SD lade ned rösterna i Ukrainaomröstningen

Kristina Winberg (SD)

Kristina Winberg (SD)

Sverigedemokraternas rörelseförflyttning fortsätter i Rysslandspolitiken i Europaparlamentet. Partiet lade ned sina röster under torsdagen i frågan om att ge lån till Ukraina på 1,8 miljarder euro. Partiet var det enda svenska som INTE röstade för, samtidigt röstade man heller inte emot och bröt därmed röstlinjen ihop med UKIP som man följde stenhårt under 2014. SD är alltjämt det parti av de svenska som röstar mest i Rysslands intressen men rör sig bort från parlamentets extremposition som man hamnade i EUbloggens Rysslandsindex 2014. För att citera Lars Adaktusson (KD):

”Man valde att ställa sig neutrala i frågan om EU ska agera för att stödja Ukraina. Bättre än att rösta nej, som tidigare, men fortfarande på fel sida om den utrikespolitiska anständighetens linje.”

Och inte heller i Sveriges säkerhetspolitiska intresse ska tilläggas. Gudrun Persson är Sveriges ledande säkerhetsexpert på Ryssland och svarade så här i veckan på en twitterfråga från undertecknad:

Tillbaka till Europaparlamentet. I sakfrågan handlade det om att hjälpa Ukraina att undvika statsbankrutt genom att låna pengar utifrån och sedan låna vidare till Ukraina med samma ränta. Pengarna kopplas till strukturreformer i landet.

 – Dagens omröstning är en tydlig politisk signal, inte bara till Ukraina, som nu ser att vi inte ger vika i vårt stöd till landet, utan också till de länder som försöker splittra oss i hjälpen till Ukraina, sa litauern Gabrielius Landsbergis (EPP-gruppen), som lett parlamentets arbete med frågan i ett pressmeddelande.

Röstsiffrorna blev 492 ja-röster mot 107 nej-röster och 13 nedlagda röster. Två av de nedlagda kom från Peter Lundgren och Kristina Winberg som därmed bröt med partigruppslinjen. EFDD-gruppens litauer röstade som vanligt ja, den här gången tillsammans med gruppens fransyska. Övriga, alltså bl a UKIP och M5S röstade nej.

Ett axplock av hur andra partier som brukar rösta nej eller vara splittrade.

AfD (ECR) – 1 ledamot röstade ja, fyra nej. Partiet fortsätter att vara splittrat men tyngde över på nejlinjen.

FPÖ (grupplösa) – röstade nej

Jobbik (Grupplösa) – lade ned rösterna.

Front National (grupplösa) – röstade nej

Gyllene Gryning (Grupplösa) -var med på fascistmötet i St Petersburg i helgen röstade så klart nej.

På vänstersidan fortsatte GUE/NGL sin Rysslandsvänliga linje och röstade nej vilket innebär att både Syriza och Die Linke. Men sin vana trogen så bröt Malin Björk (V) partigruppslinjen och röstade ja som den enda i sin grupp. Nedlagda röster kom från vänstergruppens irländare och britter medan ledamöterna från Finland och Danmark följde grupplinjen i ett nej.

Malin Björk (V) Foto (C) European Union 2014 - EP

Malin Björk (V) Foto (C) European Union 2014 – EP

(PO)

Annonser

Russia-index: 11 new EU-sceptic parties added

Skärmavbild 2015-01-10 kl. 18.30.08

Skärmavbild 2015-01-10 kl. 18.30.22

Explanations

The Russia-Index 1.1 is here. It is updated with 11 new EU-sceptic parties voting behaviour in European Parliament in votes with a Russian interest. The index now contains 17 parties from EFDD, ECR, GUE/NGL and NI. 

The background to the index is that I have noticed during the autumn that Sweden Democrats MEP:s, despite the party publicly in Sweden saying the opposite, have been ending up with more well-known Pro-Kremlin parties in votes with direct or indirect interest for Russia. In order to broaden the perspective on how EU-sceptic parties are divided in their views of Russia I have gone through all the votes of the new Parliament in 2014 and I have found 12 votes fit for the index. EU-sceptics both to the right and the left end up in very different corners when you add these votes together in an interesting pattern.

Most votes are concerning implementation of Eastern Partnership strategy through association agreements with Moldovia, Ukraine and Georgia. But here is also votes on lower (or none) custom fees, scientific cooperation, condemning Russias closure of NGO Memorial, heroes of democracy as The Guardian calls Memorial.

To illustrate the differences between different parties I have done a very simple index. The index does not take into account the importance of the votes, but treat them all the same. This is of course something you can criticize but I have decided to keep it simple to get an overview. Parties receive 1 for a YES, 0 for Abstention and -1 for NO.

The index range between +12 to -12, higher negative number the more positive it is for Kremlin interest. In version 1.1 the difference from version 1.0 is adding of a lot more parties, the number of votes are the same. Version 1.0 also contained an illustration on how the Sweden Democrats could have swinged the balance in the EFDD- group which is excluded in this post. 

PVV gets the maximum -12, SD, UKIP, FN and LN all ends up on -10. On the other side of the scale you find True Finns +11, Danish Peoples Party +9 and the Swedish Left Party +8.

