Svenskarna är EU:s Bror Duktig

Svenskarna mest ambitiösa i hela EU.

Svenskarna mest ambitiösa i hela EU med att vilja ta den gemensamma politiken längre. Klicka på bilden för att se grafiken i detalj (Skärmdump från Eurobarometern)

Det är något i den svenska folksjälen som sticker ut i EU. Svenskarna är präktiga och ambitiösa. En väletablerad sanning är hur möteskulturen i Europaparlamentet går till. Först till mötesrummet kommer svenskarna, i god tid i förväg. Då är rummet tomt och nedsläckt eftersom svenskarna kommer redan före vaktmästaren. Sen dröjer det en stund innan finländarna dyker upp och därefter börjar resten ramla in.

Samma mönster, att vara den mest ambitiösa i politikens klassrum, finns tydligt i senaste Eurobarometern. I en rad frågor får medborgarna i de 28 medlemsländerna säga om EU:s mål är för ambitiösa, lagom eller om ribban borde höjas. I nästan alla frågeställningar, oavsett om det handlar om arbetsmarknad, miljö, energi, utbildning eller fattigdom så är svenskarna i topp att ribban borde höjas. Undantaget som bekräftar regeln är på frågan om att 40 procent av 30-åringarna ska ha en högre utbildning. 

Svenskarna överträffar EU28-snittet med råge dessutom. ”Too Modest” är svenskarnas standardsvar. När man gräver djupare i barometerns bilagor så hittar man att Malta är Sveriges motpol.

Mål 2020:

75% av befolkningen i arbetsför ålder ska ha ett jobb. För blygsamt svarar 37% av svenskarna mot bara 2% av malteserna.

3% av BNP ska gå till forskning & utveckling. För blygsamt svarar 32% av svenskarna mot bara 5% av malteserna.

EU:s utsläpp av växthusgaser ska minska med 20% jfr med 1990: För blygsamt svarar 43% av svenskarna mot bara 4% av malteserna.

Förnyelsebar energi ska stå för 20% av elproduktionen: För blygsamt svarar 42% av svenskarna mot bara 4% av malteserna

Energieffektivisering med 20%: För blygsamt svarar 34% av svenskarna mot bara 5% av malteserna.  

Andelen som lämnar skolan utan kvalifikationer ska inte överstiga 10%: För blygsamt svarar 48% av svenskarna mot 9% av malteserna. 

Andelen som lever under fattigdomsgränsen ska minska med 25%: För blygsamt svarar 48% av svenskarna mot 11% av malteserna.

Skillnaderna är väldigt slående, både hur högt över snittet Sverige ligger, men ännu mer i kontrast med Sveriges motpol Malta. Eurobarometern bekräftar den fördom som många har i EU om svenskarna, som unionens egen Bror Duktig, präktiga medborgare som vill lite mer och är lite mer (eller mycket mer) ambitiösa än alla andra. I förhandlingar och umgänge med de andra så ska man komma ihåg att det inte alltid är en tillgång på skolgården att vara klassens ljus…

(PO)

Fotnot: 1008 svenskar har tillfrågats i Eurobarometern, totalt över 28 000 personer i hela EU. Eurobarometern publiceras två gånger per år och den här är gjord i första hälften av juni, efter Europaparlamentsvalet.

 

Annonser

Drömkandidater Miljöpartiet

Peter Eriksson (MP) har nu under Almedalen trätt fram som kandidat till Europaparlamentsvalet och därigenom tycks Miljöpartiet få en stark laguppställning med Isabella Lövin som drivit fiskefrågor med framgång under den gångna mandatperioden och det fd språkröret Eriksson i topp.

I en serie inlägg tänker EU-bloggen lista sina dreamteam på de olika listorna – för tänk om vi fick se några av Sveriges färgstarkaste och mest kompetenta politiker kämpa om väljarnas förtroende i ett Europaparlamentsval – som dessutom är halvtid i supervalåret 2014. Inget riksdagsparti vill ju gå in sommaren före riksdagsvalet med stämpeln som förlorare. Därför kommer rekordmycket pengar och kampanjenergi att läggas på Europaparlamentsvalet under våren 2014 i det som kommer att bli Sveriges längsta valrörelse genom tiderna.

Dags att spekulera ett dreamteam för varje parti.

