Nytt hopp för stopp mot skjut och gräv

EU-politiken är aldrig helt avgjord. Nu har en oväntad lucka öppnat sig i att kunna sätta stopp mot skjut och gräv av svensk säl. Bakgrunden till stoppet är i korthet EU-kommissionens tolkning av en WTO-dom efter att Norge och Kanada klagat på det handelsförbud mot sälprodukter som bland andra dåvarande Europaparlamentarikern Carl Schlyter (MP) drev fram.

Det är europaparlamentariken Christofer Fjellner (M), som varit engagerad i frågan länge, som på twitter berättar om en omröstning i Internationella Handelsutskottet som ger Kommissionen en bakläxa.

Handelsutskottet kräver att EU-kommissionen, istället för att helt slopa Sveriges möjligheter att ta tillvara på sälen efter skyddsjakten, ska modifiera lagstiftningen vilket WTO-beslutet ger möjlighet. Kommissionen valde inte den vägen eftersom man (förenklat) ansåg det vara för krångligt. Men det köper inte handelsutskottet som alltså gör tummen ned.

Beslutet som togs med en liten men tydlig majoritet med 19 mot 14 röster, samt 3 som avstod, ger svenska kustbygder hopp om en klokare resursanvändning av skyddsjakten. Istället för att tvingas ”gräva ned” och inte ta djuret till vara så finns det hopp om att skinn, späck och kött kan tas tillvara. Det innebär att det EU-finansierade projektet (visst är det ironiskt!) som tagit fram fler sätt att tillvara ta sälen och skapa produkter inte varit helt förgäves.

Frågan ska nu också upp inre markandsutskottet (IMCO), där är Fjellners partikamrat Anna Maria Corazza Bildt vice ordförande och socialdemokraten Jens Nilsson är suppleant. Därefter ska frågan röstas om i plenum. Om Europaparlamentet som helhet går på majoriteten i handelsutskottets linje kommer möjligheten att ta tillvara på sälens produkter att finnas kvar, även om regelverket kopplas ännu hårdare till skyddsjakten.

Uppdaterat: Det påpekas från Socialdemokratiskt håll att partiets ledamöter även lagt ändringsförslag till förmån för att svenska sälar ska kunna tillvaratas.

 

(PO)

Blandade EU-Julhälsningar

Gunnar Hökmark vid granen Foto @ European Union 2014 -EP

Gunnar Hökmark vid granen Foto @ European Union 2014 -EP

EUbloggen har botaniserat lite i årets julhälsningar och samlat några olika grepp och stilar i kommunikationen med medborgarna. Det är ingen fullständig lista, utan ett axplock på de som jag sprungit på. 

Moderaternas Gunnar Hökmark har av Europaparlamentets audiovisuella avdelning hittats vid granen, och parlamentets fototjänst bjuder på en rad juliga kort (sök Hökmark).

Cecilia Wikström & Marit Paulsen (FP) har satt på sig tomteluvorna och berättar mer om den österriskiska granen och önskar från dom båda till oss alla en Riktig God Jul! Medan Wikström ska vara präst i Domkyrkan så åker Paulsen till Teneriffa, det blickas också tillbaka på ett för Folkpartiet riktigt tungt år.

Fredrick Federley (C) twittrar en julhälsning där hela kansliet får vara med:

 

IMG_4805

Christofer Fjellner (M) är analog, klassisk och underfundig i sin julkommunikation. Merry Christofer på framsidan och på baksidan får vi veta varför Fjellner är ”so merry” (bilderna är tagna m panorama för att få plats, därav lite ”hopp i skarvarna”)

IMG_4806

Estlands president Toomas Hendrik Ilves bjuder på ett elektroniskt julkort som är riktigt snyggt.

Socialdemokraterna i Europaparlamentet bjuder på twitterhälsningar med länkar till Julbrev från Parlamentarikerna där man berättar om det gångna året:

Läs även hälsningarna från: Anna Hedh, Marita Ulvskog, Jens Nilsson och Jytte Guteland.

(PO)

 

Bye, Bye Barroso!

- Men du Olli,  vad hände med EUbloggens utseende??? Foto (C) Europeiska Unionen 2014 - EP

– Men du Olli, vad tror du svenskarna säger om mig? Barroso (th) och Rehn (tv) Foto (C) Europeiska Unionen 2014 – EP

Efter 444 kommissionsmöten är det slut för José Manuel Barroso, portugisen som styrt EU-kommissionen i 10 år. Under onsdagen höll han sitt sista kommissionsmöte och mötte pressen. Nästa vecka är Jean-Claude Juncker som tar över. Den 58-årige ex-Maoisten från Lissabon nämnde själv utvidgningen med Bulgarien, Rumänien och Kroatien som sin största framgång. Under sina tio år har han också fått uppleva den längsta ekonomiska krisen som Europa gått igenom i modern tid och fått se hur euron skakat.

EUbloggen har under dagen twittersnackat med en rad svenska EU-politiker för att höra vilket betyg eller omdöme de vill ge Barroso och hans kommission för ett decennium i Berlaymont. Sammanfattningsvis kan man säga att Barroso kommer inte vara särskilt saknad av svenskarna. Inställningen är väl närmast kungligt ”Nu vänder vi blad” och ser framåt mot nästa…

Högt betyg och/eller varma omdömen:

Ingen som EUbloggen twittrat med.