How every party has voted is presented in the matrix below. Please note that some parties have been divided in some votes, this especially the case for AfD, the majority of the party have decided if the party will get a is a YES, Abs or NO in the matrix. In one case AfD ended up 3-3 between YES and Abs, and received 0,5 index points.

Skärmavbild 2015-01-10 kl. 18.29.47

Voting Matrix. Click to get the picture enlarged.

Some conclusion from the matrix above:

*Sweden Democrats, UKIP, Front National, Party for Freedom & Lega Nord forms a solid NO-bloc, where Kremlin has an interest of a no-vote and none-EU action. 

*The one who tends to vote against Russian interest, despite being EU-sceptics, are found in the Baltic Region. Highest points have True Finns, Danish People´s party, Swedish Left Party and Law & Order from Lithuania. Law & Order would probably have ended up with a higher index score if they had been present during more votes. Exception is the Sweden Democrats.

*The group EFDD is divided. A large minority always break the ranks. The breakers are found in TT, M5S and KNP.

*Other Nordic EU-sceptics to the right votes very different to Sweden Democrats. True Finns are truly the Sweden Democrats opposite. Only in one vote have they been voting the same.

*Swedish Left Party MEP Malin Björk has broken GUE/NGL ranks seven times. In several votes she has
been the only yes-voter in the group. The Swede is the rebell in the GUE/NGL in these votes, most voting ”in Russian interest” is the Danish People´s movement against EU.

*AfD in ECR is a party split in two, where usually two MEP:s votes more in ”Russian-interest” than the others. This is not reflected in the matrix, nor in the index.

*Sweden Democrats & UKIP always vote the same. Lega Nord & Front National also always vote the same.

EUbloggen received reactions from Nordic MEP:s on version 1.0 – read them: 

  • The True Finns MEP Jussi Halla-aho comments here (in English).
  • The Left Party MEP Malin Björk comments here (in Swedish).
  • The Danish Peoples Party MEP Morten Messerschmidt comments here (in Danish).
  • The Sweden Democrat MEP Peter Lundgren comments here (in Swedish).

More facts on the content of votes:

1

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=MOTION&reference=P8-RC-2014-0025&language=EN

2

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=AGENDA&reference=20140916&secondRef=SIT&language=EN

3

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0002&language=EN

4

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=MOTION&reference=P8-RC-2014-0118&language=EN

5

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=MOTION&reference=P8-RC-2014-0164&language=EN

6

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&language=EN&reference=P8-TA-2014-0042

7

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0020&language=EN

8

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0022&language=EN

9

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+REPORT+A8-2014-0053+0+DOC+XML+V0//SV

10

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0042&language=EN

11

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0042&language=EN

12

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0039&language=EN

Malin Björk: ”Det måste vara Ukrainas eget val”

Malin Björk (V) Foto (C) European Union 2014 - EP

Malin Björk (V) Foto (C) European Union 2014 – EP

EUbloggen har gjort ett Rysslands-index på voteringar i Europaparlamentet där i första versionen sex partier ingår. Förutom UKIP och Front National även de fyra EU-kritiska partierna i Norden (som är Sverigedemokraterna, Sannfinländarna, Dansk Folkeparti och Vänsterpartiet). Indexet visar en tydlig delning mellan hur EU-kritiska partier resonerar i synen på en rad olika voteringar med direkt eller indirekt intresse för Ryssland. Skärmavbild 2015-01-01 kl. 22.13.53

Utifrån indexet har EUbloggen ställt frågor via e-post till samtliga nordiska partier. Malin Björk från Vänsterpartiet är det andra svaret som publiceras.  Björk har påfallande ofta gått emot partigruppslinjen aktivt och i flera omröstningar varit ensam om att rösta ja i hela GUE/NGL, vilket också är en skillnad jämfört med hennes företrädare Mikael Gustafsson.

Här kommer EUbloggens frågor och Malin Björks svar.

Generellt avviker du mycket (i sju av tolv fall) från GUE/NGL:s officiella linje, varför då?

 – Jag vill först understryka att GUE/NGL är en konfederal grupp, vilket innebär att varje enskilt parti alltid har rätt att rösta i enlighet med sin egen politik. Gruppens utskottsansvariga gör röstlistor för gruppen utifrån hur de själva avser att rösta, men varje GUE/NGL ledamot bestämmer själv hur hen röstar.

– När jag, och Vänsterpartiet, ser helheten i dessa frågor så kommer vi till en annan slutsats än GUE/NGL:s utskottsansvariga. Vi är t.ex. överens med GUE/NGL i kritiken av EU:s associationsavtal som kräver marknadsliberala strukturanpassningsprogram som kan få allvarliga sociala följder. Men varje enskilt land har självklart rätt att själv bestämma sin relation till EU.

– Om vi tar Ukraina som ett konkret exempel, så ville landets regering ha ett associationsavtal med EU. Det tänker inte jag rösta nej till. Det måste vara Ukrainas eget val. Dock anser jag att man borde ha låtit sina egna medborgare först ha fått ta ställning till en så viktig fråga, genom att ha organiserat en folkomröstning. Ukrainas regering valde att inte göra det.