Vi börjar med Miljöpartiet:

Antal röster 2009: 349114 (+199511)
Andel av rösterna: 11,02% (+5,06)

Potential 2014: Var redan 2009 nära tre mandat. EU-bloggen tror på tre mandat, med viss chans på fyra mandat, med EU-bloggens DREAM TEAM finns potentialen fem mandat. MP har fördelen av att driva gröna frågor och vara EU-skeptiskt, samtidigt som man har hög profil i integritetsfrågorna i ett läge när den allmänna trenden är en medvind som bär uppåt.

1) Isabella Lövin

MP:s Europaparlamentariker (tillsammans med Carl Schlyter som inte kandiderar) under den gångna mandatperioden. Har visat vad ett gediget arbete inom ett område där man besitter stor kompetens kan ge för resultat. Lövin har skördat framgång på framgång i sin hjärtfråga fiskeripolitik och har på området mer makt i dag än Sveriges fiskeminister Eskil Erlandsson. Okänd för många svenskar men given listetta när EU-bloggen gör sitt dream team.

2) Peter Eriksson

Kalix egen politiska storkändis. Språkrörskollega med Maria Wetterstrand, lite i skymundan bakom Wetterstrand men en politisk veteran, skicklig retorisk slugger med där kombinationen av småländsk och norrländsk envishet gör honom till en tuff motståndare. Har visat att han kan bygga koalitioner över partigränserna, något som kommer väl till pass i Europaparlamentet. Läs mer om Peter Erikssons kandidatur på Aftonbladet, HD, SVT.

3) Maria Wetterstrand 

Kandiderar inte vad bloggen känner till. Men med Wetterstrand på tredje plats så är det dragare på listan som troligtvis kommer att få flest kryss och i slutändan vara högst upp genom personvalet. Wetterstrand har en av Sveriges vassaste politiska intellekt kombinerat med med retorisk skicklighet och starkt engagemang.

4) Zaida Catalán

Eftersom man får önska i ett dreamteam så vore politisk comeback av juristen Zaida Catalán spännande i det här sammanhanget. Med starkt engagemang i jämställdhetsfrågorna har Catalán europeisk spetskompetens genom arbetet mot sexuellt våld i EUPOL-insatsen i Kongo. Internationell erfarenhet och juridik är två bra färdigheter att ta med sig lagstiftningskammaren. Catalán har tidigare varit språkrör för Grön Ungdom.

5) Ulf Holm

Ett nygammalt namn i Europaparlamentet, ledamot 1995-1999 men riksdagsledamot sedan 2002. Har uppdraget andre vice talman i riksdagen. Det gör att Holm har en gedigen parlamentarisk bakgrund även om han är ganska anonym bland allmänheten.  Men på en lista med Eriksson & Wetterstrand behövs inte fler fixstjärnor.

(PO)

PS Bloggen har varit i dvala pga mycket arbete med ett totalupplsukande jättearbete, törs inte lova att det åter vaknar i och med denna serie inlägg

S-listan: Jan Eliasson har tackat nej

Förre socialdemokratiska utrikesministern Jan Eliasson tillhör skaran gamla ministrar som tackat nej till att toppa listan till Europaparlamentsvalet 2009. Trots att han under våren ska ha gett nej-beskedet så finns det uppgifter om att han man bett Eliasson tänka över saken igen. När nu S-nomineringarna drar igång står det klart att Eliasson inte finns bland de som accepterar nomineringar.

Tidigare har bl a Leif Pagrotsky sagt nej, något EUbloggen skrivit om i juni. Pagrotsky vore kanske den taktiskt bästa kandidaten för att hålla framför allt Junilistan stången på EU-kritikerflanken.

25:e september är sista nomineringsdag till partistyrelsen som presenterar sitt förslag 31 oktober som fastställs av förtroenderådet 15:e november.

Idagsläget verkar de hetaste s-namnen vara Europaparlamentarikerna själva. Av dagens ledamöter kandiderar inte Jan Andersson, för mig är det oklart hur Inger Segelström gör (någon läsare som vet?). Segelström var snubblande nära att mista gruppledarskapet under mandatperioden i den lilla femmannagruppen och är enligt rykten på väg ut. Klart är dock att Göran Färm, Åsa Westlund och Anna Hedh kandiderar. Åtminstone Färm och Westlund har redan fått nomineringar. Frågan är vilket ess i rockärmen som partihögkvarteret på 68:an kan dra fram för att få det genrepet inför riksdagsvalet 2010 som partiet och Mona Sahlin behöver.

