ger möjlighet. Kommissionen valde inte den vägen eftersom man (förenklat) ansåg det vara för krångligt. Men det köper inte handelsutskottet som alltså gör tummen ned.

Beslutet som togs med en liten men tydlig majoritet med 19 mot 14 röster, samt 3 som avstod, ger svenska kustbygder hopp om en klokare resursanvändning av skyddsjakten. Istället för att tvingas ”gräva ned” och inte ta djuret till vara så finns det hopp om att skinn, späck och kött kan tas tillvara. Det innebär att det EU-finansierade projektet (visst är det ironiskt!) som tagit fram fler sätt att tillvara ta sälen och skapa produkter inte varit helt förgäves.

Frågan ska nu också upp inre markandsutskottet (IMCO), där är Fjellners partikamrat Anna Maria Corazza Bildt vice ordförande och socialdemokraten Jens Nilsson är suppleant. Därefter ska frågan röstas om i plenum. Om Europaparlamentet som helhet går på majoriteten i handelsutskottets linje kommer möjligheten att ta tillvara på sälens produkter att finnas kvar, även om regelverket kopplas ännu hårdare till skyddsjakten.

Uppdaterat: Det påpekas från Socialdemokratiskt håll att partiets ledamöter även lagt ändringsförslag till förmån för att svenska sälar ska kunna tillvaratas.

 

(PO)

EUbloggen Weekly


EUbloggen Weekly gives you a video summary from a Swedish Perspective on EU affairs. This week with Swedish grades for Barroso, the agency who forgot EU and MEP of the WEEK.

Read longer posts (in Swedish, use Google Translate):

Swedish Grades for Barroso

The Agency who forgot EU

(PO)

Medan jag suttit på en fjälltopp…

IMG_2263

Kvällsutsikt från Storulvåns fjällstation. 33 grader i solen uppmättes på ett vindstilla fjäll utan skugga.

…så har inte Europeiska Unionen stått stilla. Under min semester kan bland annat följande noteras:

FÖR DET FÖRSTA: Jean-Claude Juncker valdes som väntat till EU-kommissionens ordförande. Röstsiffrorna blev 422 för, 250 emot och 47 som avstod. 10 röster var ogiltiga och 22 saknades vid röstningen. 422 var bekvämt över gränsen 376 som Juncker behövde, även om det inte var överväldigande. Officiellt röstade EPP, S&D och ALDE för. Omröstningen är hemlig, så med reservation för att jag kan ha fått något om bakfoten så röstade svenskarna så här:
För: Federley (C), Wikström (FP), Paulsen (FP), Post (Fi), Adaktusson (KD), Hökmark (M), Fjellner (M), Corraza Bildt (M).

Avstod: Ulvskog (S), Ludvigsson (S), Hedh (S), Guteland (S), Nilsson (S), Eriksson (MP), Ceballos (MP), Lövin (MP)

Emot: Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD), Andersson (MP)

Den Gröna Gruppen, trots en riktig påhejare till Spitzenkandidatenupplägget var splittrad vilket också avspeglar sig i Miljöpartiets röstning. Läs mer om MP & Juncker, notera särskilt att det var Max Andersson som röstade nej som svarade på mina twitterfrågor.

 Socialdemokraternas partigrupp var för Juncker och betraktade valet som en seger, både för Junckers löften men också för maktöverföringen till parlamentet. Här gick de svenska S-ledamöterna mot partilinjen och avstod att rösta. Däremot följde Post (Fi) partilinjen vilket hon fått kritik för i bloggar, sociala medier och av Fi:s förra MEP Maria Robsahm. Svenskarna i S-gruppens agerande får betraktas som ett utslag för hela den svenska kluvenheten inför Spitzenkandidaten och dynamiken med dubbla partilojaliteter (mot europeisk partigrupp och svensk debatt).