– Det handlar också om Rysslands politik. I tydlig strid med folkrätten har Ryssland annekterat Krim. För detta finns inga ursäkter eller förmildrande omständigheter. Vänsterpartiet är mycket tydligt på den punkten.  Samtidigt understryker vi det som FN:s vice-generalsekreterare Jan Eliassons sagt; att det behövs en nedtrappning av hot, och en nedtrappning av det politiska språket för att skapa en miljö där vi kan starta en politisk process för att lösa konflikten.

– Utifrån helheten av detta resonemang valde jag att rösta ja till associationsavtalet med Ukraina (liksom till associationsavtalen med Georgien och Moldavien). I samtliga fall har jag också avgett röstförklaringar som tydliggör mina överväganden, liksom mina kritiska synpunkter.

I flera omröstningar har du varit ensam om att rösta JA i din grupp, hur har gruppledningen reagerat på att du avviker så ofta i de här omröstningarna?

 – Gruppledningen har inte reagerat alls. Detta eftersom gruppen är konfederal, och jag har rätten att rösta i enlighet med mitt eget partis linje. Se svar ovan. Några enstaka ledamöter i gruppen har frågat mig varför jag röstat på ett specifikt sätt, och då har jag förklarat det. Att vi kan ha olika analyser och slutsatser inom GUE/NGL-gruppen är inget märkligt.

Hur svårt har det varit för dig att besluta om hur du ska rösta i de här frågorna?

– Det har inte varit svårt. Jag har med utgångspunkt i Vänsterpartiets politik, tillsammans med mina medarbetare, resonerat kring fördelar och nackdelar i de aktuella resolutioner och därefter bestämt mig hur jag ska rösta.

Har du några reflektioner kring matrisen eller annat som du vill tillföra kring hur Vänsterpartiet eller andra partier röstar i dessa frågor.

– Jag tycker hela utgångspunkten där ”EU-kritiska” partier systematiskt sammanklumpas är märklig och problematisk, och att 20 år efter medlemskapet måste diskussionerna (och media…) börja problematisera och göra skillnad mellan olika EU kritik. Vänsterpartiet har intet gemensamt med t.ex. SD i politiska frågor.

– Vänsterpartiet är ett parti som står för demokrati, rättvisa, jämlikhet och internationell solidaritet. Vår EU-kritiska hållning har således helt andra utgångspunkter än de rasistiska, främlingsfientliga och nationalistiska värderingar som präglar SD och andra partier inom den europeiska extremhögern.

Skärmavbild 2015-01-06 kl. 12.05.00

(PO)

Läs svaren från Sannfinländarna, Dansk Folkeparti & Sverigedemokraterna, en engelsk version av Indexet finns också.

Fler voteringar som SD hamnar på fel sida av historien

Det kommer ett längre mer genomgående och kanske mer analytiskt blogginlägg senare kring debatten och kritiken från olika företrädare från Sverigedemokraterna mot EUbloggen. Men efter det damm som det här blogginlägget rivit upp så låt mig bara redovisa några fler omröstningar där Sverigedemokraterna har röstat på ett för Putin fördelaktigt sätt. 

Den första jag vill ta upp är intressant eftersom SD sagt att man är emot associationsavtalen med bl a Ukraina men istället för frihandel. Men när att slopa eller sänka tullar på varor från Ukraina kom upp i parlamentets plenum ställde sig SD på nejsidan (2014/0279(COD)) som enda svenska parti. Här gick till exempel lika EU-kritiska Vänsterpartiet emot sin grupp och röstade JA (tilläggas ska att Malin Björk var den ENDA i GUE/NGL som röstade ja). Antagligen kommer nu SD att argumentera att slopandet ska ses i ljuset av associationsavtalet men läs dokumentet själv och bilda er egen uppfattning. Jag saxar ur motiveringen bakom omröstningen:

Denna lösning är del av en övergripande fredsprocess i Ukraina som ska respektera Ukrainas territoriella integritet och Ukrainas rätt att besluta om sin framtid. Den är resultatet av en begäran från Ukraina och sker på villkor att Ryska federationen åtar sig att förmånsordningen mellan Ryska Federationen och Ukraina enligt frihandelsavtalet med Oberoende staters samvälde ska fortsätta att gälla.

Så här röstade svenskarna:

Skärmavbild 2014-12-12 kl. 13.12.08

Skärmavbild 2014-12-12 kl. 14.19.35

Ukrainaomröstningen

Ni ser att Kristina Winberg och Peter Lundgren var lojala med sin partigrupp EFDD. Eller lojal och lojal med gruppen, snarare betalar SD priset priset för att få vara med i EFDD till Nigel Farage.

Tittar vi djupare på hur EFDD röstade i den här frågan så ser vi att 20 ledamöter följde grupplinjen och 17 bröt den (och två närvarande valde att inte rösta). Om SD:arna inte röstat på ett för Moskva önskvärt sätt skulle bara 18 följt grupplinjen och 19 brutit den. Av de som bröt grupplinjen lade 16 (samtliga från dessa från M5S) ned sina röster medan 1 (från Litauen, ett land som får anses som Ukrainas närmaste vän och det land som är mest uttalat Moskvakritiskt) röstade ja.

Totalt röstade 78 MEP:ar nej till avtalet. Det är samma gäng som brukar finnas med i röstlistorna på nejsidan kring Ryssland och Ukraina. Den EU-kritiska vänsterns huvudlinje var att lägga ned sina röster i omröstningen.