Bland övriga namn som nämns kan nämnas Haparandas kommunalråd Sven-Erik Bucht, årets svensk 2007 enligt tidningen Fokus. Trots att Bucht i en blogg hos Norrbottens-Kuriren sagt att han inte kandiderar så är det någon som både tror att han ändrar sig och vet vilken plats på listan han har, för på wikipedia kan man läsa att Bucht är femma…

I Norrland pratas det om ett annat kommunalråd, Jens Nilsson i Östersund, som kandidat. Nilsson stod på 18:e plats 2004. I Uppsala nämns förre SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi, han finns även med hos Mats Engströms blogg som även nämner Håkan Juholt.

Andra namn som nämns är Hillevi Larsson, riksdagsledamot och republikanska föreningens ordförande, Peter Hultqvist, riksdagsledamot och partidistriktsordförande i Dalarna. De förs fram bland av VF:s politiske redaktör Lars Bodén.

Utifrån det lösa underlaget så dristar jag mig ändå till att göra en lista på ren spekulation:

1) Partiets joker. Den med lyskraft som ska bli vallokomotiv. Drömkandidat: Margot Wallström (som nog inte går att övertala att lämna kommissionen i förtid). Politiskt rätt: Vanja Lundby-Wedin (ordförande i Europafacket, kan föra en valrörelse om mobilisera kring arbetsrätten och Vaxholm). Skrällen: Göran Persson.

Resten av listan beror på vilket kön ettan har eftersom listan varvas. Första namnet utgår från att en man är etta, andra namnet att en kvinna är etta.

2) Inger Segelström / Göran Färm

3) Göran Färm / Inger Segelström

4) Åsa Westlund / Manlig kandidat skogslänen – ex Jens Nilsson

5) Manlig kandidat skogslänen – ex Jens Nilsson / Åsa Westlund

Jag tror att EU-kritikern Anna Hedh placeras på gränsen till valbar plats, för att visa partiets EU-kritiker att man lyssnar, men samtidigt att de måste mobiliseras för partiet för att få in henne. Det innebär en sjätte-sjunde plats. Svagheten med den här listan är Göteborg och Skåne är underrepresenterade, men det kan naturligtvis vara som så att Jokern fyller den kvoten. Sedan är det sagt var frågetecknet kring Segelström…

Dock är det märkligt tyst på bloggar och på hemsidor kring kandidaturer till parlamentsvalet. Kanske vaknar det nu när semestrarna är slut…

(PO)

Georgien (10): Gemensamt EU-försvar och 1925 års försvarsbeslut

Tidigare har utrikesminister Carl Bildt varit både tydlig och syrlig när det gäller Ryssland och Georgienfrågan. I och med måndagens utrikesnämnd har nu Sverige definitivt placerat sig i samma EU-läger som Polen, Estland, Lettland och Litauen – bland de riktigt rysskritiska.

Sverige avbryter en rad olika militära samarbeten med Ryssland, något som också stöds av oppositionsledaren Mona Sahlin. Socialdemokraten Sahlin efterlyste också ett större EU-engagemang i länder som Ukraina, Moldavien och Vitryssland något som bland annat DN, Aftonbladet, Expressen och SvD rapporterar om. Sammanlagt är det sju ryska och fem svenska militärbesök som ställs in. Det ska bli intressant att följa den ryska reaktionen på Rysslands Röst.

Noterbart är att det är Moskvas grannar som protesterar mest och känner sig mest oroliga. Från tyskt håll är det betydligt mer försonliga tongångar, exempelvis från den tyske socialdemokratiske utrikesministern Steinmeier på Sverigebesök. Steinmeier betonar vikten av att hålla kanalerna öppna med Moskva och säger till DN i en skriftlig kommentar:  ”Jag står för en utrikespolitik där förnuftet spelar en central roll. Därtill hör insikten att Ryssland förblir en stor granne till EU och – vare sig vi vill det eller inte – en faktor i den europeiska politiken. ”

Dilemmat för Sverige blir nu att hantera försvarsfrågan. Det svenska försvaret är nedbantat och skulle inte klara en krissituation i närområdet som hände snabbt. I debatten har det hörts argument för neddragningarna som att Sveriges säkerhetspolitiska läge har förbättrats radikalt genom bildandet av nya stater som de baltiska, att elasticitetsprincipen gör att det svenska försvaret kan återta sin förmåga vid hot och att ny tekonologi gör att framtidens krig kommer att föras på ett helt annat sätt så att man inte behöver lika många soldater.