Bra betyg och/eller bra omdömen:

– Inte enkelt leda många EU-länder med olika system. Trots det tagit viktiga steg för bättre övervakning av finansiella system, även klimatåtgärder, energisäkerhet och östra partnerskapet viktiga steg om än ej tillräckliga framgångar, men riktning rätt, twittrar riksdagsledamot Désirée Pethrus (KD) som har åtta år i EU-nämnden bakom sig.

– Inte perfekt, men lovvärt att den drivit på för mer frihandel mitt i kris. Frihandel minst populärt när den behövs som mest, twittrar europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M).

Godkänt och/eller ok omdömen:

– Det var en svag kommission direkt underställd Merkel. Betyg 5 av 10, twittrar europaparlamentariker Fredrick Federley.

– Barroso var ingen katastrof men för mycket mellanmjölk för att göra riktig skillnad. Kompromisskandidat som han var, twittrar riksdagsledamoten Maria Weimer (FP) som sitter i EU-nämnden.

– Barrosos kommission var förvaltande, inte förnyande. Den nya blir politisk, konstaterar Europaparlamentariker Cecilia Wikström (FP).

Underkänt och/eller kyliga omdömen:

– För mycket mycket symptomhantering och diskussion om institutionella frågor, för lite reformer och konkurrenskraft, twittrar europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M).

– En 4:a? Barrosos kommission backade rejält i ambition inom jämställdhet och miljö sista perioden, twittrar europaparlamentariker Linnéa Engström (MP).

– Tydligt att miljö- och klimat nedprioriterades under hans tid, twittrar riksdagsledamot Åsa Westlund (S), tidigare europaparlamentariker.

– Ger honom 3 av 10 så jag kan ge den nya än sämre betyg om 5 år. Potocnik var bra, twittrar Carl Schlyter (MP) som är EU-nämndens ordförande i Riksdagen och var Europaparlamentariker 2004-2014.

– Ja det var ju en rolig kille, men nu förverkligar vi EU2020 för alla!!! Landstingsrådet i Jämtland Robert Uitto (S).

Sågning:

– En gammal maoist som blivit snacksalig liberal. Han får 2 av 10, twittrar riksdagsledamot Jens Holm (V), tidigare Europaparlamentariker.

– Barroso – stor i orden, liten på jorden. Klassisk högerman som fördjupat krisen, twittar europaparlamentarikern Marita Ulvskog (S).

– Skönt att det är över – nu tittar jag framåt! Jens Nilsson (S), europaparlamentariker.

Och utifrån hur de svenska politikerna svarat så är det svårt att tro att Barroso kommer att vara någon drömkandidat till jobbet som FN:s generalsekreterare efter Ban Ki-Moon 2016. Det ska ju vara Europas tur och ett av namnen som cirkulerar är Barroso, och vid dagens presskonferens gjorde han inget för att stoppa spekulationerna kring hans framtid.

(PO)

Tillägg torsdag 30:e oktober: Och så en reaktion på reaktionerna, från förre statssekreteraren åt EU-minister Birgitta Ohlsson:

EU-motståndare tar över EU-nämnden

schlyter

Det lär väl klarna helt till veckan hur riksdagens EU-nämnd bemannas, men några namn som svept förbi i mina flöden är klara.

Det blir Miljöpartiet som får ta över EU-nämnden och ordförandeklubban svingas av Carl Schlyter. Schlyter var Europaparlamentariker fram till valet och är känd EU-kritiker. Han stred emot att Miljöpartiet avskaffade utträdeskravet i flera år och var en aktiv och skicklig oppositionspolitiker i parlamentet.

Genom Carl Schlyter får EU-nämnden för första gången (mig veterligen) en EU-kritisk ordförande, som åtminstone så sent som 2008 kämpade hårt för att MP skulle vara fortsatt för ett svenskt utträde ur EU. Var han står då idag har jag frågat på twitter:

Jag har ställt en följdfråga till Schlyter om han fortfarande tycker att Sverige ska lämna EU eller om han har ändrat uppfattning? Den frågan är inte besvarad ännu. Jag är inte ensam om att ställa frågan, Folkpartiets Maria Weimer undrar också.

Att EU-nämnden har viss betydelse visade turerna i somras kring Fredrik Reinfeldts förhandlingsmandat om Juncker och nämndens bristande delaktighet vid valet av Tusk-Mogherini. I det parlamentariska läge som nu råder finns det en del utmaningar för Löfven & övriga ministrar att få ett tydligt och helst fördelaktigt förhandlingsmandat till toppmötena och andra rådsmöten från nämnden. Det blir Schlyters jobb att som ordförande försöka ordna en sådan majoritet. Regeringen kan förstås också strunta i EU-nämnden men riskerar då en baksmälla:

”Om man ser till reglerna är regeringen inte bunden av vad EU-nämnden säger. Men konstitutionsutskottet, KU, har ansett att regeringen bör handla i enlighet med EU-nämndens råd och ståndpunkter. KU har också framhållit att om regeringen gör någonting som inte följer av det mandat den fått från EU-nämnden så måste den ha mycket goda skäl. Om regeringen inte följer EU-nämndens mandat riskerar den därmed kritik i riksdagen och ytterst en misstroendeomröstning i riksdagens kammare.” / saxat från Riksdagens hemsida.

Att Socialdemokraterna släppt nämnden till Schlyter får ses som ytterligare en nedgradering av EU-politiken från Socialdemokratins sida. Jag har i alla fall så här omedelbart svårt att göra någon annan tolkning. Och det är fler än jag som reagerat på det. Ledarskribenten på Aftonbladet, Anders Lindberg, fick snabbt svar av Carl Bildt på twitter.