Patrik Kronqvist på Expressen uppmärksammar en annan omröstning samma dag i Plenum (23:e oktober) där det inte finns en rad om associationsavtal för Sverigedemokraterna hänga i som ett halmstrå. Det är en resolution som fördömer upplösandet av organisationen Memorial, som fick parlamentets Sacharovpris 2009 och en resolution vars första punkt lyder:

Europaparlamentet fördömer kraftfullt det ryska justitieministeriets ansökan till Högsta domstolen om upplösning av organisationen Memorial, och den prövning som är planerad till den 13 november 2014, och vädjar till justitieministeriet att dra tillbaka stämningsansökan före den planerade prövningen. Parlamentet framhåller att Memorial spelar en avgörande roll för utvecklingen av demokratiska värderingar och främjandet av mänskliga rättigheter i Ryssland.

Skärmavbild 2014-12-12 kl. 14.32.03

Memorial-resolutionen

Resolutionen gick igenom med 529 för, 57 emot och 34 nedlagda. Här valde Sverigedemokraterna återigen att vara enda svenska MEP:ar som gladde Moskva. Partiet ställde sig inte bakom resolutionen utan Peter Lundgren och Kristina Winberg valde att lägga ned sina röster. Tittar vi närmare på hur EFDD röstade så upprepar sig samma röstningsmönster.

Lundgren & Winberg betalar tillbaka för värme och husrum till Nigel Farage som därigenom får 20 ledamöter för partigruppslinjen. 18 ledamöter bröt partilinjen och röstade ja till resolutionen.

Ni blir inte förvånade nu väl om jag säger att det var italienarna i M5S och litauen som röstade ja. Hade Winberg & Lundgren valt att rösta på det sätt som partiet i Sverige säger sig stå bakom, en tuff linje mot Moskva, så hade röstsiffrorna blivit 18 – 20 i EFDD, alltså färre hade följt den officiella partigruppslinjen än röstat för.

I båda dessa omröstningar, om tullarna och Memorial, röstade partier som Sverigedemokrater anser sig stå relativt nära med JA. Det är två partier, Dansk Folkeparti och Sannfinländarna (som dock inte vill sitta med SD i Nordiska Rådet) som inte kan anses som EU-positiva, men som visar att EU-kritiskt nationellt orienterat perspektiv (jag försöker undvika fastna i en etikettsdebatt så att inte etiketten skymmer poängen) inte betyder att man måste rösta på ett sätt som ligger i Moskvas intressen.

Ska jag nu börja gissa lite vad det här med hur Sverigedemokraterna röstar handlar om så är det att vi i omröstning efter omröstning ser hur Sverigedemokraterna får betala tillbaka till Farage för att man är med i EFDD, även om det går emot vad partiet säger officiellt från Stockholm. Det kan i sin tur bero på följande (och nu spekulerar jag utifrån de skärvor av information jag har):

1) Peter Lundgren och Kristina Winberg har ingen koll på säkpol och föpol eller kontakt med Stockholm i de här frågorna och lyssnar snällt till farbror Nigel och gör som han gör. Och att fostrande samtal från högsta partiledningen är att vänta inom kort (om det inte har skett).

2) Peter Lungren, Kristina Winberg (och Kent Ekroth som är spindeln i EP-nätet) tillhör den gruppering inom SD som jag valt att kalla för Putinister för att skilja den mot en annan grupp som jag kallar Nykaroliner. Läs mer här.

3) SD ser inte skogen för alla träden och fastnar i att man är så mycket emot allt med EU att partiet inte hänger med och kan sortera frågorna och prioritera vad och hur man röstar och i vems intresse.

4) Det finns ett avtal med UKIP som låser fast SD:s röster i ett antal frågor/en viss tid. Ett sådant avtal, om det finns, kommer med stor sannolikhet aldrig att erkännas av SD och dess innehåll lär vi nog inte få ta del av.

Dessa fyra orsaker kan naturligtvis kombineras på en massa olika sätt. Dags att lämna spekulationerna och gå tillbaka till en sista konkret frågeställning.

Det vore önskvärt att Peter Lundgren eller Kristina Winberg kunde förklara lugnt och sakligt varför de röstat i dessa frågor som de gjort, helst utan att likt andra företrädare för partiet anklaga budbäraren för lögner och halvsanningar, samt svara på varför deras ställningstaganden landar annorlunda än Dansk Folkeparti och Sannfinländarnas. Jag lovar att publicera ett sakligt svar på bloggen som gästinlägg.

(PO)

Analys: Lex Malmström i utfrågningarna

Vad hände? FOTO © European Union 2014 EP

Vad hände? FOTO © European Union 2014 EP

Vad var det som hände och varför undrar nog många efter att det gick till omröstning av Cecilia Malmström i internationella handelsutskottet. Det här är den andra av två analyser.

En förklaring till vad var det som hände är egentligen enkel – Europaparlamentarikerna i Internationella Handelsutskottet var överladdade. Första utfrågningen, fokus och strålkastarljus. Lång uppbyggnadstid att ladda på. Sedan bjuder Malmström på en stridsfråga, hur kan hon nobba att ge oss ett skriftligt svar när vi nu begär det, ska hon inte vara tillmötesgående och öppen och ställa upp? 