Det är argument som skulle kunnat ha varit hämtade från 90-talets försvarsdebatt, men det är det inte. Det är argument från 20-talet inför försvarsbeslutet 1925 som innebar en så kraftig nedrustning att Sveriges beredskap vid andra världskrigets utbrott var allt annat än god. 1936 beslutade Sverige för en kraftig upprustning, fullt rustad enligt 36-års försvarsbeslut var man 1945.

Följden av kriset i Georgien för Sverige och för EU kan mycket väl bli förnyade diskussioner om försvarssamarbeten inom EU. Bristen på svenskt försvar gör att Sverige mycket väl kan komma att bidra till att förverkliga det som EU-kritiker har varnat för – ett Europeiskt försvar. Det finns numera också ett folkligt svenskt stöd i frågan.

I början av året kom FSI, Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier, med en studie som visade att för första gången fanns det en majoritet för att Sverige ska ingå i ett EU-försvar. 39 procent var positiva, 24 procent negativa. Jämfört med den förra mätningen hösten 2005 så var siffrorna 32-39 procent. Svängningen var hela 22 procentenheter. Det var innan krisen i Georgien.

Vi kan bara spekulera i vad motsvarande undersökning skulle visa idag…
(PO)

Lavaldomen besvärlig för regeringen

Akademikerförbundet SSR, Metall och SKTF gör gemensam sak på DN Debatt och uttrycker sin oro för Laval-domen och andra liknande domar från EU-domstolen som innebär att kollektivavtalet och den svenska modellen undermineras. Debattörerna skriver:

Vi kräver att regeringen Reinfeldt snarast, och senast under det svenska ordförandeskapet nästa år, initierar en ny social dialog där arbetskraftens värde stärks och där den sociala tryggheten garanteras.”

Frågan om kollektivavtalet och EU är den mindre (jfr med FRA-debatten) huvudvärken för alliansregeringen, men inte desto mindre en bökig fråga. Moderaterna är traditionellt emot kollektiva lösningar och centerpartiet under Maud Olofsson har lanserat sig ekonomiskt väldigt liberalt samtidigt har Nya Moderaterna jobbat hårt för att etablera bilden av att man värnar fack och kollektivavtal – men i tysthet finns det nog ganska många moderater som tycker att domstolens beslut var väldigt bra. Räkna med halvhjärtade och ganska undanslingrande hållning från regeringen i frågan. Utredning och lämpliga markeringar att man är för i ett försök att undvika att det här blir en för stor valfråga i parlamentsvalet nästa år, men helhjärtat lobbyarbete inom EU och under ordförandeskapet – knappast.

(PO)

EU leder över Kina i OS-medaljligan

Det är mycket sport just nu, och i alla medaljsammanställningar dominerar de kinesiska arrangörerna en bra bit före USA. Som Mark Twain konstaterade så finns det tre sorters lögn; lögn, förbannad lögn, och statistik.

EUbloggen kan nu avslöja att det inte alls är Kina som leder medaljligan i OS. I själva verket är EU i en överlägsen ledning, och olympiaden domineras av de insatser som unionens atleter gör på arenorna.

EU har så på lördagförmiddagen tagit 32 guld, 32 silver och 36 brons. Det är bland annat fem guld mer än vad kineserna mäktat med och dubbelt så många som amerikanerna. I antal medaljer är utklassningen än större. EU har hittills fått ihop 100 medaljer (och då har jag tagit ifrån Sverige ett brons, Aras brons som borde ha varit guld).

Medaljsammanställningen skulle alltså se ut så här:

1) EU 32-32-36 Totalt 100 medaljer

2) Kina 27-10-6 Totalt 43 medaljer

3) USA 16-15-19 Totalt 50 medaljer

EUbloggen återkommer med fler avslöjande medaljsammanställningar längre fram i olympiaden, så när ni nu hör kommentatorerna säga att Kina dominerar så kan ni konstatera att ni vet bättre än dem…

Här är EU-medaljerna:

Tyskland 8-3-5

Italien 6-5-4

Storbritannien 4-2-3

Frankrike 3-9-9

Slovakien 3-1-0

Tjeckien 2-3-0

Nederländerna 1-2-4

Rumänien 1-1-2

Polen 1-1-0

Finland 1-0-1

Spanien 1-0-1

Bulgarien 1-0-1

Sverige 0-2-0 (har tagit Abrahmians medalj)