Här är några fler reaktioner jag har fått på twitter:

– Bra med erfarenhet från EP. EU-nämnden avgör inte regeringens EU-politik, twittrar Europaparlamentarikern Jens Nilsson (S).

– EU-nämnden väldigt viktigt att vissa kommer på det först nu är förvånande, riksdagsledamot Caroline Szyber (KD).

– Carl Schlyters starka arbete i EP visar att han blir bra för EU-nämnden, twittar journalisten Ylva Nilsson.

– Bra (med Schlyter). Och bra (s)-grpledare. Och bra EU-statssekr i SB. Helnöjd! twittrar Europaparlamentarikern Marita Ulvskog (S).

– Hade inte sett. Torkat barnspyor. Men det säger väl en del om vad S o Mp egentligen tänker om EU, twittrar Europaparlamentarikern Fredrick Federley (C).

– Jättebra! kan EU och är kritiskt till federalism o centralstyre, twittrar Europaparlamentarikern Malin Björk (V).

– En tydlig signal om att den rödgröna regeringen prioriterar ner EU och Europasamarbetet, twittrar Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M). 

– Känns tryggt att han förstår EU :D, twittrar Europaparlamentarikern Soraya Post.

 Men Schlyter ska leda möten och kolla om regeringen har majoritet eller inte. Han kan inte göra mycket i den positionen, twittrar juristen Olof Simonsson.

-Tätt med EU-toppm i okt. Löfven snabbt chans visa nya regeringens EU-linje, o klargöra den för S-MP-folket i EU-nämnden o EP, twittrar Henrik Brors, tidigare politisk redaktör och EU-korrespondent på DN.

Övriga i nämnden då…

bakom Schlyter håller MP Emma Nohrén från Bohuslän som ersättare i nämnden.

…Eskil Erlandsson (C) tar platsen som vice ordförande i nämnden. Eskil har åtta års erfarenhet från rådsmöten med EU:s jordbruk- och fiskeministrar bakom sig. Johan Hedin är ersättare.

…Marie Granlund fortsätter som socialdemokraternas gruppledare i nämnden. Hon får sällskap av Börje Vestlund, Laven Redar, Jan-Olof Larsson, Anna-Lena Sörenson och Teresa Carvalho. Ersättare blir den förra Europaparlamentarikern Åsa Westlund tillsammans med Lennart Axelsson, Peter Jeppsson, Susanne Svensson och Thomas Strand.

Här erfar EUbloggen dock att det blir ändring pga administrativt fel i den interna socialdemokratiska nomineringsprocessen. Det innebär att Pyry Niemi (som EUbloggen i en tidig verson av inlägget listade som ordinarie) kommer att till en början att vara extra suppleant och så småningom ordinarie. Anna-Lena Sörenson kommer då i sådana fall att bli suppleant. 

…EUbloggen erfar att moderaternas gruppledare i EU-nämnden blir Ulrika Karlsson från Uppsala. Karlsson har suttit i både EU-nämnden och Utrikesutskottet tidigare. TILLÄGG: Det är bekräftat från Moderaterna. Karlsson får sällskap av Niklas Wykman, Maria Plass och Johan Hultberg. Ersättare Jessica Rosencrantz, Mikael Cederbratt, Krister Hammarbergh och Anna Kinberg Batra.

Désirée Pethrus (KD) fortsätter som ledamot i nämnden och har veteranstatus i sammanhanget. Pethrus har suttit i EU-nämnden under de två senaste  mandatperioderna. Robert Halef ersätter om Pethrus är borta.

…Maria Weimer (FP) blir ledamot i nämnden. Weimer är personvald och kryssade sig förbi ettan i C-län. Hon är tidigare diplomat på UD och kampanjade i Europaparlamentsvalet. Fredrik Malm är ersättare.

…Vänsterpartiet har även de en gammal MEP, Jens Holm, som känner Schlyter sedan tiden de satt samtidigt i Europaparlamentet. Ersättare är Amineh Kakabaveh.

…Sverigedemokraterna behåller Johnny Skalin från Sundsvall som får sällskap av en upplänning som representerar partiet på en Skånebänk, Pavel Gamov. Ersättare Johan Nissinen och Jeff Ahl.

IMG_3241.JPG

Alla 17 ordinarie i EU-nämndsgänget såsom Riksdagen klubbade det.

(PO)

PS Sista analysen kommer från ett twitterfenomen…

Analys: Malmström offer för TTIP-attack & ett större spel

Vad hände? FOTO © European Union 2014 EP

Vad hände? FOTO © European Union 2014 EP

Vad var det som hände och varför undrar nog många efter att det gick till omröstning av Cecilia Malmström i internationella handelsutskottet. Det här är den första av två analyser.

Malmström var först ut, samtidigt som den betydligt svagare Vella från Malta frågades ut som Miljö- och fiskekommissionär. Under utfrågningen glänste Malmström och i twitterfloden var det uppenbart att hon fick mer positiva omdömen än Vella, ändå gick det så långt som omröstning. En bidragande orsak är TTIP – handelsavtalsförhandlingarna med USA.