Till min förvåning så svarade Malmström inte i utfrågningen att hon skulle svara skriftligt, ännu mer förvånad blev jag efteråt när signalerna kom snabbt att hon INTE tänkte skriva. Då var det upplagt för krock och kraftmätning. Samtidigt har mer eftertänksamma röster ifrågasatt varför göra stök med Malmström när det kommer värre runt hörnet. Typ: Spara på krutet! Om vi ska skjuta på Canete, Bratusek, Hogan, Hill, Moscovici och Navracsics kan vi inte bränna iväg allt på omröstningar om sådana som Malmström. Då behöver vi ha omröstningar om alla!!

Till en början under tisdagen hade inte det sjunkit in hos de mest stridsglada grupperna EFDD & GUE/NGL. Först var det tal om att det skulle bli omröstningar om Moedas (Forskning) och Oettinger (Digitala frågor). GUE/NGL menade till exempel att Moedas i Portugal fört politik som gör honom diskad. Då hade frågan om lämplighet börjat glida över i politiskt innehåll. Men innan det gått så långt tog partigrupperna och bromsade i frågan. Erfarenheten av tumultet från Malmström lär ha spelat in, istället nöjde man sig med att lämna in skriftliga avvikande meningar och beslutet om godkännande togs istället i konsensus mellan samordnarna.

Malmström hade alltså otur, hade hon varit några dagar senare hade det inte blivit någon omröstning om henne. Missnöjet hade hanterats skriftligt istället för en uppmärksammad votering. Nu återgår fokus på kandidaterna på heta listan medan övriga kommissionärskandidater kan dra en liten suck av lättnad.

LÄS ÄVEN:

Analys: Malmström offer för TTIP-attack & större spel

Malmströms brev publicerat av Socialdemokraterna

Om Malmströms utfrågning i Expressen

Följ Malmströmhearingen hos Expressen

Sista minuten problem för Malmström

Så går utfrågningen av Malmström & Co till i Utskotten

Men Bernd, varför jag? FOTO © European Union 2014 EP

Men Bernd, varför jag? FOTO © European Union 2014 EP

VEM GÖR UPP MED VEM? – Olika scenarion för samarbeten i Europaparlamentet

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Innan vi går in på olika scenarion för samarbeten i Europaparlamentet 2014-2019 så ska några av skillnaderna jämfört med svensk politik understrykas.

Europaparlamentet vs Riksdagen

Europaparlamentet har inget kvittningssystem som svenska riksdagen. Den som inte är med på en omröstning förlorar sin röst ( i riksdagen kan majoritet behållas genom att frånvarande ledamöter kan kvittas ut mot varandra). En annan skillnad är att partidisciplinen är svagare i Europaparlamentet än i svenska riksdagen (även om i genomsnitt 9 av 10 följer partilinjen). En tredje skillnad är det inte finns någon fast blockpolitik utan det är sakorienterade och hoppande majoriteter, där man gärna samlar en så bred majoritet om det innebär att man kan sätta press på EU:s andra lagstiftande kammare (ministerrådet med medlemsländerna).

Enkel majoritet 

Det normala beslutsfattandet är att Europaparlamentet använder sig av en enkel majoritet (av de ledamöter som röstar), vilket sker i en lagstiftnings första läsning i Europaparlamentet. Det gör att det exakta antalet som behövs för att uppnå en majoritet kommer att variera beroende på hur många ledamöter befinner sig i sin stol och trycker på röstningsknappen. Parlamentet har 751 ledamöter vilket gör att den teoretiska magiska gränsen är 376 om alla är på plats. I genomsnitt är det ca 15 procent som är frånvarande vilket gör att ca 625-650 ledamöter på plats får anses som normalt. Alltså i praktiken ”bara” ca 315-325 röster.

Om vi räknar med ett bortfall på tio procent som röstar mot sin partilinje så tappar en majoritet sisådär 30-40 röster till. Man kan anta även motståndarsidan tappar några, men vanligtvis inte lika många. Därför behöver man komma upp i lite över 400 ledamöter på papperet i ett ”normal fall” om man inte vill gå in och ha väldigt nervösa och ovissa omröstningar.

Sajjad Karim FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Sajjad Karim ECR FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Absolut majoritet krävs i andra läsningen

I första läsningen är det inte nödvändigt att vinna stort, men ju fler som röstar för Europaparlamentets position desto starkare står parlamentet gentemot ministerrådet, vilket blir formellt viktigt i en andra läsning om ministerrådet och Europaparlamentet inte är överens. Om Europaparlamentet vill föreslå ändringar till rådets ståndpunkter från den första behandlingar så måste Europaparlamentets ändring antas av en absolut majoritet av parlamentets ledamöter. Det betyder i klartext att det måste vara minst 376 ledamöter på plats i kammaren som trycker på knappen vid varje ändringsförslag. Då börjar ni förstå att det blir svettigt…

Ett räkneexempel

Vi tar ”Grande Coalition+ALDE” som exempel. Socialdemokraterna, EPP (Moderater och Kristdemokrater) och ALDE (liberalerna med Folkpartiet och Centerpartiet) har på papperet 479 ledamöter vilket ser ut som en stabil majoritet. Med det här exemplet vill jag att visa att det kommer att behövas ett aktivt arbete för att säkerställa röstsegern, för om man bara kör på som vanligt blir det statistiskt en obehaglig överraskning…