Vänsterpartiet hamnade på nejsidan tillsammans med det enda svenska parti som stod utanför Spitzenkandidaten – Sverigedemokraterna. Läs mer om V & Juncker. Jag har också på väg ned från fjället twitterdiskuterat detta även med Lars Ohly och tydligen är jag helt obegriplig när jag konstaterar att Vänsterpartiet har ätit kakan (haft en kandidat med i Spitzenkandidaten-racet som sagt att största partigruppens kandidat måste väljas) och sedan vill ha den kvar (att rösta emot Juncker).

FÖR DET ANDRA: Jag förlorade vadet om en lunch.

Jag lovar att återkomma med en uppdatering och redovisning att jag betalat min skuld här på bloggen.

FÖR DET TREDJE: Att spekulationerna kring om, hur, och vilka som väljs till Rådets ordförande och EU:s utrikeschef i kväll. Jag har sen långt tidigare gjort min lista på vilka jag tror på. I ärlighetens namn tror jag att en har fallit ifrån – Dalia Grybauskaitè har varit alldeles för kritisk mot Ryssland och tagit strid mot den italienska kandidaten för utrikesposten (pga för mjuk mot Ryssland) för att få stöd…

Hur går det då? Leta efter en kombination som innehåller en, men inte två socialdemokrater, minst en kvinna, en från ett nytt medlemsland. Men det troliga är att det inte blir några besked i natt alls.

FÖR DET FJÄRDE: Att den bleke, matte, svettige och trötte Juncker gjorde ett helt annat intryck i kammaren i Strasbourg än under kampanjen. Läs Ronny Patz analys om Junckers nyvunna energi.

FÖR DET FEMTE: Cameron överraskade och utsåg Lord Hill till kommissionär från Storbritannien. Därmed sidsteppade han favoriten Andrew Lansley. Läs även Guardians analys (tack till Ralf Grahn för länken). EUobserver går så långt att Lorden kallas för obskyr

Till sist noterar jag att Reinfeldt ännu inte gjort sitt drag om den svenska kommissionärsposten. Kanske avvaktar han utfallet av den långa natten med stats- och regeringscheferna för att ha en teoretisk chans att ge Carl Bildt utrikesjobbet (jo, Bildt har nämnts i internationella medier) eller kanske, kanske få uppdraget själv som rådets ordförande. Nu tror jag inte att det blir så, men jag kan inte se något annat skäl till att dröja med beskedet för svensk vidkommande.

(PO)

IMG_2356

Bloggaren gör en #fjällfie från Ulvåtjärnsstugan.

 

Nordiska presidieposter till svenskorna

Anna Maria Corazza Bildt en av de som får presidieposter FOTO © European Union 2014 - EP

Anna Maria Corazza Bildt en av de som får presidieposter FOTO © European Union 2014 – EP

När presidieplatserna fördelades så har framför allt svenska kvinnor från fyra olika partier lyckats med att få viktiga positioner. Cecilia Wikström (FP) lyftes fram till utskottsordförande i PETI, utskottet för framställningar,i en uppgörelse som sidsteppade EFDD:s kandidat i det som blev valets heta snackis i Bryssel (och på twitter).

Svenskorna lade också beslag på tre 1:e vice ordförandeplatser:

  • Anna Maria Corazza Bildt har fått platsen i det traditionellt tunga och viktiga IMCO, utskottet för inre marknadsfrågor.
  • Marita Ulvskog fortsätter en tung svensk socialdemokratisk tradition (minns ex att Jan Andersson satt som ordförande 2005-2009) genom att plats i EMPL, Sysselsättning & Sociala frågor.
  • Isabella Lövin fortsätter att positionera sig tungt i fiskefrågor och tar nu vice ordförandeposten.

Det som dessa fyra har gemensamt är att de har suttit en mandatperiod där de alla tagit för sig och gjort avtryck gentemot sina europeiska partikamrater och visat förmåga både i att nätverka och bedriva politik.