TTIP har blivit ett rött skynke för många parlamentariker som mobiliserar från olika håll. Från vänster och grönt håll handlar det om konsumenter, miljö, fackliga rättigheter och från högerhållet en mer nationalistisk syn, anti-EU, och misstänksamhet mot internationella överenskommelser men också specifikt ett motstånd mot USA (samma dynamik som kastar extremhögern i armarna på Putin). Med TTIP kommer också en rädsla för amerikanskt inflytande och det var här brevet med påståenden om spelade in i den dynamiken. Att TTIP spökar märktes också i utfrågningen av Folkhälsokommissionären där ca 15% av frågorna handlade om just TTIP, samt dök upp redan i inledningsrundan. TTIP lär dyka upp fler gånger i utfrågningarna för att motståndarna, skeptikerna och de tveksamma ska hamra in budskapet med råge gentemot kommissionen att Europaparlamentet inte kommer att släppa igenom ett avtal utan betydande eftergifter, i alla fall inte utan en hård politisk strid. Det som till exempel Christofer Fjellner (M) då varnar för är att Europaparlamentet är på väg att förvandlas till en lika protektionistisk institution som den amerikanska kongressen.

På sin blogg skriver Fjellner: ”man måste ha klart för sig att det styrs av en uppenbar politisk agenda: att försvaga Malmströms mandat och undergräva arbetet för frihandel. Det är inte en tillfällighet att kraven kommer från de grupper som ständigt bekämpar och röstar nej till allt som har med frihandel att göra, och motarbetar alla försök att sänka tullar. Det är talande att omröstningen avslutades med att den EU-kritiske UKIP-ledamoten Earl William Dartmouth stolt deklarerade att det som just utspelats innebär att vi nu fått en svag handelskommissionär.”

Samtidigt är delar av frihandelsdiskussionen, som till exempel ISDS (investerarskyddet) ett så rött skynke att det får Socialdemokraterna att rusta till strid. Jens Nilsson (S) summerade det som så att man utnyttjar utfrågningarna för att sätta politisk press på kommissionärskandidaterna. I fallet Malmström på det som är politiskt hett.

I en del kommentarer i svenska sociala medier så har analysen kopplats till en strid mellan svenska Socialdemokrater & Miljöpartiet å ena sidan och Folkpartiet på den andra, men det är fel tolkning. Det här har inget att göra med Löfven, Romson och Björklund att göra. Jag misstänker att de närmast irriterat betraktade det här som en störning under riksmötets öppnande med telefonsamtal på tjänstemannanivå ”vad f-n är det som händer där nere i det där EU hos er”.

Min upplevelse av gårdagen är att Marita Ulvskog gjorde jobbet i utskottet på uppdrag av den socialdemokratiska partigruppen. Utskottets socialdemokratiske samordnare Martin ville själv inte framföra kravet, Ulvskog var sist av socialdemokraterna och dessutom svensk, och fick då jobbet att trycka till och framföra kravet på en skriftlig förklaring. Martin som ju ska bygga stora och breda överenskommelser med EPP och ALDE och kommissionen och ministerrådet kunde ju inte själv rycka i repet. In på scenen skickar man en svensk så att man sedan gentemot Malmström kan släta över det lite grann med ett svenskt perspektiv.

Men spelplanen var helt enkelt upplagd för att visa Cecilia Malmström (och Jean-Claude Juncker) att handskarna var av. Typ i stil med: ”Juncker har pratat om att han ville ha en politisk kommission, ja då ska han få en politisk prövning” utan att för den skull redan så här i inledningen hota med underkännande eller på allvar ifrågasätta den ”stora koalitionen mellan EPP & S (och ALDE)” som ska borga för att politiken går igenom under mandatperioden. Däremot är budskapet, ”JC ta oss inte för givet”.

För om man på allvar skulle ha fällt Malmström så vore det en signal om att hela havet stormar, om inte ens ”HON” skulle ha klarat sig igenom så skulle ett tiotal ligga i farozonen. Alltså var en fällning aldrig i aktuell från de stora partigrupperna. Däremot spelade Malmströms första nej till att göra en skriftlig förklaring dramaturgin i händerna och situationen blev så hotande och allvarlig att Malmström fick ställa in sin USA-resa (symboliken att Malmström var i USA när utskottet röstade kunde man inte bjuda på, men Bäckängsgymnasiet tackade och tog emot).

Tittar vi på röstsiffrorna blev det 26 för, 5 nedlagda och 10 emot vilket gör det intressant att borra djupare.

Utskottet har 13 från EPP, 10 socialdemokrater, 4 ECR och 4 ALDE som alla officiellt borde ha röstat för Malmström. Det är alltså 31 röster. 5 försvann någonstans. Från EPP uppges att vid förmötet så anmälde ingen i förväg att man skulle röstat annorlunda än ja (notera också att Vivianne Reding, som hade ansvaret för dataskyddsförordningen i EU-kommissionen från den tiden då e-brevet skrevs i USA, sitter i utskottet för EPP).

Utöver dessa har utskottet 3 EFDD, 3 Grupplösa (däribland Marine Le Pen), 2 Gröna och 2 GUE/NGL. Det gör 10 ledamöter.

Det är alltså väldigt sannolikt att motståndarna hämtades ur den här skaran. Inga svenskar finns med här, men Bodil Ceballos och Max Andersson från Miljöpartiet som jag pratade med tidigare idag var inne på att att man gillar Malmström och tycker att hon gjort ett bra jobb med sin nuvarande portfölj, men att sätta en svensk folkpartist på handelsportfölj var för svårsmält för dom.