Koalitionen är överens om att man vill trycka till rådet med ändringsförslag Y men har av olika skäl inte alls de övriga partigrupperna med sig (de kanske gillar rådets ståndpunkt, de kanske är allmänt anti-EU och trycker alltid nej eller så vill de lägga ned sina röster). Statistiskt sett så tappar S & EPP & ALDE då ca 7o ledamöter som inte är i salen under omröstningen (de kanske är sjuka, på en resa på något sidouppdrag, har nationellt uppdrag, prioriterade annat politiskt arbete på plats under sessionen än att vara och rösta). Fortfarande finns en stabil majoritet med ca 410 MEP:ar från de tre partigrupperna som är i salen under omröstningen.

Men nu råkar det här vara ett förslag som just svenska kristdemokrater och socialdemokrater är väldigt mycket emot, tillsammans med några andra partier från andra länder. Statistiskt sett så röstar 1 av 10 ledamöter emot sin grupp och när 40 ledamöter byter sida så är vi plötsligt nere under den magiska absoluta majoriteten av ledamöterna –  376. Ändringsförslaget faller, ministerrådets ståndpunkt blir den gällande. (Den som vill fördjupa sig i detalj i hela lagstiftningsprocessen kan kolla in det här).

Samarbetsscenarion

Det här är anledningen till varför Europaparlamentet behöver breda uppgörelser över många partigrupper. Jag har tagit fram några olika scenarion för samarbeten i Europaparlamentet som samlar över 400 ledamöter. I samtliga finns den största partigruppen EPP med. Jag har inte tagit fram exempel utan EPP eftersom jag har svårt att se hur man kan få ihop över 400 ledamöter utan EPP i Europaparlamentet 2014-2019. Scenariona visar också det som många sagt i analyser efter valet, att det kommer att krävas ännu mera samarbete mellan de två stora partigrupperna för att få lagstiftningen gjord  än tidigare. Det kommer att ställa stora krav på gruppledarna och på den nye talmannen för att kunna lotsa igenom ändringar av ministerrådets ståndpunkter vid en andra läsning.

Socialdemokrater, Liberaler, Gröna och Vänstern samlar bara 360 ledamöter tillsammans. Att göra scenarior där dessa får med sig antingen ECR eller EFD men inte EPP känns inte som ett scenario som inträffar var och varannan session om jag uttrycker mig så…

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 20.35.56

Stora koalitionen är inte så stor…samlar numera bara 412 ledamöter

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 20.44.55


De två stora + liberalerna ger en större majoritet med 479 ledamöter.

 

Grande Coalition + ALDE kan egentligen bytas mot valfri annan partigrupp. Det är alltså ett scenario där S&D och EPP får med sig ytterligare en partigrupp. Mest troligt handlar det om ALDE. Om vi byter ALDE mot De Gröna blir det 462 ledamöter. Ett byte mot ECR skulle ge 482 ledamöter. Minst sannolikt är att man får med sig partigrupperna längst ut på kanterna dvs högerpopulistiska EU-kritiker i EFD och vänstergruppen GUE/NGL.

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 20.49.08

Regnbågen med 529 ledamöter samlar partigrupperna som är positivt inställda till EU.

Det här Regnbågsscenariot är exempelvis vad som skulle krävas för att ha en möjlighet att exempelvis avsätta EU-kommissionen (fast då skulle nog alla EU-kritiska grupper vara väldigt på…). För att avsätta kommissionen krävs förutom absolut majoritet av parlamentarikerna även att av de som röstar så måste 2/3 rösta för att avsätta EU-kommissionen.

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 22.24.26

Om liberaler, gröna och högern lyckas samarbeta får de 408 ledamöter.

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 21.01.30

Om liberalerna går till höger, som får med sig högern om höger också blir det 406 ledamöter.

För partigrupperna innebär parlamentet 2014-2019 att det blir ännu viktigare att hålla koll på sina parlamentariker, att försöka sätta tryck på att röstdisciplinen upprätthålls och veta vilka som är bortresta och inte. Trycket, men även makten hos gruppernas inpiskarna ökar. Det kommer också att
gynna mer sammanhållna och homogena partigrupper (i det utgående parlamentet EPP, S&D och de Gröna) där man kan räkna med få löshästar jämfört med partigrupper där man lovat större frihet till partierna att rösta som de själva vill, oavsett om det är en fråga om ideologi eller realpolitik i att ”köpa in ett parti in i partigruppen” (i den period jag skämtsamt kallar för MEP-draften). Här är min bild att särskilt EFD kommer att ha fortsatt svårt att rösta på ett sammanhållet sätt, men även ECR kommer troligen att vara mer röstsplittrat än ALDE denna mandatperiod.

För de stora partigrupperna EPP & S&D kommer troligen det här att innebära ett mer kyligt kalkylerat när man väljer att förhandla med de andra partigrupperna och när man anser att det räcker att få med sig delar av de andra partigrupperna på ett förslag.