Övriga nordiska presidieposter i utskotten hittar ni nedan:

1:e Vice ordförande

FI: Petri Sarvamaa (Saml) —–> BUDG / Budgetutskottet

SE: Anna Maria Corazza Bildt (M)—–> IMCO / Inre marknaden och konsumentskydd

SE: Marita Ulvskog (MP) —-> EMPL / Sysselsättning & Sociala frågor

SE: Isabella Lövin (MP) —-> PECH / Fiske

2:a Vice Ordförande

FI: Paavo Väyrynen (C) —-> DEVE / Utvecklingsutskottet

3:e Vice Ordförande

DK: Ulla Tørnæs (V)  —-> EMPL / Sysselsättning & Sociala frågor

4:e Vice ordförande

DK: Morten Helveg Petersen (RV), Ledamot —–> ITRE / Industri, forskning och energi (på bekostnad av en ledamot från EFDD)

Några presidieposter har också skjutits upp. Jag har inte heller full koll på alla sidouppdrag som till exempel uppdraget är bli partigruppens koordinatör i ett visst utskott. Fredrick Federley (C) har exempelvis ALDE-uppdraget i industriutskottet ITRE.

Hela listan på vilka utskott nordiska MEP:ar sitter i hittar du här.

Alla presidieposter i utskotten finns i bilden nedan.

Klicka på bilden för att se större version.

Klicka på bilden för att se större version.

(PO)

Fotnot 1: Notera att (V) är ett danskt V vilket innebär Venstre, ett liberalt parti som är medlem i den liberala gruppen ALDE. RV står för ett Radikale Venstre, även de är med i ALDE.

Fotnot 2: I detta inlägg använder jag korrekt landsförkortning FI för Finland. I ett tidigare inlägg använde jag det gamla SF vilket orsakade viss uppmärksamhet på twitter, SF byttes 1994 till FI – nu hoppas jag bland annat att Päivi och Adam blir nöjda att det är ordning på mina förkortningar.

HELA LISTAN: Nordiska meppar gillar industri och rättsliga frågor mest

Ny generation tar över EPP

Det blir en ny generation politiker som tar över ledningen av EPP, den största partigruppen i Europaparlamentet. Tysken Manfred Weber är född 1972 och efterträder fransmannen Joseph Daul (född 1947) som gruppens ordförande.

Weber valdes nästintill enhälligt, 190 av 192 närvarande röstade på CSU:aren. Weber är till yrket ingenjör och gör sin tredje mandatperiod i parlamentet.

Tyskland är den största delegationen i EPP med 34 ledamöter, följt av Polen 23 och Frankrike 20. Sverige har fyra ledamöter i partigruppen; moderaterna Gunnar Hökmark, Christofer Fjellner och Anna-Maria Corazza Bildt samt kristdemokraten Lars Adaktusson.

Om PSE (Socialdemokraterna) fortsätter med Martin Schulz som partigruppsordförande blir alltså Europaparlamentsarbetets två nyckelfigurer tyskar. Hur det kommer att påverka synen på Tysklands makt inom EU och bilden av en traditionell fransk-tyskaxel som EU:s motor låter jag vara osagt, kanske löser Socialdemokraterna det genom att välja en fransman…

Läs mer på EPP:s hemsida.

ANALYS: Moderaterna gjorde som vanligt

DSC_0114

Två C-läns kandidater fick pryda valstugan HÄR i Uppsala, men det gick inte så bra i valet DÄR.

Moderaterna: 507 488 röster, vilket motsvarar 13,65% av väljarna.

Moderaterna åkte på ett rejält nederlag och gjorde ett historiskt lågt resultat. Många ville snabbt göra listettan Gunnar Hökmark till syndabock men det är att göra analysen alldeles för snabbt. Tove Lifvendahl som är politisk chefredaktör på SvD  konstaterar i sin eftervalsanalys att det är långt mer komplicerat än så;  ”Det intellektuella lågvattenmärket är att förstanamnet inte flög tillräckligt hos väljarna.”

Moderaterna har två stora problem i Europaparlamentsval som hänger ihop. Det ena är att de underpresterar, precis som Socialdemokraterna, i Europaparlamentsval jämfört med Riksdagsval. Parlamentsvalet är chansen för väljarna att markera missnöje eller vara lite vågad och välja något annat alternativ än man brukar.