Att byta portfölj för Malmström är man däremot öppen för – att till exempel om man inte kan bli helt av med Canete (miljö- och klimat) så skulle Malmström & Canete i alla fall kunna byta uppgifter. Resonemanget visar konfliktlinjen i parlamentet mellan frihandelsanhängarna och skeptikerna.

I mitten som vågmästare mellan finns Socialdemokraterna, om Socialdemokraterna går med frihandelsmotståndarna så faller i praktiken möjlighet att få igenom frihandelsavtal för Europaparlamentet. Att de fem nedlagda rösterna till största delen hämtats från socialdemokratiska ledamöter är det mest troliga. Att halva S-gruppen i Internationella Handelsutskottet lägger ned sina röster bidrar till att skicka signaler:

*Till Malmström: Handskarna är av, räkna med att du får jobba som en bäver!

*Till Kommissionen: TTIP – beware!

*Till Juncker & EPP: Ta oss inte för givna, vi må vara partners men då får ni bjuda till.

Och som sagt var, det här har inget med svensk inrikespolitik att göra, och inte heller med Malmström som person att göra…

LÄS ÄVEN:

Analys: Lex Malmström

Malmströms brev publicerat av Socialdemokraterna

Om Malmströms utfrågning i Expressen

Följ Malmströmhearingen hos Expressen

Sista minuten problem för Malmström

Så går utfrågningen av Malmström & Co till i Utskotten

(PO)

 

Om Malmströms utfrågning i Expressen

Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Foto (C) Europeiska Unionen 2014

UPPDATERAT: kl 12:22 Malmström godkänd av utskottet med röstsiffrorna 26 ja, 5 avstår, 10 emot.
Kl 11:50 S-gruppen kommer att rösta ja till Malmström erfar EUbloggen. Därmed är Malmström klar med stöd från EPP, ALDE och troligtvis ECR.

Under gårdagen rapporterade jag om Malmströms utfrågning för Expressen och om bråket om brevet. Socialdemokratiska partigruppen lät Marita Ulvskog kräva ett skriftligt svar på uppgifterna från Der Spiegel & Access (för att göra det tydligt så kommer uppgifterna från utlämnade uppgifter från amerikanska myndigheter och inte en läcka). Det finns några reflektioner att göra kring vad som händer. För det första är det uppenbart för mig att gruppledaren David Martin valde att låta en svensk suppleant ta striden till sin spets med en inslängd sista fråga om att kräva det skriftliga svar.

Orsaken till att varken Martin eller Ska Keller, de grönas parlamentsspråkrör, valde att ta upp det själv är att de kommer att sitta och förhandla med Malmström inom kort. Därför vill de inte blåsa sitt politiska förtroendekapital, så därför fick Ulvskog (som också hade S-gruppens sista fråga) föra fram budskapet.

Vid en pressträff förtydligade svenska socialdemokrater att de står bakom Malmströms kandidatur men också att man ser dataskyddsförordningen som en tickande bomb.

– Jag tror Cecilia Malmström är rätt kvinna för posten, vi svenska socialdemokrater står bakom henne. Omröstningen handlar inte om att fälla Malmström, utan om man är nöjd med utfrågningen, säger Anna Hedh (S) på en pressträff om den omröstning som Internationella Handelsutskottet ska hålla klockan 12.

– Att utöva press på en kommissionär som är ansvarig för USA-avtalet är inte konstigt när frågan är så delad och het. Mycket av utfrågningarna handlar om att utöva politisk press på kommissionärskandidaterna. Vi backar upp Malmström, vi gillar henne, fyller Jens Nilsson (S) i.

Lite senare höll svenska Miljöpartiet en pressträff:

– Vi är lite besvikna i gröna gruppen att Malmström försvarade investarskyddet så mycket under utfrågningen. I den frågan är det tydligt att Malmström är vår politiska motståndare, säger Max Andersson (MP).

– Sen blev jag förvånad över att Malmström gick ut så hårt och aggressivt i att försvara sig om uppgifterna om kontakterna i kabinettet med USA. Jag tror att hon behöver svara lite bättre om det innan omröstningen. Jag tror att det är bra om hon är kvar, hon snubblade lite i frågorna. Jag hoppas hon klarar omröstningen, det vore lite väl hårt om hon inte gör det efter gårdagens utfrågning, säger Max Andersson.

Sverigedemokraternas Kristina Winberg kan inte svara på hur hennes partigruppskamrater kommer att rösta klockan 12 även om det troliga är att EFDD tar chansen att rösta emot (inga Sverigedemokrater sitter i Internationella Handelsutskottet).

– Vi i EFDD kommer att rösta emot Juncker-kommissionen i stort, säger Kristina Winberg.

Malin Björk från Vänsterpartiet hade på förmiddagen ingen information om hur hennes partikamrater i GUE-NGL kommer att rösta.

– Malmströms utfrågning visade att hon inte avviker från EU-kommissionens tidigare linje. Tydliga besked om att ISDS ska vara kvar i CETA men vaga besked om att titta på det i USA-avtalet. För övrigt Malmström, är duktig och har massor av kvaliteter, även om jag inte håller med henne, säger Björk som är övertygad om att Malmström blir kvar på posten.

På twitter reagerar Centerpartiets Fredrick Federley.

Sannolikheten att utskottet inte ska ge Malmström grönt ljus är väldigt litet om det skriftliga svaret som lämnas in är tillräckligt fylligt, däremot har hennes forna kollegor i parlamentet gjort en markering att de må gilla henne som person, men handskarna är av.