Till sist – summa summarum

Räkna med att samarbetsförmågan och kompromissandet konst kommer att finslipas ytterligare under kommande fem år, men räkna också med att politiska grupperingar till höger och vänster kommer att anklaga de stora mittenpartierna för konsensunspolitik och smyguppgörelser (här i Sverige är det ju nästintill ett blockpolitiskt tabu att prata om hur Moderater & Socialdemokrater skulle göra upp i de flesta stora politiska frågor). I de mer politiskt känsliga frågorna där det finns låsningar i Ministerrådet eller mellan ministerrådet och parlamentet kommer vi att se ur S&D och EPP gör upp med någon grupp till för att kunna säkra den absoluta majoriteten med 376 röster.

Räkna med att liberalerna är fortsatta favoriserade partners, men även att ECR och de Gröna vill försöka vara med att påverka där de har intresse och möjlighet.

LÄS ÄVEN: PARTIGRUPPERNA: Störst – ökar mest – minst

(PO)

Tillägg: Tack till Göran von Sydow och Åsa Westlund som påpekade otydlighet i syftning till röstlojalitet i gruppen och att jag missat att De Gröna följer partilinjen i högre utsträckning än ALDE. De Gröna är den mest röstlojala gruppen. Jag har förtydligat och rättat.

 

PARTIGRUPPERNA: Störst – ökar mest – minst

PARTIGRUPPERNA från vänster till höger

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 21.18.12

*I valresultatet ingår nya partier + grupplösa förra mandatperioden

När deadine passerat är det det dags att summera utfallet i det som jag skämtsamt kallat för MEP-draften, dvs perioden efter valet där det förhandlas om vilka partier som ingår i vilka grupper. Den stora nyheten före deadline var att EAF med högerextrema partier som Nationella Fronten mfl inte lyckades klara kriterierna att ha minst 25 ledamöter från en fjärdedel av medlemsländerna.

Den stora skrällen är att ALDE tappar sin traditionella position som tredje största partigrupp och är numera bara fyra. Vinnare i bronskampen är gruppen ECR med EU-skeptiska högerpartier som breddats till att numera omfatta mer populistiska partier. EPP (Moderater & Kristdemokrater) och S&D (Socialdemokrater) är fortsatt utan konkurrens de största partigrupperna.

EFD där Sverigedemokraterna ingår blev minsta partigrupp även den här gången men ökar i antal medlemmar på grund 5stjärnerörelsen i Italien och valframgångar för UKIP. I antal tappade mandat jämfört med förra mandatperioden är EPP och ALDE parlamentets förlorare, men där förlusten av ALDES självklara tredje plats svider mest.

Partigruppernas storlek har betydelse inte bara i praktisk maktpolitik (att få igenom sin politik) utan även i fördelning av maktposter i parlamentet. Parlamentet använder sig av d´Hondt-metoden för att fördela utskottsordförandeposter, vice ordförandeposter och rapportörskap där ju större grupp desto mer ”poäng” finns att skaffa sig poster. Här har storleksordning betydelse i vem som väljer först.

Hur politiken påverkas och hur olika konstellationer kan se ut kan du läsa här.

Officiell uppräkning av grupperna på parlamentets hemsida.

Titta gärna igenom en ganska pedagogisk video från Europaparlamentet hur det här med partigrupperna fungerar.

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 22.04.57

Klicka på bilden för att komma till filmen

(PO)

 

 

Malin Björk blir vice ordförande

Vänsterpartiets Malin Björk har valts till en av tre vice ordförande för GUE/NGL.
Björk har tjänstemannaerfarenheter från parlamentsarbetet vilket gör att hon har ett gediget kontaktnät i parlamentet.

Ordförande för gruppen blev Gabi Zimmer från Die Linke. Gruppen har för närvarande 52 medlemmar och tävlar med de Gröna och EFD om att bli parlamentets femte största partigrupp (efter EPP, S&D, ECR och ALDE).

(PO)

EP2014: Vinnare och förlorare i vem tar vem

Det är mycket Silly Season-snack just nu med massa rykten och skvaller kring vilket parti byter till vilken partigrupp? Vart tar de nya vägen? För svensk del är det intressant att se var Sverigedemokraterna hamnar, de har till exempel sagt att de vill sitta med brittiska Tory (vilket varken jag eller någon annan tror på) eller med UKIP i EFD (som sagt nej), men de har själva nobbat Le Pens EAF, en partigrupp som ännu inte tillkännagivits. Även Feministiskt Initiativ pratar med olika grupper, från GUE/NGL till De Gröna vidare till Socialdemokraterna.

Skärmavbild 2014-06-06 kl. 09.02.18

 

 

 

 

 

 

EUbloggen har gjort en sammanställning på hur mandatfördelningen i Europaparlamentet ser ut just nu, denna fredag förmiddag 6:e juni. Dansandet kommer att fortsätta och staplarna kommer att ändra sig ända fram till parlamentets första sammanträde i juni, och även kanske därefter.