Det andra problemet är att man sitter i regeringsställning och drabbas man ännu hårdare. Jag har sammanställt en tabell där den närmast liggande SCB-mätningen jämförs med valresulatet. Vi ser då snabbt att moderaterna ALLTID gör ett sämre val än riksdagssympatierna, och att effekten är starkare när partiet är i regeringsställning.

Vi ser också att valet 2014 inte var det sämsta, det var faktiskt bättre än 2009 i relativa tal. Det är också ett bättre resultat än vad Socialdemokraterna, som är i opposition, hade 2014. Socialdemokraternas differens landade på 11,1 mellan SCB och valresultatet, moderaterna på 9,0.

Skärmavbild 2014-06-01 kl. 20.52.58

R=Regering O=Opposition

 

 

 

 

Nu undrar du säkert på vad är det här för Ny-Orwellskt sätt att vända på siffror, gjorde inte Moderaterna ett svagt valresultat? Jo, 13,7 är 13,7, men för att förstå och göra analysen på rätt sätt behöver man perspektiv.

Moderata väljare tog chansen att straffa och visa missnöje med sitt parti, i mindre omfattning än 2009 (sett till skillnaden mellan SCB och valet) men ändå i en mycket stor omfattning.

Det finns flera saker saker att vara missnöjd med som moderat väljare som bidrog till att man stannade hemma på valdagen eller lade sin röst på någon annan. En del är försvarspolitiken som blivit rykande het efter Ukrainakrisen, där partiet kört sitt historiska förtroende i botten. En annan del ligger i den regeringströtthet som många väljare upplever att regeringen Reinfledt utstrålar. En tredje del handlade om att valdiskursen kom att handla om andra frågor än de som brukar vara Moderaternas paradgrenar. Istället för att få en debatt dominerad av ekonomi och trovärdighet handlade det om griseknorrar, klimat och feminism.

Valresultatet kan ses som en varning, skärp er till det ”riktiga” valet. Varningen är lite mindre skarp än vad den var för fem år sedan. Men budskapet har nog gått fram. Skillnaden mot 2009 är att det är ett år kortare tid att ta till sig budskapet. Den andra skillnaden är att fallhöjden för moderaterna minskat kraftigt, från 29,9 ned till 22,7 i SCB-mätningarna. Dessa orsaker får letas i inrikespolitiken, men här lär det framför allt vara att Moderaterna dras med Göran Persson-sjukan, att man uppfattas som trött. Åtta år i den moderna politikens tempo är som ett par decennier som på Tage Erlanders tid.

Tillbaka till första namnet Gunnar Hökmark. Hökmark hade några riktiga rejäla fighter med Marita Ulvskog, där deras debattstil kan beskrivas som hatkärlek. Genom att vara associerad till de gamla moderaterna blev Hökmark en måltavla, både för politiska motståndare före valet och som syndabock för nya moderater efter valet. Hökmark tillhör också kategorin politiker som gör sig bättre i verkligheten än i tv-kamerans lins (som kan få honom att framstå som lite kall och arrogant, något i alla fall jag aldrig upplevt när jag sett honom i den riktiga världen), men trots det är Tove Lifvendahls fråga relevant: ”Hur mycket mer hade Moderaterna tappat utan ett förstanamn som klarade debatterna både på engagemang, erfarenhet och kunskap?”. Hökmark fick överlag från godkänt till mycket bra betyg när debatterna betygsatts av olika bedömmare. Dessutom var Fredrik Reinfeldt den partiledare som gav sitt toppnamn minst kampanjstöd enligt en sammanställning från SvD.

Vad kunde då Moderaterna gjort annorlunda då?

Förutom att Reinfeldt kunde ha kampanjat mer och tidigare med Gunnar Hökmark? Med facit i hand hamnade Moderaterna i försvarsstrider på de områden som kom att dominera valrörelsen, som jämställdhet och miljö. Det var förutsägbart att motståndarna skulle pressa partiet där, då finns bara två strategier att ta till. Att antingen var stark nog att placera den viktiga debatten i en annan ruta, en där man har fördel. Det mäktade inte moderaterna med i det här valet (försöket var halvhjärtat), eller att gå till offensivt spel i den rutan innan man är i ett låst läge. Det klarade Moderaterna inte heller av.