Österrike 0-1-2

Slovenien 0-1-1

Danmark 0-0-2

Litauen 0-0-1

Senaste nytt från Kina-OS kan ni läsa här: SVD om Ara, SvD om Nerell klar för bronsmatch, DN om Karonens final, DN om polsk skräll, DN om Alshammars simdräkt, Sydsvenskan om seglingsmisslyckande, Aftonbladet om Musse till final, Aftonbladet om tennisdubbeln, Expressens Olsson inför 100 metersfinalen

PS Naturligtvis skulle det bli skillnad om EU-tävlade under en nationsflagg, bl a skulle man ha färre idrottare och fått färre medaljer, så helt rättvis är inte sammanställningen – men så var det ju det där med lögn, förbannad lögn och statistik…

(PO)

EU-rapporten, FRA och kriget i Georgien

EUbloggen har tidigare skrivit om EU-rapporten som justitieminister Beatrice Ask och migrationsminister Tobias Billström deltagit i från svensk sida. Det är en framtidsrapport inom EU som handlar om säkerhet och underrättelseinhämtning för att hantera terrorism, illegal invandring och gränsöverskridande brottslighet. Läs tidigare inlägg 1, 2, 3 och 4 

En aspekt i rapporten som är värt att lyfta upp, särskilt i ljuset av konflikten i Georgien, är vilken vikt Billström & Ask och fem andra länders justitieministrar lägger vid Ryssland. Rapporten menar att EU behöver starka partners och jämte USA pekas just Ryssland ut.

”The European Union vill inevitably need strong partners to succeed in the fight against terrorism on a global scale…In this context, the European Union should also deepen the regular dialogue mechanism with the Russian Federation within the framework of the Permanent Partnership Councul on security, also including, where appropriate, trilateral meetings with the United States.”

Samt i slutet av rapporten:

”Russia is, together with the US, our main strategic partner in the field of justice, freedom and security. The framework for our cooperation with Russia is the EU-Russia Common Space of the Freedom, Security and Justice which is very comprehensive, ranging from counter-terrorism to the fight against drug trafficking, from migration and asylym to judicial cooperation in criminal and civil matters.”

Rapporten uppmanar EU-länderna att bli bättre på att hantera den digitala informationstsunamin, bygga utbyten av information och mer samordning. Den svenska FRA-lagen visar att Sverige har ambitionen (och kanske är det just därför regeringen envisats med lagen trots en orkan av kritik) att ligga i framkant. Ironiskt i sammanhanget är att det land som pekas ut som en så viktig partner är det land som i debatten har pekats ut som huvudmål för spaningen.

För Billström och Ask borde formuleringarna om Ryssland vara mindre roliga i ljuset av händelserna i Georgien. Deras partikamrat Gunnar Hökmark i Europaparlamentet skräder inte orden om Rysslands agerande. Bland EU-ledare så ligger Hökmark närmast Estlands president Ilves som menar att Europas försvarsplanering de senaste två decennierna har byggt på ett felaktigt antagande – att Ryssland inte invaderar ett självständigt land.

Hökmark och Ilves har mothugg, tunga politiker från stora länder säger rakt ut att man vill släta över händelserna i Georgien. Utrikesnämndens ordförande i den tyska Förbundsdagen säger till Reuters att Ryssland borde erbjudas ställning som priviliegerat partnerskap. Det är enligt Reuters första gången någon använder begreppet på Ryssland, tidigare är det enbart Turkiet som beskrivits i de här termnerna.

Uttalandet visar att synsättet i EU-rapporten när det gäller Ryssland inte  har försvunnit efter femdagarskriget, snarare att rapporten kommer att bli hetare och än mer kontroversiell bara.

Frågan är bara vad Tobias Billström och Beatrice Ask idag säger om EU-rapporten, särskilt när det gäller relationen till Ryssland. Vad anser utrikesminister Carl Bildt om styckena om Ryssland? Hittills har jag inte sett att regeringen har kommenterat rapporten över huvud taget.

Läs mer om Georgien: DN, DN, HBL, SVD, SVD, Sydsvenskan

Bloggat om EU-rapporten och FRA: Erik Hultin, Jonas Morian, Henrik Alexandersson, Claes Krantz, Thomas Lidholm

(PO)

Åland ställer krav för att godkänna Lissabonfördraget

Åland, som har ett eget parlament och en särställning i sitt EU-medlemskap (bl a gällande tax free-handel) ställer krav på Finlands regering för att ratificera Lissabonfördraget.