Noterbart är att alla grupper utom två ökat efter valresultatet. Nigel Farages EFD minskar mest, och som riskerar att minska ytterligare när Le Pen offentliggör sin grupp EAF. Farage tappade i veckan både Dansk Folkeparti och Sannfinländarna. Farages hopp är att fiska i gruppen ej valt, men hittills är det bara ett parti som valt EFD, tjeckiska ”Fria medborgares parti” (Svobodní) med ett mandat. Farage har förlorat flera dragkamper mot ECR där Tory är dominerande och EFD har inte råd att misslyckas så många gånger till för att överhuvudtaget kunna bilda en partigrupp. För att klara målsnöret krävs minst 25 ledamöter och sju länder (ledamöter är  inte problemet om Farage får till det med Beppe Grillo som har med sig 17 stycken, däremot sju länder kan bli svettigare).

Liberala gruppen ALDE som var en av valets stora förlorare har också tappat. De har förvisso vunnit två nya medlemmar och förlorat en medlem, Rumänska PNL som tog med sig hela 6 mandat till EPP när de gick. Sedan kan det vara att man blir glad över att bli av med mandat, Vänsterpartiet drog nog en suck av lättnad när Grekiska Kommunistpartiet tog sina två mandat och lämnade GUE/NGL.

Skärmavbild 2014-06-06 kl. 09.02.43

 

 

 

 

 

 

I det här diagrammet ser vi tydligare vinnare och förlorare i de olika etapperna. Längst till vänster är läget”Just Nu” jämfört med valresultatet. Alltså vilka som är framgångsrika att ragga nya medlemmar (och behålla sina befintliga) efter valet. Överlägset bäst går ECR, följd av EPP (som ni förstår tog hela vinsten på att sno PNL från ALDE).

Kolumn två ovan är själva valresultatet med förändringar i mandat. Valresultatsmässigt var det EPP och ALDE som tog mest stryk, men även Socialdemokraterna i PSE och DE Gröna backade. Vinnare i valet var Vänstergruppen GUE/NGL och de grupplösa samt nyvalda partier. I kolumnen ej valt ser vi att av de 56 nyvalda mandaten så återstår 32 mandat att bestämma var de hamnar (varav 17 alltså följer med Beppe Grillo någonstans), i någon av partigrupperna eller i den grupplösa raden.

Kolumn tre ovan är skillnaden mellan förra parlamentet och läget just nu, som alltså tar hänsyn till förändringarna i grupperna. Här blir det tydligt att ECR har tagit igen sin valförlust med råge och ökar starkt. Socialdemokraterna har också jobbat sig upp på ett blygsamt plusmandat.

Det som inte finns med i tabellen är vilka partier i befintliga grupper som har sagt att de funderar kring var de ska sitta och som ännu inte bestämt sig vad jag har sett:

 Nya Flamländska Alliansen (N-VA) 4 mandat: (Gröna —> ECR, EPP, ALDE el Gröna?)

 Lega Nord (LN) 4 mandat: (EFD  —> EAF, EFD el Grupplös?)

 Lettiska Ryska Alliansen 4 mandat: (Gröna —> Gröna el Grupplös?)

 Ordning och Rättvisa (TT) 2 mandat: (EFD—> EFD el EAF?)

 Reformerta Samhällspartiet (SGP) 1 mandat: (EFD—> ECR el EFD?)

 Lag & Rättvisa (PiS) 19 mandat: (ECR —> ECR el EPP?)

I den sista grafiken har jag hämtat det officiella valresultatet som bygger på hur partierna klarade sig i valet och som INTE tar hänsyn till händelserna under transferseason. Där ser ni även procentfördelningen

Skärmavbild 2014-06-06 kl. 09.03.37

Klicka på bilden för att komma till den officiella sammanställningen av valresultatet.

(PO)

FOTNOT: Notera att det utgående parlamentet hade 766 ledamöter, det nyvalda har 751 ledamöter.

 

Bra nyhet för Vänsterpartiet, kommunistparti drar

I min serie inför valet om vad partierna inte ville prata om så lyfte jag för Vänsterpartiets del att det i deras partigrupp GUE/NGL finns flera kommunistpartier och valde att använda mig av ett av partierna som exempel – det grekiska kommunistpartiet. KKE som de förkortas kan beskrivas som Ny-Stalinister och som skämde ut sig genom att legitimera Rysslands Krimröveri genom att vara valobservatörer och säga att allt gick bra till, i sällskap med nazister och fascister. Läs mer om det här.

Den goda nyheten nu för Vänsterpartiet är att man slipper KKE. Inte för att de inte kom in parlamentet, tvärtom, men för att de väljer att försvinna in i parlamentets välbetalda intighet – grupplösheten (grupplösa får sämst med talartid, inga lagförslag att ansvara för etc, etc).

På sin hemsida motiverar KKE det med bland annat det större grekiska vänsterpartiet Syriza och tyska Die Linke försökt styra gruppen för mycket:  ”Forces from the GUE/NGL, like the German Die Linke party, participate in the EU’s anti-communist campaign, in the falsification of historical truth, the anti-historical equation of communism with fascism, the slandering of socialist construction and the gains of the working class.”

Många drar nog en suck av lättnad över att KKE drar, inklusive Jonas Sjöstedt (som haft med KKE att göra under sin tid som Europaparlamentariker) och Malin Björk som slipper KKE. Och om jag gör om serien till nästa val om vad partierna inte vill tala om, ja då slipper Vänsterpartiet i alla fall KKE!

Även grekiska medier rapporterar detta.

(PO)