I miljöfrågorna gick det så långt att SvD i en sammanställning utan att blinka gjorde fel och skrev 0 procent som Moderaternas utsläppsmål, istället för 40 procent. Christofer Fjellner gick i taket, men skadan var egentligen skapad långt tidigare. För om inte ens SvD reagerar över att man skriver 0 istället för 40 så beror det på att Moderaterna varit mindre bra på att kommunicera att man driver frågan. Istället är det bilden från de politiska motståndarna som har fastnat, den som målar upp Moderaterna som ett industriellt utsläppsparti som tar storkapitalets intressen före allting annat.

gunnar hökmark

Partiets Här-och-Där-budskap tilltalade hjärnan mer än hjärtat, och sedan var det för abstrakt, vadå och hur undrar man? ”Uppstyrd Ekonomi där. Fler människor i arbete här”. Jag citerar bloggaren ”The Campaign Dossier”: ”Man kan undra vilken copywriter som godkänt detta språkliga missfoster? Inte speciellt snyggt. Och som politisk kommunikation är det på gränsen till intetsägande.”

Jag går nog steget längre och säger intetsägande. Visst, många valaffischer är intetsägande men det går att göra betydligt mer. Jämför moderaternas med den emotionella reklamcocktail som Miljöpartiet levererade med bilder på översvämmade lekplatser så förstår man att Moderaterna kampanjade i motvind. Tänk vad spännande det hade varit kommunikativt om Moderaterna hade kört den översvämmade lekplatsen och haft ett budskap i stil med ”Rädda klimatet, för framtida tillväxt”. Här blev partiet sin egen logiks fångar.

Kunde Moderaterna gjort något för att peppra listan till parlamentsvalet? Tittar vi på Moderaternas tillgångar så är det ganska tomt på dragare utanför trion Reinfeldt-Borg-Bildt. En Bildt fanns redan med i form av fru Bildt som vann partiets krysstrid. Hon har nu i två val visat att hon är en formidabel kampanjpolitiker som också har förmågan att bygga upp en kampanjorganisation. Borg och Reinfeldt,  är uteslutna enligt den svensk politiska logiken. Vi kan jämföra med Finland, där blev Alexander Stubb moderaternas stora kryssdragare och valets suveräne vinnare. Samme Stubb som aspirerar på att bli Moderaternas partiledare i Finland (valet 14:e juni) och därigenom statsminister – detta samtidigt som han blivit invald i Europarlamentet. Jag har sagt det förut på den här bloggen, och säger det igen. Finland är inte som Sverige.

Att tänka sig att någon annan minister än trion skulle ha bidragit till ett bättre resultat känns ytterst tveksamt. Tobias Billström, Karin Enström, Catharina Elmsäter-Svärd och dom andra är inga röstmagneter. Då skulle man behövt överraska rejält med någon oväntad outsider långt ned på listan som dragit kryss och uppmärksamhet. En person i antingen miljösektorn (notera nu att jag har ingen aning om de här personerna sympatiserar med moderaterna, se det som tankeexempel) som naturfotografen Mattias Klum, meteorologen Pär Holmgren eller någon annan av TV-meteorologerna eller oväntad person inom ekonomin som till exempel Ingvar Kamprad (jag vet att han är för gammal, men ändå…), Niklas Zennström eller Markus ”Notch” Persson. Gamla traditionella industrialister göre sig icke besvär i den här kategorin.

Moderaterna har fått en del att tänka på, både inför riksdagsvalet och hur partiet ska kommunicera och positionera sin EU-politik, och det är betydligt mer komplext att lägga skulden på en person.

(PO)

Läs fler partivalsanalyser:

Piratpartiet: Utan vind i seglen

Läs övriga valanalyser:

712 och 4200 skiljde S & C från mandat

MP – köp en trisslott

Vi & Dom-valet