(PO)

Medan jag suttit på en fjälltopp…

IMG_2263

Kvällsutsikt från Storulvåns fjällstation. 33 grader i solen uppmättes på ett vindstilla fjäll utan skugga.

…så har inte Europeiska Unionen stått stilla. Under min semester kan bland annat följande noteras:

FÖR DET FÖRSTA: Jean-Claude Juncker valdes som väntat till EU-kommissionens ordförande. Röstsiffrorna blev 422 för, 250 emot och 47 som avstod. 10 röster var ogiltiga och 22 saknades vid röstningen. 422 var bekvämt över gränsen 376 som Juncker behövde, även om det inte var överväldigande. Officiellt röstade EPP, S&D och ALDE för. Omröstningen är hemlig, så med reservation för att jag kan ha fått något om bakfoten så röstade svenskarna så här:
För: Federley (C), Wikström (FP), Paulsen (FP), Post (Fi), Adaktusson (KD), Hökmark (M), Fjellner (M), Corraza Bildt (M).

Avstod: Ulvskog (S), Ludvigsson (S), Hedh (S), Guteland (S), Nilsson (S), Eriksson (MP), Ceballos (MP), Lövin (MP)

Emot: Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD), Andersson (MP)

Den Gröna Gruppen, trots en riktig påhejare till Spitzenkandidatenupplägget var splittrad vilket också avspeglar sig i Miljöpartiets röstning. Läs mer om MP & Juncker, notera särskilt att det var Max Andersson som röstade nej som svarade på mina twitterfrågor.

 Socialdemokraternas partigrupp var för Juncker och betraktade valet som en seger, både för Junckers löften men också för maktöverföringen till parlamentet. Här gick de svenska S-ledamöterna mot partilinjen och avstod att rösta. Däremot följde Post (Fi) partilinjen vilket hon fått kritik för i bloggar, sociala medier och av Fi:s förra MEP Maria Robsahm. Svenskarna i S-gruppens agerande får betraktas som ett utslag för hela den svenska kluvenheten inför Spitzenkandidaten och dynamiken med dubbla partilojaliteter (mot europeisk partigrupp och svensk debatt).

Vänsterpartiet hamnade på nejsidan tillsammans med det enda svenska parti som stod utanför Spitzenkandidaten – Sverigedemokraterna. Läs mer om V & Juncker. Jag har också på väg ned från fjället twitterdiskuterat detta även med Lars Ohly och tydligen är jag helt obegriplig när jag konstaterar att Vänsterpartiet har ätit kakan (haft en kandidat med i Spitzenkandidaten-racet som sagt att största partigruppens kandidat måste väljas) och sedan vill ha den kvar (att rösta emot Juncker).

FÖR DET ANDRA: Jag förlorade vadet om en lunch.

Jag lovar att återkomma med en uppdatering och redovisning att jag betalat min skuld här på bloggen.

FÖR DET TREDJE: Att spekulationerna kring om, hur, och vilka som väljs till Rådets ordförande och EU:s utrikeschef i kväll. Jag har sen långt tidigare gjort min lista på vilka jag tror på. I ärlighetens namn tror jag att en har fallit ifrån – Dalia Grybauskaitè har varit alldeles för kritisk mot Ryssland och tagit strid mot den italienska kandidaten för utrikesposten (pga för mjuk mot Ryssland) för att få stöd…

Hur går det då? Leta efter en kombination som innehåller en, men inte två socialdemokrater, minst en kvinna, en från ett nytt medlemsland. Men det troliga är att det inte blir några besked i natt alls.

FÖR DET FJÄRDE: Att den bleke, matte, svettige och trötte Juncker gjorde ett helt annat intryck i kammaren i Strasbourg än under kampanjen. Läs Ronny Patz analys om Junckers nyvunna energi.

FÖR DET FEMTE: Cameron överraskade och utsåg Lord Hill till kommissionär från Storbritannien. Därmed sidsteppade han favoriten Andrew Lansley. Läs även Guardians analys (tack till Ralf Grahn för länken). EUobserver går så långt att Lorden kallas för obskyr

Till sist noterar jag att Reinfeldt ännu inte gjort sitt drag om den svenska kommissionärsposten. Kanske avvaktar han utfallet av den långa natten med stats- och regeringscheferna för att ha en teoretisk chans att ge Carl Bildt utrikesjobbet (jo, Bildt har nämnts i internationella medier) eller kanske, kanske få uppdraget själv som rådets ordförande. Nu tror jag inte att det blir så, men jag kan inte se något annat skäl till att dröja med beskedet för svensk vidkommande.

(PO)

IMG_2356

Bloggaren gör en #fjällfie från Ulvåtjärnsstugan.

 

HELA LISTAN: Nordiska meppar gillar industri och rättsliga frågor mest

Åtta namn för Socialdemokraternas dreamteam

Eubloggen fortsätter sin bloggserie att lista partiernas dreamteam inför Europaparlamentsvalet 2014. Bloggserien gör analys kring vilka listor som ger partiet maximal chans till framgång och är en blandning av realism ur varje partis perspektiv med lite kryddning. Tredje delen handlar om Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna var sist ut i årets Almedalen, och det med en partiledare som gör valpremiär genom Europaparlamentsvalet 2014. Stefan Löfvén vet förstås att risken att få en förlorarstämpel inför riksdagsvalet är överhängande. Europaparlamentsvalen och EU-politiken har varit en belastning för Sveriges största parti ända sedan folkomröstning 1994, majoriteten och partiledningen har varit positiv men en stor minoritet har varit skeptisk och varit aktiv på folkomröstningarnas nejsidor. Kända EU-kritiker har också fått ta plats i Europaparlamentet för Socialdemokraterna som Marita Ulvskog (nej-sidan i EMU-omröstningen) och Sören Wibe (blev senare riksdagsledamot för S för att driva nejsidan i EMU-omröstningen och därefter Junilistan).