Åland kräver bland annat på sikt en reserverad plats i Europaparlamentet och rätt att delta i medlemsstaternas rådsmöten. Dessutom vill man ha en bevakande roll i att subsidiaritetprincipen efterlevs.

Det viktigaste kravet, som även verkar vinna gehör hos den den ansvariga finländska ministern Astrid Thors (sfp), är att Åland ska ha rätt att föra sin egen talan inför EU. Detta kommer nu troligtvis att skrivas in i Ålands självstyrelselag.

Finlands riksdag kan godkänna Lissabonfördraget utan Åland, men hamnar då i en besvärlig situation där Ålands roll i EU inte är klarlagt. Det åländska parlamentet verkar dock ha en positiv grundinställning till fördraget: ”Vår ledstjärna ska vara att vi ska kunna säga ja” understryker Britt Lundberg (c)

(BH)

Georgien (9): EU som väntat oenigt

Utrikesministermötet i Bryssel blev som väntat en oenig historia. Den ryska realpolitiska kalkylen att det tar tid för 27 stämmor att sjunga i takt var korrekt.

EU:s ministrar var enig om att skicka övervakare från konflikten. Fredsbevarande trupp måste ske under FN-flagg, här lär Ryssland blockera frågan i säkerhetsrådet. När det gäller tonfallet gentemot Ryssland är det kvartetten Polen-Estland-Lettland-Litauen som trycker på för ett tuffare språkbruk och hårdare tag. Länderna är kritiska till att eldupphöret saknar hänvisningar till Georgiens territoriella integritet. Dessutom uppmanar kvartetten Nato att ta emot Ukraina och Georgiens medlemskapsansökningar.

I det andra hörnet fanns framförallt Cypern, Italien och Tyskland som vill behålla en mer EU-neutralitet i konflikten och hålla kanalerna öppna till Moskva.

Samtidigt agerar ett allt mer nervöst Ukraina genom att begränsa rörelsefriheten för den ryska Svarta Havsflottan. USA har också Condolezza Rice på Tbilisibesök samt att amerikanerna kommer att låta sitt flyg och sin flotta leverera bistånd till Georgien. Konflikten i Georgien riskerar att bli farlig, ett misstag eller ett par misstag av nervösa militärer gör att den kan sprida sig.

Med de senaste rapporterna (och nu ska man komma ihåg att det första offret i ett krig är sanningen) om vad som kan vara etnisk rensning i Sydossetien samt att rysk trupp befinner sig på vägen mellan Gori och Tbilisi visar att Ryssland nu fortsätter att spela högt på europeisk oenighet och energiberoende. En klokare rysk taktik hade varit att stanna i Gori och se till att paramilitära styrkor inte hämnas på etniska georgier i Sydossetien. Ryssland tycks här ha felkalkylerat eller inte ha riktigt kontroll över de sina. Ju mer spänningen fortsätter desto större är risken för Moskva att EU-27 lyckas få samstämmig ton, även om det är ännu långt innan det blir en konsert…

Vi kan bara spekulera i om EU hade agerat annorlunda eller fortare med Lissabonfördraget på plats, där det är tänkt att EU ska ha en permanent president och en utrikesrepresentant. Min personliga gissning är att det inte hade varit så stor skillnad, i slutändan handlar utrikespolitiken mycket om nationella intressen – och det går före gemenskapen både idag och i framtiden.

Läs mer om utvecklingen på bland annat SvD, SvD, DN, Carl Bildts blogg, Reuters, GP, Sydsvenskan, Nyhetskanalen, BBC och så har BBC föredömligt samlat nyckeluttalanden från aktörerna här.

(PO)

Inga officiella reaktioner från EP på raset i plenisalen

Europaparlamentet har inte gjort några officiella kommenterar kring raset i Strasbourg. Presstjänsten har inga pressmeddelande om händelsen, senaste pressmeddelanden om Mauretanien och Georgien. Jag har inte heller lyckats hitta någon kommentar från parlamentet i fransk press. Däremot en del spekulationer i vad som hände med taket i den 200 000 m2 stora byggnaden som stod klar så sent som 1999. AFP:s text kan läsas här.

Borgmästaren i Strasbourg reagerat enligt Café Babel.

Få bloggare har hittills kommenterat händelsen. Några reaktioner kan läsas här och här

(PO)