Inför valet 2009 satte S upp blygsamma 32 procent som mål, 32 procent har Socialdemokraterna i ett riksdagsval bara varit under tre gånger, 1911, 1914 (vårvalet) och så katastrofvalet 2010.

Många trodde att det då det senast begav sig med val till Europaparlamentet (2009), inklusive undertecknad, att det var ett realistiskt mål på 32 procent som partiledningen satte upp med tanke på att Socialdemokraterna för första gången gick till Europaparlamentsval sittandes i en nationell opposition. Parlamentsvalet brukar alltid dra åt att bli ett missnöjesval mot sittande regering. Det fanns dock de inom partiet som ville bäsa förväntningarna och i privata samtal skakade på huvudet och tyckte det var väl optimistiskt.

De personerna fick rätt, medan jag och många med mig hade fel, rejält fel för resultatet i EP-valet 2009 blev en besvikelse, en rejäl besvikelse – runt 8 procentenheter lägre än det uppsatta målet. Socialdemokraterna har faktiskt aldrig ens varit nära 30 procent i något val till Europaparlamentet:

1995: 28,1%

1999: 26,0%

2004: 24,6%

Antal röster 2009: 773 513 (+15655)

Andel av rösterna 2009: 24,41% (-0,15%)

Det ökande valdeltagande gjorde att trots något fler röster sjönk andelen och socialdemokraterna fick fem mandat som under mandatperioden blev sex mandat när Sverige fick två nya parlamentariker genom att förändringarna i Lissabonfördraget trädde i kraft.

Inför årets val har nestorn i sammanhanget, Göran Färm från Norrköping meddelat att han inte kandiderar. Samma sak för Åsa Westlund, som har två mandatperioder bakom sig i parlamentet. Där Färm trappar ned handlar det om för Westlunds del att sikta på riksdagen och lättare att kombinera småbarnsföräldrarlivet med politiken. Dessutom är det dags för en av Socialdemokraternas yngre stjärnskott att få bygga nätverk hemma i den nationella politiken.

Marita Ulvskog har inte lämnat besked, medan övriga – Olle Ludvigsson, Anna Hedh och Jens Nilsson kandiderar. UPPDATERAT: Marita Ulvskog kandiderar!

Så, hur ska Stefan Löfvén tänka för att få segerstämpeln i maj som bär till en statsministerpost i september? För att få S att lyfta i Europaparlamentet tror bloggen att han behöver lyfta luren till ett par fixstjärnor och säga att partiet kallar…

…och det är inte Margot Wallström som partiet förgäves försökt kalla hem för olika politiska uppdrag, utan en kombination av en gammal partiledare och en riktig höjdare som ska spänna bågen mot 32 procentsnivån eller högre och åtta mandat.

Löfvén behöver också ta hänsyn följande faktorer: kön (varvade listor), geografi (nord, syd & väst ska få vara med), facket (fackliga kandidater från LO måste finnas med), eu-kritiker (gest mot partiminoriteten att ha med EU-kritiker inom ramen för partilinjen), ålder (inte bara medelålders (gubbs) utan även lite yngre och gärna någon eller ett par pensionärer), utomnordisk bakgrund (att det moderna Sverige är representerade av människor med olika bakgrunder). Så Eubloggen har just gjort detta åt Löfvén och serverar följande lista som ska ge Socialdemokraterna åtta mandat:

1) Mona Sahlin

Enligt många Sveriges bästa statsminister som aldrig fick bli statsminister. Ett politiskt underbarn som varit i den politiska hetluften under fyra decennier och som varit snubblande nära statsministerposten två gånger. Gedigen erfarenhet av EU-arbete i olika ministerråd och en duktig retoriker och kunnig politiker som har ett starkt internationellt nätverk. I Europaparlamentet kan Mona Sahlin bära rollen som äldre statsman och vara den lagledare som S behöver. Talmanskandidat.

2) Stefan Holm

Folkkär från idrott och från frågesportprogram på TV så är Stefan Holm det perfekta toppnamnet bakom den politiskt erfarna Sahlin. Med Stefan Holm får Socialdemokraterna en MEP som tilltalar folkhemmet och den breda väljarbasen, samtidigt som han har en gedigen erfarenhet att sikta på höga höjder på internationella arenor. I andra länder är det inget konstigt att gamla idrottshjältar ger sig in i politiken, i Sverige har vi varit mer sparsmakade – dags att ändra på det nu. Ribban är lagd, dags att hoppa Stefan.

3) Marita Ulvskog

Förra ministern Ulvskog var listetta och draglok förra valet, men lyckades inte ta partiet till de höjder som opinionssiffrorna i riksdagsvalet förespeglade. Ramlar ned några placeringar men har en given plats långt fram på listan som en av få med erfarenheter både av ministerrådsarbete och parlamentet. Ulvskog har haft ett viceordförandeskap i partigruppen i parlamentet fram till fjol och sitter i industriutskottet och det för dagen ganska heta parlamentariska delegationen till USA (med tanke på Snowden). Som Euromotståndare tilltalar hon den EU-kritiska falangen i partiet. Under kommande mandatperioden kommer Ulvskog att uppnå pensionsålder – och gör Ludvigsson och Nilsson sällskap.

4) Olle Ludvigsson

S är ett pussel av intressen, och i Olle Ludvigsson har två starka särintressen inom partiet fått sin man på plats – dels Västsverige och dels facket. Volvoarbetaren Olle Ludvigsson har 18 år bakom sig som verkstadsklubbens ordförande på Volvo. Ludvigsson har suttit en mandatperiod i Europaparlamentet och arbetat med bl a arbetsrättsliga frågor i Sociala utskottet. Gamle metallbasen Stefan Löfvén har naturligtvis inget emot att hans fackförbunds kanske viktigaste klubbordförande numera bevakar arbetsmarknadsfrågorna i Europapolitiken. Olle Ludvigsson är given på en valbar plats på listan. Förresten skulle han nog inte behöva det, han fick 6,88 procent i personvalet och blev alltså personvald parlamentariker. Olle Ludvigsson fyller 65 år i höst.

5) Evin Cetin

Pizzakampanjen gjorde Evin Cetin känd 2009 då hon genomförde en omfattande gräsrotskampanj med hjälp av pizzerior tryckt kampanjbudskap på pizzakartongerna, sedan har partiombudsmannen från Dalarna överlevt drevet efter att hon dansade med kurdiska rebeller och nu har hon partidistriktets backning i kampanjandet för 2014. Cetin kommer att utmana Sverigedemokraternas föreställning om svenskhet och bidra till att tillsammans med Mona Sahlin lyfta frågeställningar kring rasism och om Europa ska vara öppet eller intolerant. Hon blev femte mest kryssad i valet 2009 av socialdemokraterna med över 20 000 personerröster.

6) Jens Nilsson

Republiken Jämtlands man i Europeiska Unionen, förre kommunalrådet Jens Nilsson driver glesbygdsfrågor och regional utveckling. Uppbackad av Norrlandslänen har han en självklar plats på listan och kommer att fortsätta att driva frågeställningar som rör glest befolkade och perifera områden. Jens Nilsson fyller 65 år i höst.

7) Anna Hedh

Anna Hedh från Mörbylånga har bland de mest krävande resvägarna till Bryssel och Strasbourg, och sitter i utskottet för rättsliga och inrikesfrågor. Anna Hedh fick sitt genomslag i valet 2004 där hon kryssades in från 31:a plats och lyftes in parlamentet som EU-kritiker med stark uppbackning från Handels och Transport. Idag är hon ordförande för socialdemokratiska EU-kritiker och har en given valbar plats – här placerar bloggen henne på en sjunde plats för att mobilisera fler till valurnorna i kryssningsracet för partiets röstmaximering. Anna Hedh brinner framför allt för jämställdhetsfrågor och konsumentfrågor. Genom Hedh kan man nästan säga att södra Sverige har fått sin representation.

8) Ardalan Shekarabi

Han hade en åttondeplats 2009 och får det nu också. Då drev han kampanj mot SMS-lån och fick runt 20 000 personröster. På fem år har Ardalan Shekarabi hunnit etablera sig som jurist, forska om offentliga upphandlingar på Uppsala Universitet och lett kriskommission i partiet. Shekarabi som var omstridd SSU-ordförande är numera väletablerad i partiet, och eftersom lagstiftningsarbete i Europaparlamentet är mycket juridik så är det givet att ankra S-listan med en jurist.

Alternativa bubblare om Skåne ska ha starkare plats på listan:

Hillevi Larsson:  Riksdagsveteran men fortfarande ett av Socialdemokratins yngre namn. Sitter i EU-nämnden.

Luciano Astudillo: Ramlade ur riksdagen, har lämnat partiledningen, läge för comeback i EP-valet för att ge Skåne en plats på listan?

(PO)

Sverige har fått två nya ledamöter i parlamentet

Så har till sist det sista parlamentet sagt ja, postgången till EU:s arkiv till Rom har inte tappat bort påskriften och så har det registrerats i vederbörlig ordning. 2009 stod det klart att Jens Nilsson (S) och Amelia Andersdotter (PP) skulle bli Sveriges 19:e och 20:e Europaparlamentariker så snart Lissabonfördraget trädde i kraft – så sades då. Men EU är ju ofta mycket kring teknikaliteter och juridik – så även om förändringen fanns med i fördraget så hamnade det rent tekniskt i ett tilläggsprotokoll som sedan behövde ratificeras. Europaparlamentet får nu tillfälligt 754 ledamöter för att sjunka till 751 efter valet 2014. Processen att ratificera protokollet har tagit längre tid än vad de flesta någonsin kunde drömma –  och väntan har tidvis varit frustrerande för ledamöterna som inte vetat när, eller rent av om, de ska kunna ta en plats i parlamentet.

Men från och med nu är det alltså klart – och Jens Nilsson säger på S-gruppens hemsida: ”Jag har stått frustande och stampat det senaste året. Nu ser jag mycket fram emot att kunna börja arbeta på riktigt. ”

Nilsson tar plats i utskottet för regional utveckling.

På Piratpartiets hemsida finns också en pressrelease men ingen uppgift om vilket/vilka utskott som Andersdotter tar plats i. Kanske någon läsare som kan fylla i det?

(PO)

PS Att Sverige skulle troligtvis få 20 ledamöter var något jag rapporterade om redan 2007 när jag var korre. Det ger ett perspektiv på EU:s långa cykler 🙂